Kategoriarkiv: Xenofobi och rasism

När avståndstagandet blir viktigare än allas lika värde

I lördags natt blev flera personer i Malmö knivskurna och sönderslagna av ett gäng nazister. En av de skadade ligger fortfarande nedsövd och läget för honom är allvarligt. För mindre än tre månader sedan blev en fredlig antirasistisk manifestation i Kärrtorp attackerad av beväpnade nazister. Nazister ur en militant rörelse som bara växer. De senaste månaderna har klotter och skadegörelse med nazistiska syften ökat och tonläget inför valet är spänt. Hur ska nazisterna benämnas? Ska de släppas in i samtalen? Yttrandefriheten tycks i många fall stå obegränsad, trots att yttrandefrihetens själva moder, FN, menar att yttrandefriheten bör begränsas till förmån för andra mänskliga rättigheter.

Efter lördagsnattens händelse har protesterna runt om i landet varit överväldigande. Redan på söndag eftermiddag, dvs mindre än ett dygn efter den tragiska händelsen, samlades tusentals människor landet över till stöd för de drabbade och framförallt i protest mot det eskalerade nazistiska våldet.

Manifestationerna domineras av vänsteranhängare och rörelser i vänsterkanten. ‘Varför?’, är en fråga som många nu ställer sig. Varför är det främst vänsteranhängare som organiserar sig antirasistiskt? Samma fråga diskuterades efter attacken i Kärrtorp och alla de stödmanifestationer som arrangerades då. Vissa riktade till och med kritik mot oss som arrangerade manifestationer eftersom de menade att vi exkluderade alla andra än just vänsteranhängare. Jag höll min manifestation i Hudiksvall partipolitiskt obunden, likaså gjordes den stora stödmanifestationen i Kärrtorp, men jag kan ju inte mörka mina socialistiska värderingar. ‘Ska jag då låta bli att arrangera en manifestation?’, undrade jag när jag mottog denna kritik.

I ett samtal på radion igår sa en kvinna från ett liberalt förbund att hon inte ville delta i manifestationen i söndags eftersom några av deltagarna kom från ”extremvänstern”. Hon ville inte delta i ett sammanhang med dessa personer. Hon tog avstånd från allt våld. Så uttryckte hon sig. I samma samtal försökte man tvinga generalsekreteraren i SAC-syndikalisterna att ta ställning till ”vänstervåldet”, trots att samtalet var tänkt att handla om det nazistiska våldet.

10007527_10201573138078310_1158227329_n
Foto från manifestationen i Stockholm i söndags eftermiddag.

Såhär ser det ofta ut. Samtal som borde handla om den växande nazismen och det medföljande våldet kommer allt för ofta i slutändan att handla om vem som tydligast kan ta avstånd från vänstervåldet. En person som inte tar aktivt avstånd från t.ex. RF eller AFA anklagas för att vara hycklare om hen vill diskutera nazistiskt våld.

Vi har olika metoder för att motverka rasismen idag. Jag står för mina metoder, inga andras. Jag vet inte vad som hänt men på senare tid verkar det som att människor automatiskt anses stödja saker om de inte tar tydligt avstånd från det. Avstånd från tårtningen av Åkesson, avstånd från en partimedlem som råkat säga något klantigt, avstånd från ett terrorattentat. Fort fort måste alla ta avstånd. Den som tydligast tar avstånd vinner.

Jag föredrar en politiskt kamp som sker utan våld. Jag är ingen stark anhängare av vare sig AFA eller RF. Jag står inte bakom allt som dessa organisationer gör. Däremot kommer jag aldrig ta avstånd från dem på det sätt jag varje dag tar avstånd från nazistiska rörelser. Våldet är inte detsamma. Syftet är inte detsamma. Värderingarna är framförallt inte desamma. Det går inte att likställa dessa med varandra.

(En rapport från Säpo och Brottsförebyggande rådet visar dessutom att nazister de tio senaste åren stått bakom 14 mord medan islamister och vänsterextremister stått bakom 0 stycken.)

När det för vissa blir viktigare att vara rättvisa i sitt avståndstagande än att faktiskt ta avstånd från ett av de största hoten mot hela vårt samhälle, viktigare att kunna stå för allt som alla deltagande i en manifestation står för än att själv medverka och aktivt protestera mot vad som just nu händer med vårt land – mot den oroväckande starka nazismen… Var hamnar vi då?

Jag vill leva i ett Sverige där alla är välkomna. Ett Sverige där personer inte riskerar att bli nedslagna på gatan på grund av deras hudfärg eller för att de står upp för allas lika värde. Jag vill leva i ett Sverige utan rasism, helt enkelt.

Därför kan jag inte förstå hur man dagar då personer blir knivhuggna och hotade till döden i nazismens namn, kan tycka att det är viktigare att prata om vänstervåld. Hur man dagar då organisationer som tränar sina medlemmar att slåss för att med våld ta över Sverige växer, låter bli att protestera eftersom manifestationen anordnats av vänsterorganisationer eller personer med vänsteråsikter.

Jag förstår helt enkelt inte den prioriteringen.

Kulturrasismen, den nya rasbiologin?

Rasism, vad är det egentligen? Åsikterna om ordet går isär, journalister bråkar om hur ordet ska användas och till och med forskare verkar oeniga. Missbrukas ordet? Har det blivit inflation när det används så generöst?

”För att vara rasist måste du dela upp människor i olika raser,
och anse att en av raserna är överlägsen de andra”.

Så skrev någon i ett diskussionsforum häromdagen, och jag upplever att just den definitionen är vad många utgår från när de talar om rasism. Det är också vad jag lärde mig i grundskolan. Efter ett par års studier i mänskliga rättigheter och en del läsning i ämnet har jag ändrat uppfattning. Den allmänna bilden av ordet rasism är allt för enkel och i många fall direkt felaktig.

De flesta tänker förstås på Tyskland och nationalsocialismen när de hör ordet – rasbiologi, utrotning av en viss ras – men faktum är att just den formen av  rasism mycket på grund av det som hände i Tyskland inte längre är särskilt aktuell eller populär. Och den sortens rasism är långt ifrån den enda.

KULTURRASISM

Som jag tidigare skrev är ordet omdiskuterat men något de flesta är överens om är essentialismen – uppfattningen att egenskaper eller beteenden är kopplade till etnicitet eller hudfärg. Detta essentiella behöver inte vara biologiskt utan kan lika gärna vara kulturellt. Kulturrasister menar att personer som tillhör vissa kulturer också har vissa egenskaper samt att dessa inte går, eller är extremt svåra, att förändra.

Rasister menar att vissa grupper helt enkelt inte kan fungera tillsammans och att de bör leva åtskilda – oavsett om det handlar om biologi, kultur eller religion.

rasismcitat
(Ur boken ”Rasism” av George M. Fredrickson)

NATIONALSOCIALISMENnsdap

I Tyskland var rasismen en del av en politisk ideologi – nationalsocialismen. Utöver rasism är nationalism och socialkonservatism två grundpelare i ideologin. Familjen är viktig, en stark brottsbekämpning förespråkas, välfärd är betydelsefull, men också traditionella värden såsom könsroller och en konservativ syn på sex och relationer. Ett lite otippat inslag i nationalsocialismen och socialkonservatismen är djurrätt. Hitler är känd för att ha varit vegetarian, och att värna om djurs rättigheter är ett ganska vanligt inslag i nationalsocialistiska rörelser. Ytterligare en viktig aspekt i nationalsocialismen är en utpräglad hierarki och ett starkt ledarskap.

RASISM I SVERIGE?

”Genomgången av forskning om Sveriges historia ger fog för slutsatsen att rasismen är
en integrerad del av Sverige. Idén om att Sverige skulle
ha stått utanför det europeiska
koloniala projektet och därmed förskonats
från ett rasistiskt arv måste förkastas.
[…] Efter andra världskriget har det
i Sverige rått en förnekelse av att rasism
och etnisk diskriminering var
och är en integrerad del av det svenska samhället.”
– Paul Lappalainen

Under nazisttiden i Tyskland så var nazismen stark även i Sverige, och trots att vi inte tog något formell ställning i själva kriget så var stödet för NSDAP och nazismen utbrett. Många av de politiska partierna förde en nazistisk politik och Sverige var ett av världens då mest framträdande inom rasbiologisk forskning. Sverige har även en kolonial historia samt har utövat allvarlig strukturell diskriminering och förföljelse av romer. Många av dessa direkta brott mot mänskligheten har sopats under mattan, utan att Sverige ens riktigt erkänt det – och idag är vår självbild fri från både rasism och orättvisa. Men nog finns det rasism i Sverige fortfarande – dels det vi kallar vardagsrasism, men även parlamentariskt.

”Det faktum att vi ser assimilering som möjlig
och eftersträvansvärd är inte detsamma som
att vi också ser den som okomplicerad.
Assimileringsprocessen är ofta lång och
problemfylld och historien visar att det
ibland kan ta flera generationer innan
den är slutförd och i vissa fall lyckas
den inte överhuvudtaget
, utan leder

istället till uppkomsten av segregerade
och särkulturella samhällen.”

Exemplet ovan är kulturrasism. Sverigedemokraterna skriver på sin hemsida att vissa kulturer inte kan assimileras, dvs ”bli svenskar” – inte ens på flera generationer.

På hemsidan och i principprogrammet kan man också läsa att deras viktigaste frågor är äldrevården och krafttag mot brottslingar. Kollar man på motioner som har lagts av Sverigedemokratiska riksdagsledamoter det senaste året rör många av dem familjen, ökad brottsbekämpning och förbättrad djurlagstiftning. Inget av detta är förstås dåligt, men stämmer väl överens med nationalsocialismens socialkonservatism. Andra saker som går att finna bland sverigedemokratiska motioner är ökad makt åt kungen samt förändrad sexualundervisning i skolan – en motion där dagens sexualundervisning beskrivs som att ”sex endast ska ses som något tekniskt utan koppling till kärlek” och där det propageras för att lära ut en mer återhållsam syn på sex. Kärnfamiljen beskrivs som avgörande för ett samhälles överlevnad och Sverigedemokraterna fördömer i stort sett alla jämställdhetsåtgärder som satts in i det svenska samhället, eftersom de menar att de biologiska skillnaderna mellan könen resulterar i olika livsval.

”Marina Ghersetti och Anna Levin har studerat
rapporteringen av attentaten mot World Trade
Center i USA den 11 september 2001, i studien
Muslimer och islam i svenska nyhetsmedier.
Här konstateras att beskrivningarna bl.a.
uppvisade följande drag: Muslimska länder
buntas ihop, muslimer är obildade, känslostyrda
och starkt troende. Muslimer är farliga, världen
polariseras och Väst är bäst. Levin och Ghersetti
gör också en särskild bildanalys. Den visade att
närmare två tredjedelar av alla bilder med
anknytning till islam (534 bilder analyserade),
associerades till krig och våld.”
– Paul Lappalainen

valfilmSD

Bilden ovan är hämtad ur Sverigedemokraternas valfilm 2010. De väljer en av Sveriges utsatta grupper – pensionärer – och ställer dem mot en annan utsatt grupp – muslimer. Att de väljer pensionärer är ingen slump utan är en del i socialkonservatismen. Precis som i citatet ovan så målas muslimerna i filmen upp som en opersonlig och hotfull mobb. Och precis som i nazityskland så anspelade man på känslor om orättvisa för att rättfärdiga negativ särbehandling av en grupp människor.

Jag säger inte att Sverigedemokraterna är nationalsocialistiska, eller att vi är påväg mot en ny förintelse. Dock kan man inte bortse från det faktum att Sverigedemokraternas retorik och politik påminner mycket om den NSDAP förde innan Tyskland blev totalitärt.

Det sägs ofta att ordet rasism används för ofta och att det – som jag tidigare nämnt – blivit inflation på ordet. Jag skulle dock säga att vi är lite för rädda för ordet och framförallt att kunskapen om ordets betydelse behöver öka. Om vi ska kunna förebygga sådant som hände i Tyskland, i Sydafrika eller andra länder som drabbats hårt av rasism så måste vi våga se rasismens olika uttryck. Rasism kommer förmodligen alltid att finnas – men anledningarna till den och formerna av den kommer att förändras med tiden.

Dela bilden (Facebooklänk) för att sprida kunskapen om ordet rasism och dess betydelse!

vadbetyderrasismstor

Källor:
– Det blågula glashuset av Paul Lappalainen
(Paul Lappalainen är utredare på Diskrimineringsombudsmannen och expert i det Europeiska nätverket av städer mot rasism.)
– Rasism av George M. Fredrickson
(George M. Fredrickson var professor i amerikansk historia på Stanford University. Han var en pionjär inom fältet för rasismens historia. 1982 nominerades han till Pulitzer-priset.)
– Sverigedemokraternas hemsida
– Riksdagens hemsida

Normaliserad rasism och högerpolitik är inte opartiskhet

Sverige genomgår just nu en normaliserinsprocess. En normaliseringsprocess där det som för tio år sedan förfärade oss numer är rumsrent. Där det som för fem år sedan ansågs vara odemokratiskt numer skyddas av demokratins främsta förespråkare.

Normalisering innebär att vi sakta, sakta vänjer oss vid något, och där gränserna sakta, sakta förskjuts.

Idag riskerar man att stängas av från Sveriges radio för att man benämner Sverigedemokraterna som främlingsfientliga. Detta trots att ordet är sakligt och korrekt enligt granskningsnämnden. Detta trots att ordet egentligen är en väldigt mild benämning av partiets ideologi. Såsom Jason ”Timbuktu” Diaketé sade för ett par månader sedan: Sverigedemokraterna hatar inte främlingar. Jason är ingen främling. Sverigedemokraterna särskiljer utifrån hudfärg, inte främlingskap. Det är rasism. Ändå ses det som kontroversiellt och partiskt att benämna Sverigedemokraterna som främlingsfientliga.

Så såg det inte ut för tio år sedan. Inte ens fem. Så fungerar normalisering.

Vi står inför ett riksdagsval. Vi har fyra regeringsbärande partier och vi har en opposition.

Personer ur Svenskt näringsliv får uttala sig som oberoende ”experter” i nyhetsrapportering, detta trots att Svenskt näringsliv är en högst partisk lobby- och intresseorganisation, men en film som dokumentärt skildrar de negativa konsekvenserna av den nuvarande regeringens politik ses som för systemkritisk (blir inte kritik mot ett system automatiskt systemkritisk, och är inte det syftet med kritik?) för att visas i SVT samma år som det är val.

Den politik som förs idag är normaliserad. Vårt ekonomiska system ses som normalt och allt annat som kontroversiellt och extremt.

I SVT:s och Sveriges radios uppdragsbeskrivning står att ”programverksamheten ska bedrivas utifrån ett jämställdhets- och mångfaldsperspektiv” och att de är skyldiga att ”hävda dom demokratiska fri- och rättigheterna och alla människors lika värde”.

Soran Ismail tar avstånd från rasism. Inte från Sverigedemokraterna som parti eller Sverigedemokrater som personer – det är han alltid tydlig med att påpeka – utan från den politik Sverigedemokraterna står för. Soran är en stark förespråkare av demokrati, men vill diskutera rasism. Ändå ses han som för partisk för att vara programledare i ett nöjesprogram i Sveriges radio under valåret.

Lars Vilks försvaras ständigt med argument om ”konstnärlig frihet”. Lars Vilks som med sin konst hetsar mot en av vår tids mest utsatta grupper och som deltagit i uttalat rasistiska och nazistiska sammanhang. En låt med textraden ”dunka Jimmie gul och blå” anses inte gå under samma konstnärliga frihet utan fördöms och förbjuds.

Idag är vår allmänna radio och TV mitt i den normaliserinsgprocess som leder till att antirasism och systemkritik ses som odemokratiskt – trots att det är precis tvärtom. Att inte låta oppositionell kritik föras fram och att låta den politik regeringen står för ses som objektiv sanning – det är odemokratiskt.

En fri och kritisk media är en av grundpelarna för det demokratiska samhället.
Idag har vi i Sverige en ängslig och okritisk media.
En media som tror sig skydda demokratin, när den i själva verket gör motsatsen.

Varför gick Mishra med i Sverigedemokraterna?

Idag skriver Mrutyuanjai Mishra i Sydsvenskan om varför han lämnar Sverigedemokraterna och slutar som skribent på sajten Avpixlat. Han beskriver hur han i Danmark inledde sin bekantskap med ”främlingsfientliga partier”, men att han nu känner att han ”varit naiv och begått ett fruktansvärt misstag”.

”Jag gick med i Tryckfrihetssällskapet för att jag ville kämpa
för yttrandefrihet, men idag känner jag att jag har blivit utnyttjad.
Min invandrarbakgrund har använts för att rättfärdiga hat
och rasism och för att försvara trångsynt nationalism.”

Mishra hävdar att hur han gick med i partiet för att det sade sig värna om yttrandefrihet och mänskliga rättigheter, men att han nu insett att vikten att verka för tolerans snarare än intolerans är för viktigt för att han ska kunna bortse från det Sverigedemokraterna står för.

”Jag trodde att Sverigedemokraterna ville arbeta för integration,
men nu förstår jag att det handlar om assimilation – att människor
ska glömma sina rötter. Det visste jag inte när jag gick med i partiet.”

Det är lätt att roas åt den här sortens ”insikter”. De flesta av oss vet precis var Sverigedemokraterna står, och det kan tyckas korkat att en person som själv upplevt rasism och som själv har invandrarbakgrund blir så lurad av Sverigedemokraternas retorik. Därför blir jag faktiskt imponerad av Mishra för att han sväljer sin stolthet och erkänner detta misstag. Och jag tror att vi ska passa oss för att göra just det – tycka det är löjeväckande och korkat. Jag tror nämligen inte att han är ensam om att gå på Sverigedemokraternas enkla lösningar, och jag tror att det finns ett värde i att försöka förstå vilka mekanismer som skapar SD-sympatisörer.

Precis som det finns många kvinnor som tar avstånd från feminismen för att de inte vill se sig själva som offer så tror jag att det finns invandrare och muslimer som sympatiserar med Sverigedemokraterna av samma anledning. Att se sig själv som ett offer för t.ex. rasism skapar också en utsatthet där man tvingas erkänna sin egen maktlöshet inför vissa saker. Då kan det ibland vara enklare att ställa sig själv utanför strukturen.

Det finns ett flertal exempel på personer med invandrarbakgrund som de senaste åren gått ut i media och försvarat sitt svenska medborgarskap med att de minsann gjort rätt för sig. ”Jag har jobb, jag betalar skatt, jag har lärt mig svenska!”. På så sätt slipper de klumpas ihop med den grupp t.ex. Sverigedemokraterna målar upp som ett ”samhällsproblem”.

”Sex månader efter min ankomst till Sverige började jag
arbeta inom hemtjänsten och tog hand om äldre svenskar.
I fyra år fortsatte jag detta arbete medan jag samtidigt studerade
[… ]
Min fru hade ännu värre upplevelser i Iran än jag. Hon fick
också bistånd från det svenska samhället i cirka ett år och
sedan började hon arbeta. Hon har betalat mer skatt här än jag.”
– Borzoo Tavakoli, i ett brev till Kent Ekeroth

Vi har, sorgligt nog, skapat ett klimat i Sverige där vissa människor känner sig tvungna att göra på det här viset. Vi har till och med skapat ett klimat där människor känner sig tvungna att ta avstånd från ”de andra” och på så sätt undvika att själva bli hatade och få sin egen nationalitet ifrågasatt. ”Jag är inte en av de där problematiska och svårintegrerade invandrarna, de som bara kostar pengar, som är en belastning för samhället. Hata inte mig, hata de andra i stället! Jag har rätt att vara i Sverige!”.

Jag säger inte att vi ska hylla Mishra för att han nu bestämt sig för att känna empati med andra människor, en empati som för de flesta av oss alltid varit självklar. Jag säger inte att Mishra inte haft något annat val, att han inte ska behöva ta ansvar för den politik han stått bakom. Jag säger inte ens att vi behöver förstå Mishra. Men jag tror att han är ganska symbolisk för vår tid och för vad Sverigedemokraterna och den ökade rasismen gjort med oss.

Vårt mål måste vara att personer som Mishra inte ens blir medlem i partiet, att de inte låter sig luras av Sverigedemokraternas världsbild och framförallt att ingen människa ska känna sig tvungen att hävda sin rätt att leva och bo i Sverige.

Ingen rasistisk propaganda i våra medier!

Igår publicerade DN en omdiskuterad annons – en annons för en bok, en annons med exakt samma retorik som Sverigedemokraterna. Igår fick många nog över medias fega hållning till rasistiska grupperingar.  Läs det Åsa Linderborg skriver om annonsen och DN här. Idag talade jag på en manifestation om just detta.

På manifestationen fanns ett flertal skumma typer med kameror och filmkameror. Dessa personer sade på plats att de var från olika seriösa tidningar men nu efteråt har det dykt upp filmer och artiklar på diverse rasistiska hemsidor. De använder sig av ärliga metoder – dessa ”sanninssägare”.

Se mitt tal här eller läs det i skrift nedan. Det finns även fler tal upplagda på min youtubekanal som ni kan kolla på!

Igår pratade jag med en vän. Hen arbetar med att sälja radioreklam för flera av Sveriges största kommersiella radiokanaler.

Hen har alltid haft som policy att inte tillåta Sverigedemokraterna att köpa reklam i de kanaler hen ansvarar över. Men så nu för en vecka sedan så kom detta upp för diskussion i företaget och högre instanser har uppmanat min vän att sluta upp med det de kallar diskriminering.

De hänvisar till yttrandefrihet.

Denna ständigt missförstådda och missbrukade fri- och rättighet.

För det första så är inga enskilda människor eller företag skyldiga att följa yttrandefriheten, och för det andra så handlar inte yttrandefrihet om att släppa fram alla åsikter överallt.

Ponera att det imorgon startas ett parti som driver frågan om att legalisera barnpornografi i Sverige.

Skulle DN och TV4 tillåta dem att göra reklam?  Skulle Agenda bjuda in dem att diskutera huruvida barn mår dåligt av att delta i pornografiska videor?

Var går gränsen?

Yttrandefriheten handlar inte om att låta människor kränka och hata. Vi har genom historien sett vad som kan hända om vi låter detta demokratiska redskap missbrukas i grymma syften.

Vi känner till hur Nazitysklands propagandamaskineri avhumaniserade judar.

Vi känner till hur Rwandas radiostationer möjliggjorde ett av historiens största folkmord.

Och vi känner till hur folkgrupper hetsades mot varandra i det som kallades fri media i det forna Jugoslavien.

Vi känner till allt detta och ändå fortsätter vi att hävda yttrandefrihet som argument för att tillåta partier, personer och organisationer att propagera för samhällsförändringar som skulle innebära att stora delar av vårt lands invånare förlorar sina mänskliga rättigheter.

Yttrandefriheten är viktig och nödvändig för demokratin, men den har inget egenvärde i ett samhälle där människor grupperas och värderas i pengar. I ett samhälle där de som har som uppgift att objektivt och kritiskt granska makten inte tar sitt ansvar.

Förutom denna yttrandefrihet så används också Sverigedemokraternas martyrskap som ett argument för att låta dem få utrymme.  Min  vän fick höra att hen – genom att inte låta Sverigedemokraterna göra reklam – är med och bidrar till detta martyrskap.

Pratet om martyrskap är en medveten strategi från deras håll – en strategi för att få som de vill.

Det har hittills fungerat bra. De har oproportioneligt stort utrymme i media, de får sin reklam exponerad och de tillåts skriva debattartiklar i Sveriges största tidningar.

Jag tror att en tredje anledning till medias ängsliga förhållningssätt till Sverigedemokraterna är rädsla.

De vet vilka enorma resurser Sverigedemokraterna har i form av rasistiska fotsoldater. De vet hur utsatta människor som kritiserar och granskar Sverigedemokraterna blir.

Min vän kommer inte att vika sig. Hen kommer aldrig att låta Sverigedemokraterna få ytterligare en plattform för sina rasistiska åsikter, i hens radiokanaler.

Kära antirasister.

Låt oss tillsammans visa media att yttrandefriheten inte är ett argument.

Låt oss visa att martyrskapet är en del i Sverigedemokraternas strategi.

Och låt oss visa att vi är fler och starkare än de högljudda internetrasisterna.

Låt oss sätta stopp för det här nu.

Vi vill inte ha rasistisk propaganda i våra medier.

Internetrasisterna är vår tids största konspirationsteoretiker

PK-maffian. Kulturmarxister. Islamisering. Feminazis.

Detta är exempel på begrepp som skapats och använts av rasister. En ganska stor grupp rasister som skapat hela sin ideologi och världsbild utifrån en enda teori – en teori om att det just nu pågår en smygislamisering av Sverige och västvärlden.

Avpixlat, Fria tider, Flashback – ni känner kanske alla igen hemsidorna? De två första är direkt rasistiska, den tredje har bara tydliga sådana tendenser. Om man går in på dessa sidor och läser så kan man fort utläsa en stark rädsla hos mång av skribenterna. En rädsla för att det Sverige de vuxit upp med håller på att utrotas.

Och givetvis förändras Sverige – det har det alltid gjort. Förutom de kulturella influenser vi får tack vare invandringen så påverkas landet även av de marknadsliberala strömningar som vi får bland annat från USA. Det senare oroar mig en aning, men det är inte vad detta blogginlägg ska handla om.

Som jag skrev så har vi alltid fått kulturella influenser från andra länder – från att vårt eget folk rest och återvänt och från invandring från andra länder. Även sådant som idag betraktas som pursvenskt har varit ett resultat av detta – potatis, köttbullar, folkdans och så vidare.

Men det är inte den här förändringen som skrämmer den här gruppen rasister. Nej, deras konspirationsteori utgår från att de invandrare muslimerna tillsammans med PK-eliten, kulturmarxisterna och feminazisterna utgör en liten grupp konspiratoriker som just nu arbetar aktivt för att utrota allting som är svenskt och i stället införa någon form av sharialagar. De talar om en utrotning snarare än en förändring.

Jag vill ge några exempel på hur denna konspirationsteori formuleras.

– Julaftonen håller på att utrotas (ett bevis för detta var hur picka ninny-dockan i Tomtens julverkstad förra året klipptes bort).
– Media mörkar allting som rör invandring (det är därför exempelvis Fria tider behövs – för att det är den enda tidning som vågar berätta sanningen).
– Genusvetenskap är bara ett påhitt för att utrota könen och göra gråa könslösa varelser av alla människor. Statsfinansierat dessutom.
(Biten om de könslösa varelserna som feminazisterna sägs vilja skapa är ibland lite svår att förena med idén om att införa sharialagar, men allt detta är ju inte helt logiskt).
– Allt svenskt förbjuds i skolan (detta för att vissa skolor valt att inte sjunga nationalsången på skolavslutningen).

Detta är givetvis ingenting annat än galenskap och paranoia. Det är också därför det är så otroligt tacksamt att göra satir på. Nanna Johansson, Liv Strömquist, Kawa Zolfagary, Sara Granér och Joakim Pirinen är bara några exempel på serietecknare som använt dessa teorier för att skapa humor av.

Vi får dock inte glömma bort att det var denna konspirationsteori som låg till grund för hela Anders Behring Breiviks ideologi och denna rädslan som fick honom att begå ett av de värsta terrordåden i Norges historia. Breivik satt under flera år och gödde sina konspirationsteorier på högerextrema internetforum, och retoriken bakom det norska Fremskrittspartiet förstärkte hans uppfattning om att invandringen var en del i denna konspiration. Hur många fler av alla dessa internetrasister står på gränsen till Breiviks galenskap? Hur många fler är så rädda och hjärntvättade att de är beredda att ta till våld?

Jag vill också kort nämna medias roll i detta.

Visst är det bra med kritik. Det är bra att diskutera och granska det mesta. Men att t.ex. formulera en fråga ”Hur mycket invandring tål Sverige?” eller att en nyhetsartikel har rubriken ”SD portas från partiledardebatten” trots att det handlar om EU-valet och SD därför av naturliga skäl inte kan vara med… Om detta innebär att hälla vatten på internetrasisternas kvarnar och förstärka deras konspirationsteorier. Är det värt det då? Handlar det då bara om objektiv journalistik eller utnyttjar snarare media konspirationsteorierna för egna syften? Sverigedemokraterna fick inte delta eftersom de i nuläget inte sitter i EU-parlamentet och enligt regelverket deltar bara de redan sittande partierna. En rubrik som antyder särbehandling av SD säljer förmodligen fler lösnummer än en rubrik om att allt skett enligt regelverket.

Läs också:
Jag tillhör PK-maffian
”Illegala invandrare får 30 000 i månaden!”
Humor rättfärdigar inte rasism eller sexism

Norge vill inte se sanningen

Mitt i all tragiken är jag stolt över att bo i ett land som har klarat att stå upprätt i en kritisk tid. Jag är imponerad av hur mycket värdighet, omsorg och styrka jag har mött.

Vi är ett litet land, men vi är ett stolt folk.
120722UtoyaAnniversary_6449483
Vi är fortfarande skakade av det som drabbat oss, men vi ger aldrig upp våra värderingar.

Vårt svar är mer demokrati, större öppenhet och mer humanitet. men aldrig naivitet.


Ingen har sagt det vackrare än en AUF-flicka som blev intervjuad av CNN:

”Om en man kan visa så mycket hat, tänk vad mycket kärlek vi alla kan visa tillsammans.”

Detta är en del av det tal dåvarande statsminister Jens Stoltenberg höll några dagar efter Anders Behring Breviks massaker på Utøya pch i regeringskvarteren i Oslo. Jag var nog inte ensam om att imponeras och beröras av Stoltenbergs sätt att hantera det hemska som skett – utan ilska och utan hämdbegär såsom t.ex. Bush agerade efter 9/11.

”Mer humanitet, men aldrig naivitet”, sa han.

Nu, två år senare, har partiet som Anders Behring Brevik var medlem i under sin ungdomstid bildat regering tillsammans med högerpartiet Høyre. Detta kan förstås Stoltenberg inte rå för och han hade förmodligen föredragit om hans eget parti Arbeiderpartiet fått sitta kvar i regeringen.

Hur kommer det sig då att han, som så många andra norrmän idag, känner sig tvungen att ursäkta det som skett i Norge och att försvara Fremskrittspartiet?

I fredags sändes talkshowen Skavlan i både svenska SVT och norska NRK. Med i programmet var Özz Nûjen och Jens Stoltenberg. Nûjen riktade stark kritik mot Fremskrittspartiet och att de tillåtits bilda regering. Stoltenberg valde då att fokusera på Nûjens benämning av partiet som rasistiska. Stoltenberg menar nämligen att de inte alls är rasistiska, och att detta är viktigt att påpeka. ”Man vill massdeportera romer från Norge. Om det inte är rasism, vad är rasism?” undrade Nûjen. Stoltenberg svarade att rasism är när man diskriminerar på grund av hudfärg eller etnicitet och att Fremskrittspartiet således inte är rasister. I min värld är det precis vad massdeportationer av en viss etnisk grupp innebär…

özzstoltenberg

Vad tjänar Stoltenberg på att försvara Fremskrittspartiet? Varför känner han att han har ett ansvar att rentvå Norge och få dem att se bättre ut än de egentligen är?

Just klipper jag nyss nämnde klipptes dessutom bort av NRK i den norska sändningen. Stora delar av Nûjens kritik mot Fremskrittspartiet och Høyre valde producenterna att inte sända. Anledningen sägs vara att de själva inte var där för att försvara sig.

Under programmet så ursäktar sig även programledaren Fredrik Skavlan för att varken Fremskrittspartiet eller Sverigedemokraterna, som Nûjen också riktar kritik mot, är där att försvara sig.

Hur ofta låter man romer få försvara sig när Fremskrittspartiet får tala fritt i NRK, undrar Nûjen. Hur ofta får personer som han, dvs icke-vita och med annat etniskt ursprung än det svenska, komma till tals i sammanhang där SD och FrP tillåts skandera sina åsikter? Sällan, skulle jag säga… Om inte aldrig.

Värst blev det ändå när det igår kom fram att NRK förutom att ha klippt bort Nûjens kritik också valt att lägga en av de applåder som han fick efter en replik av Stoltenberg. På detta sätt framstod det som att Stoltenberg hade mycket större stöd än vad han faktiskt hade i TV-studion.

Är detta värdigt ett av världens rikaste land, med en till synes stark demokrati? I mina ögon liknar det mer Nordkorea.

Tillråga på allt fick jag dessutom veta att den svenska historikern Henrik Arnstad i våras skrev en debattartikel i norska Aftenposten. I artikeln kritiserade han Fremskrittspartiet men när tidningen gick i tryck hade delar av texten plockats bort, delar där Arnstad gjorde en helt korrekt koppling mellan Fremskrittspartiet och Anders Behring Breivik. Detta var inte censur, menar redaktören, men ”resonemanget var problematiskt”.

Så vad handlar detta om, Norge? Varför är ni så rädda för att tala om de rasistiska problem ni, likt så många andra europeiska länder, har i Norge idag? Varför kan inte ens media förhålla sig kritiska? Varför känner en oppositionell politiker att han måste försvara de som sitter i regeringen?

Jag tycker att detta är skrämmande och jag hade hoppats att det tragiska som skedde den 22 juli för två år sedan skulle få er att förstå allvaret i de konspirationsteorier och den rasistiska världsbild som partier såsom Fremskrittspartiet sprider.

”Vi ger aldrig upp våra värderingar”, sade du Stoltenberg. Är detta löfte redan brutet?

Läs mer:
Nûjen klipptes bort av NRK i Skavlan: ”Blev över gränsen”
Skavlan svarar på kritiken efter Özz-kapningen
”Det är en förvanskning av verkligheten”
Breivik-resonemang stoppat