Kategoriarkiv: Allmänt

Grattis bloggen (del sex av sju) – från Hannah Lemoine

Näst sist ut att gratulera bloggen är HANNAH LEMOINE. Hannah driver bloggen One-way Communication och är en av de mest pedagogiska feminister jag vet. Näst intill varje blogginlägg jag läser av henne skapar känslan ”JA, PRECIS SÅ” och jag vet inte hur många gånger jag länkat till Hannahs blogginlägg i politiska diskussioner på t.ex. Facebook.

Hannah är också fantastisk eftersom hon, trots sin pedagogiska förmåga och sin vilja att möta även oliktänkande, aldrig klandrar eller skuldbelägger de som inte gör det. Hon gör sin grej (mycket bra dessutom) och låter andra göra sina grejer, i sann systerskapsanda!

bild

”Grattis på årsdagen för en av mina favoritbloggar! Som jag läser och uppskattar för att den är smart och ifrågasättande och undrande, saklig och subjektiv och logisk, har god ton, är bitsk, är inspirerande brinnande och betryggande, och för att Kickan vill så mycket – och gör det också.”

Vad skulle du vilja ge bloggen och Kristina i födelsedagspresent?

”Inte bara är du förbannat inspirerande som skribent, du har också internets snyggaste header, vilket inspirerade mig att rita den här teckningen som du får som present i pappersform på posten om några dagar. Kärlek och respekt, sistah!”

karlek_och_respekt_liten

Grattis bloggen (del fem av sju) – från Emanu

Nu är det bara tre gratulanter kvar och dagens heter EMANUEL GARNHEIM. Emanuel kallar sig för Emanu och är en fantastisk satirtecknare och illustratör. Med en enda satirbild uttrycker han övertygande åsikter som jag behöver hundratals ord för att formulera. Emanu debatterar dock inte bara genom bilder utan är minst lika skarp (för att inte tala om klok) i sina ord. Följ honom på Twitter och gilla hans Facebooksida!

kattmanu

”Alla borde läsa Kickans blogg för att få en tillgänglig men ändå djup förklaring över viktiga problem, och en exemplarisk användning av fetstil! Korta koncisa texter som går direkt på poängen utan onödiga utsvävningar.”

Vad skulle du vilja ge bloggen och Kristina i födelsedagspresent?

”En slägga att krossa sexism och rasism med, lite såhär:”

kickanwicksell

Grattis bloggen (del fyra av sju) – från LadyDahmer

Turen att gratulera har gått till NATASHJA PSOMAS BLOMBERG, förmodligen för de flesta mer känd som LadyDahmer // postpatriarkal feministfitta. Hon driver idag den största (och bästa) renodlade feministbloggen i Sverige och är fantastisk på att lyfta upp nya bloggare* samt på att låta tystade röster få plats.

Natashja används ofta som exempel på de värsta, mest rabiata feministerna, vilket jag tycker säger en del om feminister eftersom Natashja är extremt trevlig, pedagogisk och ibland nästan löjligt tolerant mot idioter. Hård och rättvis, javisst, men hon uppmanar alltid till diskussion och bildning.

(* i min undersökning om hur ni läsare hittade min blogg svarade över 50 % ”via en annan blogg” och utifrån kommentarsfältet verkar många av dessa vara från just LadyDahmer.)

10147732_10152052941114021_959483720_o

”Kristina skriver så att vanligt folk fattar. Vi lite småtröga men ändock tänkande människor som vill veta, förstå och lära oss mer om strukturer, antirasism, politik och feminism men som kanske har lite svårare att ta till oss det akademiska. Att skriva smart om man är smart är inte speciellt svårt men att skriva lättbegripligt och tillgängligt är en konst och det kräver sin kvinna och där tycker jag att Kristina lyckas över förväntan. Hon sätter fingret på det där som skaver och hon synliggör perspektiv som ofta glöms bort. Jag känner mig alltid upplyst och nytankad när jag lämnar hennes blogg.”

Vad skulle du vilja ge bloggen och Kristina i födelsedagspresent?

”Hon får en användarvänlig och snygg bloggdesign. Ytan kommer att matcha innehållet om man säger så. Då fattar ni kanske hur jävla bra det kommer bli.”

Grattis bloggen (del tre av sju) – från Paula Dahlberg

Jag fortsätter med mitt gratulationsmaraton och idag är det PAULA DAHLBERGs tur. Om du har Twitter så är du förmodligen bekant med Paula på grund av hennes Twitterkonto @vardagsrasismen (om inte: följ!). Paula en klippa i alla politiska debatter och har enorm kunskap om nästan allt som har med politik att göra, men kan ändå vara pedagogisk och förklara för de som saknar kunskap. Detta utan att tumma på sin moral. Jag beundrar Paula djupt.

1660240_10152205675975845_1119875475_n

”Minns när du gjorde inlägget med statistik om vad en nyanländ flykting faktiskt har möjlighet att få i pengar varje månad och hur det inte alls stämmer med hur rasister gärna framställer det. Bilden som gjordes till inlägget var jättebra och det var kul att se hur den spreds. Det  var första gången jag läste i din blogg men inte den sista! Gillar att läsa din blogg eftersom det är en av få riktigt bra intersektionella bloggar som ger många perspektiv istället för lätta svar och lösningar.”

 

 

 

Vad skulle du vilja ge bloggen och
Kristina i födelsedagspresent?

”Ett krossat patriarkat! Lite närmare i tiden: Ett schyst smycke från Horror Pop + Riots.

970817_10152205678085845_196042430_n

Grattis bloggen (del två av sju) – från Ida Östensson

Nästa person att gratulera mig på bloggens födelsedag är IDA ÖSTENSSON. Ida är grundare av Crossing Boarders samt en av initiativtagarna till FATTA-kampanjen som på mindre än ett år lyckats skapa enorm uppmärksamhet kring Sveriges syn på sex och våldtäkt, och framförallt skapat en debatt om Sveriges sexuallagstiftning.

Ida är helt ärligt en av de mest inspirerande personer jag känner till. Hon är rak, målmedveten och smart – men lyckas ändå vara inkännande och omtyckt av alla, på ett sätt jag inte riktigt får ihop.

ida

”Tack för att du är så lösningsfokuserat arg hela tiden! Varje gång jag irriteras över något jag läser, en nyhet eller något som sker i samhället vet jag att jag kan gå in på din blogg för att läsa en vettig analys av det. Skönt att sådana plattformar finns när de traditionella medierna brister på denna punkt.”

Screen Shot 2014-03-18 at 18.32.59

Vad skulle du vilja ge bloggen och
Kristina i födelsedagspresent?

”Du ska gå en FATTA t-shirt av mig! Du får folk att FATTA och vem kan bära de budskapet bättre än du? Men du får den bara om du kommer över å hänger med mig en kväll!”

Grattis bloggen (del ett av sju) – från Amanda Lindholm

grattisbloggen

Idag för ett år sedan startade jag denna blogg med orden ”min politiska frustration måste få större utrymme”. Jag hade rätt, och nog har den fått utrymme! Större än jag trodde, faktiskt.

108 skrivna inlägg. 1 367 kommentarer. 269 507 sidvisningar.
Så mycket utrymme har det blivit!

Eftersom detta då är bloggens födelsedag så tänker jag förstås skämma bort den och mig själv riktigt ordentligt genom att låta mina politiska förebilder och idoler gratulera på sina egna vis. Under veckan kommer sju stycken inspirerande, engagerade och kloka människor skicka sina personliga gratulationer till mig, här i bloggen.

Först ut är AMANDA LINDHOLM!

Amanda är journalist, komiker, musiker samt grundare av Jämställd festival och således också min kollega. Amanda är ett socialt geni, en knivskarp feminist och en fantastisk vän. Hitta till Amandas hemsida här och läs framförallt debattartikeln om varför hon tackar nej till RAW.

amanda

”Kristinas blogg är bland det viktigaste som finns. Hon lyckas med något så unikt och skitsvårt som att faktisk få folk att fatta. Superpedagogiskt och smart förklarar Kristina viktigheter om hur vi kan tänka och göra för att få ett bättre och snällare samhälle. Jag imponeras och inspireras av hennes måldmedvetenhet och otroliga tålamod och är så jävla rörd och glad över att den här bloggen finns.”

Bild 2014-03-16 kl. 16.19 #2

Vad skulle du vilja ge bloggen och
Kristina i födelsedagspresent?

”Min present blir min eviga kärlek och oändliga stöd, manifesterat i en selfie där det förkommer både ett hjärta gjort av mina bare hands samt en lampskärm som ser ut som en hatt.”

Hur tycker ni att mitt kommentarsfält fungerar?

Jag vill ställa en fråga direkt till mina läsare – både till er trogna som alltid läser och ofta kommenterar samt till er som bara kikar in ibland.

Kommentarsfält är en stor del av internet. För de flesta innebär kommentarsfält en dålig känsla, kanske till och med ångest. Jag låter t.ex. nästan alltid bli att läsa kommentarerna till bra artiklar på nyhetssidor och liknande – just eftersom jag inte vill förstöra den bra känslan artikeln ger mig. Det finns också statistik som visar att majoriteten av kommentarerna på t.ex. SVT Debatt kommer från Avpixlat-skribenter. Representationen i kommentarsfälten blir således inte särskilt verklig eller rättvis.

Av den här anledningen är det väldigt många feministiska bloggare som helt stängt av sina kommentarsfält, eller som har en väldigt hård moderering. Detta för att inte låta alla dessa personer, som i alla andra kommentarsfält får härja fritt, få ytterligare ett forum för att sprida sina åsikter. En annan anledning är förstås att inte skapa obehag för de som läser bloggen och vill skriva i kommentarsfältet. Att inte utsätta dem för den lynchmobb som de här kommentatorerna ofta består av. Men också för att skydda sig själva, förstås. Att skriva en feministisk blogg innebär en hel del hat och hot, och i sitt eget kommentarsfält har man makt att undvika detta.

Jag tycker att det är en vettig inställning, och tycker själv att det är skönt att läsa och skriva i såna kommentarsfält. Ändå har jag låtit mitt kommentarsfält vara relativt öppet. Varför?

kranktaman

Först och främst vill jag berätta att jag verkligen inte släpper igenom allt. De stora blogginläggen som drar flest besökare får egentligen ca tre gånger så många kommentarer – men två tredjedelar består av så mycket hat och/eller är så osammanhängande och irrelevant att jag helt enkelt bara tar bort det. Men jag släpper igenom väldigt mycket kritik också. En hel del kränkta män och många klassiska ”feminismen är fel”-inlägg, sånt som vi rutinerade feminister stöter på varje dag och är väldigt trötta på. Varför, kanske man då frågar sig?

Det handlar inte om att jag ser det som min skyldighet, eller om yttrandefrihet. Min blogg är min och den gör jag vad jag vill med. Jag har ingen skyldighet att svara på all kritik, eller låta all kritik synas. Däremot har jag förstått att många läser kommentarsfälten och uppskattar mina svar på mycket av den här klassiska kritiken.

Många av er som läser min blogg är inte rutinerade debattörer eller särskilt insatta i feminism, och ni kommer precis som alla andra feminister också stöta på den här kritiken. Därför kan jag tycka att det finns ett värde i att jag låter en del av den få plats och dessutom försöker svara på den på mitt sätt. Jag känner nämligen att det är en av mina styrkor, och ser detta som ett tillfälle att utnyttja den styrkan.

svarpakommentar

Jag har ingen välarbetad strategi när jag modererar, utan försöker gå på magkänsla och håller fortfarande på att känna efter var gränserna går. Ibland släpper jag igenom lite grövre kommentarer – men då har jag ofta en tanke med det. Ibland raderar jag konstruktiva kommentarer av den enkla anledningen att jag inte orkar svara på dem och bara tycker det är jobbigt att de ska ligga där i mitt kommentarsfält oemotsagda. Ibland tycker jag att någon uppvisar ett osunt beteende genom att t.ex. skriva 20 kommentarer på en timme och låter bli att släppa igenom av den anledningen. Det är alltså inte bara hat som inte släpps igenom utan jag försöker få en jämn balans av kritik och pepp samt avgöra från fall till fall. Tidigare kände jag ett större ansvar och kände mig skyldig hur jag än gjorde – släppte jag igenom kände jag mig skyldig gentemot mina snälla och kloka bloggläsare och raderade jag kände jag att jag ”inte kan ta kritik”. Ni vet hur det är. Numer försöker jag att bara känna efter själv, och gå på magkänsla.

braskrivet

Jag vill dock höra med er som läser, för det är ju ändå främst er jag skriver för: Känner ni obehag när ni klickar er in i mitt kommentarsfält? Tillför det något eller förtar det snarare mina texter? Hur tycker ni att mitt kommentarsfält fungerar, helt enkelt? Berätta, så kan jag försöka anpassa lite efter er!