”Finns det något du och din syster kan ändra på ist?”

Mitt blogginlägg om hur jag som kvinna tvingas anpassa mig till män i det offentliga rummet fick så mycket mer respons än jag trott. Att en del män skulle känna sig utpekade och bli upprörda hade jag förstås räknat med, men att så otroligt många kvinnor och tjejer skulle känna igen sig och dela med sig av sina egna erfarenheter förväntade jag mig inte. Många som aldrig analyserat fenomenet, många som inte är feminister. Många som helt plötsligt insåg hur mycket detta påverkat deras liv så länge de kan minnas.

”Du sätter ord på något som jag märkt
väldigt tydligt men aldrig riktigt kunnat
peka på vad det är.  Jag ser mig själv som
feminist, och en hyfsat medveten sådan,
men du öppnade verkligen ögonen på mig för
det här. Omedvetet har jag också, som man,
utvecklat taktiker för att motverka detta.”

– Anders

”Har dock varit med om både hot och fysiska angrepp (knuffar, hårda tag etc)
när man avvisar närgångna äckel på dansgolv. Det sjukaste är ändå att jag aldrig
ens reflekterat över detta förrän jag läste inlägget. Snacka om hjärntvättad.

– Linda

När jag skrev inlägget tänkte jag inte att det var något anmärkningsvärt, men ju mer jag funderar över det och över reaktionerna så inser jag hur symboliskt detta är för hur ett patriarkalt förtryck yttrar sig i dagens samhälle. Just i detta fenomen kan vi tydligt se den struktur som faktiskt är ett bevis för att vi fortfarande är långt ifrån jämställda. Jag tror att det är anledningen till att mitt blogginlägg blev så stort och hyllat.

Jag funderade ett tag över om jag skulle välja ut några av kommentarerna till inlägget och besvara dem. Många av de som kommenterade tyckte att jag var orättvis mot alla de män som inte beter sig på det här viset, och väldigt många gav mig diverse välmenande tips på hur jag ska agera för att slippa. Många tolkade det till och med som om inlägget handlade om att jag är ledsen över att jag inte har pojkvän, och att jag således behöver hitta nya sätt att ”ragga” på.

Det här är väldigt intressant tycker jag. Dessa tre tolkningar av mitt inlägg blir för mig ytterligare ett bevis för hur genomsyrat vårt samhälle är av den här bilden. Bilden av att kvinnor finns till där för män – och att kvinnor är beroende av män. Jag går nämligen aldrig på krogen för att ragga eller ens för att träffa nya människor, och jag åker (surprise!) heller inte tunnelbana av den anledningen.

Ännu ett tecken för att jag med mitt inlägg lyckades beröra något symboliskt och allmängiltigt är att många andra feminister spånat vidare på det i sina egna bloggar. Många av dem har också bemött några av de argument som använts mot mig i mitt kommentarsfält – det tackar jag för!

When darkness falls skriver om Människors längtan efter att bli sedda och bekräftade och om hur detta tar sig uttryck i det offentliga rummet och den sorts situation jag skrev om. I detta mycket matnyttiga blogginlägg bemöts också många av kommentarerna i mitt kommentarsfält, så läs! (WDF har också tillsammans med Calleism och NoToyBoy startat ett mycket bra initiativ som går ut på att feministpeppa andra bloggare, i tisdags hade bland andra jag äran att peppas).

LadyDahmer skriver Säger man hej till en man så tror han att han har halva inne med en egen upplevselse likt de jag skrev om. I hennes kommentarsfält finns många andra som också delar med sig av egna upplevelser.

Mondokanel skriver  ”Jag tänker fortsätta vara snäll” om en kritisk kommentar, och om alla de män som uttrycker avundsjuka på oss kvinnor för att vi får utstå all denna ovälkomna uppmärksamhet. De verkar inte tänka på att jag kanske inte alls är intresserad av män, eller att jag inte är attraherad av de personer som kommer fram till dem. De här männen skulle förmodligen inte uppskatta om en i deras ögon äcklig kvinna kom fram, och homofoba män skulle inte uppskatta att bli raggade på av andra män.

”Tänk dig en fjortonårig kille på biblioteket. Tänk dig en oattraktiv kvinna som kommer fram, sätter sig i maktsituation och vägrar släppa iväg den uppenbart rädda pojken. Det slutar med att hon gnuggar sitt kön mot honom innan han slutligen tar mod till sig och springer.”

Moralfjant skriver Vi hatar inte er, vi är rädda för er och ställer den mycket träffande frågan ”Inser ni inte att ni stödjer förtryckaren genom att inte stödja den förtryckta?” till alla dessa personer som kritiserar min och andra kvinnors strategier för att undvika obehagliga situationer.

”Häng inte upp dig på saker så mycket
lilla flicka, hakuna matata, don’t worry
be happy, dra på dig ett leende.”
– Michael

Amra på Kultureliten skriver att Mänsklig kontakt är inte en mänsklig rättighet och bemöter alla de som i kommentarsfälten tycker synd om de ensamma män som, på grund av min inställning, nu aldrig kommer få en chans att träffa en kvinna. Hon drar paralleler till prostitution.

”Jag bor för tillfället i Holland där prostitution är lagligt. Ett av de starkaste argumenten för prostitution i det här landet är just att det finns ensamma män där ute som inte kan få sex och närhet och därför behöver ha möjligheten att betala för det. Det är återigen synd om männen som inte kan få det de söker och det är kvinnans skyldighet att uppfylla dessa behov oavsett hur jobbigt, kränkande eller förtryckande det än må vara.”

På Facebook skrev Amra också en grej som jag faktiskt inte riktigt tänkt på: ”Det är också intressant hur dessa män alltid, alltid söker sällskap av yngre kvinnor i det offentliga? Kan inte alla gamla gubbar typ prata med alla fina äldre tanter på tuben som också sitter ensamma?”

Ja, varför? Handlar det enbart om umgänge hade de väl inte behövt ”ge sig på” enbart unga tjejer, framförallt inte om de själva är rätt mycket äldre? Det här är ju ytterligare ett bevis för att det inte alls handlar om ensamma män som desperat söker socialt umgänge.

”Jag har bott ensam i hela mitt liv,
kommer nog alltid att göra det.
Har aldrig haft ett besök av någon.
Ibland åker jag ett extra varv på
tunnelbanan. Kanske ser någon mig.
Det enda jag vill är att ha ett
litet leende då och då.”
– Leif

För er som inte gjort det kan jag rekommendera er att också läsa kommentarsfältet under mitt blogginlägg. Väldigt många delar med sig av sina erfarenheter – väldigt många känner igen sig.

Jag hoppas att samtalen om det här enorma problemet fortsätter. Att hitta en lösning på det är förstås långt ifrån enkelt, men ett stort steg är som alltid att prata, prata och prata om det. Och de senaste två veckorna visar ju tydligt att behovet för det finns!

twitteromblogginlagg

(Citaten till höger + rubriken till blogginlägget är alla autentiska kommentarer från mitt kommentarsfält – förutom den av Linda, den är från LadyDahmers. Har dock inte låtit publicera alla, eftersom de innehållit en hel del misogyni.)

4 thoughts on “”Finns det något du och din syster kan ändra på ist?”

  1. Freja

    Jag läste många av kommentarerna till ditt inlägg och reagerade på att många män menade att det bara var lite mänsklig kontakt som efterfrågades, de menar inte att ragga, de vill bara ha någon att prata med. Men om det nu är så, varför ser man aldrig män ta kontakt med varandra? Jag har sett män i olika åldrar och i olika stadier av påverkan gå i samspråk med mig och oändligt många andra kvinnor vid massor av tillfällen på olika typer av offentliga platser. men jag kan inte minnas att jag sett det hända mellan olika obekanta män någon enda gång… Så teorin att det bara handlar om social samvaro tror jag vi kan stryka, även om förstås mina personliga erfarenheter inte räcker till för att bevisa att det inte är så… Kanske går att få forskningsmedel för…

    Svara
    1. sak

      Det är min erfarenhet också Freja. De enda män jag någonsin sett (eller hört talas om från manliga vänner) närma sig även andra män är såna som är grovt alkoholiserade/hemlösa. DE söker ofta mänsklig kontakt på riktigt. Inga sådana män har försökt ragga på mig när de har börjat småprata med mig – inte ens om det har varit tydligt att de uppskattar mitt utseende (jag har en väldigt utpräglad stil så det brukar snarare vara den som uppskattas ;)).

      Svara
      1. Tobias

        Jag kan bara tala utifrån egen erfarenhet så det här är inte nödvändigtvis sant för andra män. Att jag söker kontakt med främmande kvinnor och inte med främmande män beror på behov jag har och som inte andra män kan hjälpa mig med. Det finns en slags bekräftelse som kvinnor kan ge mig. Det handlar inte om sex, det inser jag att jag befinner mig ganska långt ifrån i dagsläget. Jag tänker att den här tjejen behöver inte tycka om mig, men vem vet, kanske kommer hon säga något snällt om mig typ att jag är rolig eller så, och om hon står ut med att prata med mig i fem minuter så finns det kanske någon annan som vill prata med mig ännu längre.

        Svara
  2. feministsokermake

    Sjuka strukturer har normaliserats. Sexister och kvinnofientliga män kommer nog alltid finnas, men inlägg som dessa kan göra så att fler män ser och säger ifrån till andra män som skiter i att de kränker och bufflar. Att inte säga ngt är att hålla med kind of thing. Min massör (kvinna) har numera kniv under sin massagebänk…

    Svara

Lämna gärna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s