Klockan är 02:20 en lördagsnatt. Jag står och väntar på tunnelbanan som ska ta mig hem. Är på bra humör och har haft en fantastisk kväll med goda vänner. Så ser jag hur en främmande man fäster ögonen i mig, ler och kommer fram för att prata. Jag stoppar reflexmässigt in hörlurarna i öronen och kollar demonstrativt åt ett annat håll. Känner mig som en bitch, som världen otrevligast människa. Varför gör jag såhär – är jag så osocial? Varför kan jag inte släppa till och bara prata lite med denna främling?
Jag vill inte vara en tråkig människa som inte vågar prata med främmande personer. Jag skulle gärna småprata lite på tunnelbanan, jag vill våga lära känna nya människor. Varför gör jag det då ändå inte?
Jag har varit med om den här situationen så många gånger. En främmande man har kommit fram och velat prata, och jag har gjort det. Till en början har det bara varit trevligt, men 99 % av gångerna har det dessvärre slutat med att mannen i fråga blivit sur, irriterad eller till och med arg när jag velat avsluta samtalet, velat gå hem eller inte velat ge ut mitt telefonnummer. Då vänds det hela mot mig, som om jag lurats eller som om jag är snobbig eller högfärdig för att jag inte ”släpper till”.
Det här är inget ovanligt, eller unikt för mig. Tvärtom är det någonting som alla tjejer eller kvinnor jag talat med känner igen sig i.
Jag hade för någon dag sedan ett långt samtal med min äldre syster som berättade hur hon först de senaste åren förstått hur mycket detta begränsat henne. Hur hon lärt sig metoder på dansgolvet för att inte bli dragen i av män som vill dansa, hur hon utvecklat en viss blick när hon går förbi en eller flera män på gatan för att slippa kommentarer och hur hon aldrig känner sig helt trygg när hon tränar på gymmet eftersom det alltid är män som kommer fram för att ge henne ”tips”. Hon berättade om när hon jobbade som servitris och fick en klump i magen varje gång hon fick ett bord med enbart män att servera. Detta för att det alltid innebar kränkande kommentarer och ”skämt”, som hon helt enkelt fick stå ut med eftersom det annars resulterade i klagomål till chefen.
För att slippa hamna i den där situationen där vi måste göra dessa män besvikna och känna oss som lögnare så är vi många kvinnor som helt enkelt slutat kommunicera med främmande män, framförallt i utekvällsmiljöer och när alkohol är inblandat, men även i vanliga vardagliga situationer.
För någon vecka sedan skulle jag köpa pizza och var ensam på pizzerian. Det var kallt utomhus och den snälla personen i kassan frågade om jag ville komma fram till pizzaugnen och värma mig under tiden han bakade pizzan. Jag valde att stanna kvar och sitta ensam vid ett bord i stället, och kände mig som en så torr och trist människa. Han hade förmodligen inte gjort eller sagt något, men jag orkade helt enkelt inte behöva vara avvisande, och därför tog jag inte risken.
Jag kommer att göra män besvikna hur jag än gör. De kommer att se mig som, eller till och med kalla mig, en bitch oavsett hur jag väljer att agera. Det handlar bara om huruvida jag ska göra det direkt eller om jag ska dra ut på det och göra det efter en halvtimmes samtal i stället. Eftersom jag blivit så besviken varje gång jag gett personer en chans och öppnat mig för dem för att senare behöva vara otrevlig eller nonchalant (eller bli kallad tråkiga saker) så har jag helt enkelt slutat ge personer en chans nu.
Jag undviker helt att möta mäns blickar på dansgolvet, jag låtsas inte se eller höra när män försöker prata med mig på tunnelbanan och jag sitter hellre ensam och väntar på pizzan än pratar och har en trevlig stund vid ugnsvärmen.
När jag börjar reflektera över hur mycket jag faktiskt påverkas av dessa män – och de maktstrukturer som skapar dem – så blir jag så ledsen och uppgiven. Jag och alla andra kvinnor anpassar hela våra liv efter dem, och kommer att vara tvungna att göra det så länge dessa maktstrukturer finns.
Jag undrar hur många snälla och trevliga vänskaper och samtal jag gått miste om för att jag inte längre orkar eller vågar ge främmande män en chans. Jag undrar hur mycket detta påverkat mig som social varelse. Jag önskar att jag kunde vara den trevliga och öppna människa som jag tror att jag egentligen är, i stället för den cyniska och osociala människa dessa män gjort mig till.
Läs mer:
Vad är våldtäktskultur
Är alla män potentiella våldtäktsmän?
”Män är djur” – vems åsikt är det egentligen?
KICKANWICKSELL 
Förstår dig helt och fullt. Är så jävla sur på dom män som tar för givet att alla kvinnor ska visa intresse för dom.
Jag känner igen mig mycket i det du skriver. Sorgen över att gått på så många nitar att man byggt upp ett skal som hindrar en från att vara den öppna sociala människa man vill kunna vara.
Har dock märkt att det blivit ”bättre” med åren. Har gått från att vara en attraktiv 18:årig tjej med långt blont hår till en rätt alldaglig 34:åring. Folk stirrar inte med jakt i blicken längre, och jag har hamnat i ganska många roliga samtal med både okända män och kvinnor som inte leder till något mer än ett tillfälligt samtal i kollektivtrafiken.
(Enbart ett konstaterande från min sida, betyder inte att jag tycker att man ska acceptera att folk beter sig på sättet du beskriver i din text).
För några år sen gav min killkompis Nico mig en utmaning. Vi skulle ge varsin okänd människa på t-banan en ärligt menad komplimang. Hans idé var att man ger komplimangen t.ex när man passerar varandra på väg in eller ut ur t-banan eller på perrongen, så att man inte ”är kvar” på samma ställe så den okända människan behöver bekymra sig över eventuella baktankar. Jag lyckades kläcka ur mig ”snygg outfit!” till en kille, och jag tror Nico fick till en ”cool frisyr!” till en tjej. Båda såg först lite förvånade ut men man hann sen uppfatta ett ”tack!” och ett begynnande leende innan de försvann i folkmassan. Har sen fortsatt med det när lämpligt tillfälle ges. Väldigt roligt att glädja någon och samtidigt känna sig lite modig genom att säga något till en total främling:)
Problemet du beskriver kvarstår förstås. Ville bara ge ett exempel på en liten grej som jag gjort för att reclaima mitt ”spontana vänliga jag” i offentligheten:) Tack för en intressant text!
Hej!! Du skriver så härligt och jag kan verkligen spegla mej i det du beskriver. Blir så peppad och så glad att vara kvinna hahaha
Så otroligt hög igenkänningsfaktori detta.
Fint skriven.
Jag har också varit extreme besviken hur en kvinna bli bemöts men ändå försöker jag att inte begränsa mig, som du sa att inte bli en bitch.
Jag har haft väldigt bra manliga kompiser som är mina bästiser.
Så klart det finns fina man som respekterar kvinnor.
JA! Så är det! Tack!
Jag vågade dock prata med en tjej när vi stod o beklagade oss över en gemensam buss vi skulle ta som var försenad. Konversationen fortsatte sen i bussen tills vi sade hejdå till varandra då hon skulle av en hållplats innan min. Bara en skön konversation mellan två främlingar, tyvärr tänker nog de flesta killar att varje tjej är ett potentiellt ragg, vilket får mig att må illa. Man vågar ju själv knappt prata med tjejer på fester eller uteplatser då man inte vill vara ”ännu en jobbig kille som vill ragga på en”.
Amen to that! Gemene ”man” därute har dragit ner nivån så pass att man börjar på minus direkt om man tar kontakt med en tjej. Det har resulterat i att jag aldrig pratar med främmande tjejer på varken klubbar, busshållplatser eller liknande numera (efter midnatt) utan min arena är hemmafester. Där får man en chans att visa vem man verkligen är. Trist men sant.
Jag hade just det ni säger i åtanke hela texten igenom. Hur begränsade blir inte män av samma struktur? Givetvis inte i närheten av kvinnors utsatthet, men ändock något som sätter sig i huvudet och påverkar en till tråkiga beteenden. Reflexmässigt håller jag blicken borta från kvinnor jag inte känner, trots att jag ibland inte vill något annat än få ögonkontakt. Jag upptäcker mig själv byta riktning eller till och med byta trottoar om jag gåendes råkar närmar mig en kvinna bakifrån, för att inte göra personen nervös. Hur sjukt är inte det? Och vilket samhälle får vi om vi slutar le och hälsa på varandra? En kall och opersonlig storstad med uttryckt kvinnoförtryck, kanske.
Måste säga att jag tänkte i samma banor. Själv känner jag inte igen mig i bilden som en av de där männen. Jag tar ibland kontakt med folk på stan, men aldrig för att jag förväntar mig något av dem, och jag skulle aldrig tycka att någon var en bitch elelr lögnare. Alla har rätt att ge uttryck för ett gillande av en sak, utan att lova nästa. Allt annat är ju bara absurt.
Jag har flera gånger känt av de där taktikerna som Kickan beskriver i sin text – och jag fattar att det är överlevnadstekniker från kvinnors sida, men det sårar mig att behöva kopplas samman med den där strukturen och normen. Det gör också att jag aldrig försöker ragga upp någon på offentliga platser, eftersom jag inte kan komma förbi de konstiga förväntningarna och spelet. Jag vill ju bara vara ärlig och direkt, vara närvarande och komunicera. Ingen av de sakerna funkar bra på allämn plats. Så jag bara dansar! Dansar på clubben, i väntan på tuben, så ofta jag kan… Folk får jag komunicera med när jag har en platsform som är vettig istället.
det är tyvärr så det blir när en inte kan läsa i en mans panna vad han vill och vem han är för en.
Åh, så fint skrivet! Tack för att du så ofta sätter de mest klockrena orden på de mest svårförklarade känslorna.
Tack för ditt ständiga peppande, Maria!
Åhh, så bekant det här kändes och så sjukt det är att det känns bekant! De där männen som fulla som as bjudit upp på uteställen och sen tagit sig rätten att skälla ut mig när jag vänligt tackat nej. De som vid en bardisk lutar sig fram för att dra av mig mina glasögon för att de ”skymtar en vacker kvinna där bakom” (om jag inte är vacker även med glasögon kan de faktiskt bara ta och hålla käften). De där männen som både på fritid och i arbetet tycker det är OK att gå in och bryta en diskussion mellan två eller flera kvinnor, för att det vi pratar om ändå är oviktigt jämfört med att prata med dem…. Galen, Världen är galen!
Usch, verkligen galen! :/
Hej
Jag är tyvärr en av männen som söker kontakt på tunnelbana och bussar. Inser att jag nog aldrig får en flickvän, är ganska ful. De flesta vill inte ens se på mig, men jag vill inte ge upp helt. Vad har jag då kvar?
Oftast frågar jag bara vad klockan är eller vad stationen heter. Ibland får jag ett svar utan att de tittar upp från telefonen. Några gånger har jag fått ett leende tillbaka och en gång frågade en tjej var jag bodde. Jag var så lycklig, kanske, kanske var hon intresserad men jag vågade inte fortsätta prata. Det låter konstigt men jag levde på det i veckor. Hon bodde vid min hållplats men jag steg av senare så hon inte skulle bli rädd.
Jag har bott ensam i hela mitt liv, kommer nog alltid att göra det. Har aldrig haft ett besök av någon. Ibland åker jag ett extra varv på tunnelbanan. Kanske ser någon mig. Det enda jag vill är att ha ett litet leende då och då. Ni behöver inte ens ta bort hörlurarna.
Fint skrivet. Alla förtjänar ögonkontakt. Ett leende är också gratis. Ett hej lätt.
Jag vill ha en stad där vi ger sånt, till tiggare, till medmänniskor, till barn, till individer. Handlar inte om kön, ålder, etnicitet eller ekonomi. Handlar om humanism.
Fortsätt att fråga vad klockan är. Eller något annat, som är enkelt att svara på. Jag ler när någon gör.
Leif, vad ledsen jag blir av din kommentar. Så att jag bara önskar att den var helt påhittad, men det känns inte som att den är det. Tyvärr.
Det är ju så gott som omöjligt för mig att ge några råd så här över internet, enbart baserade på din kommentar, men jag kan ge dig mitt stöd. Våga fortsätta söka kontakt, våga le. Det finns kvinnor där ute som är lika osäkra som du och det finns kvinnor som ser det goda i män. Även om vi tyvärr är i klar minoritet i dag.
Kanske vågar du träffa någon på internet?
Massa kramar.
Fast i en ond cirkel hör jag. Inse att utseende inte är så otroligt viktigt som många grabbar tror. Läs The Game, bygg din karaktär och din identitet och börja leva med ett leende på läpparna. Det finns där ute, du måste bara ta det.
Jag skulle säga att The Game är en del i den struktur som detta blogginlägg handlar om, som enbart förstör för en naturligt kontakt mellan könen. Så nej tack.
Nej för fan, inte the game. Som sagt, det spär ju på det här.
Däremot så bör man tänka efter ordentligt och inse att man lever det liv man valt att leva. Man kan förändra allt. Tänker man tillräckligt mycket på en roll så går man in i rollen. Var bara ärlig med dina avsikter så blir alla gladare i slutändan. Lämna alltid någon i bättre skick än du hittade hen i.
Hej Leif!
Fokusera på vad du vill ha o vad du vill bli o inte frånvaron eller vad du inte har.
jag vet att detta jag kommer råda dig om får många att vrida på huvuden o säga att det är hokus pokus. Men youtuba abraham hicks. Denna teori på livet har hjälpt mig på många sätt. Jag hoppas du får en ny syn på livet o att mer glädje o positiva känslor kommer in i ditt liv.
kram Kristina
Leif, jag blir så fruktansvärt ledsen när jag läser din kommentar. Ge inte upp, det finns garanterat kvinnor där ute som känner samma sak som skulle bli jätteglada av ditt sällskap.
Jag har bott i USA i två år och här pratar jag med främlingar varje dag. Alla är så öppna, man blir så glad även om man kanske bara står och snackar om vädret. Det är sällan jag tänker att någon bara pratar med mig i hopp om att jag ska följa med hem på ett knull.
Jag hade nästan glömt bort hur det var i Sverige, förstod inte varför jag hade så svårt att träffa nya människor och varför jag knappt hade skaffat mig en enda nära vän i Stockholm trots att jag bodde där i tre år. Nu vet jag – jag vet även att jag aldrig mer kommer kalla Sverige mitt hem.
Usch vad ni är hemska mot varandra.
Och killar, lyssna inte på tjejernas dumheter; en trevlig konversation har ingen dött av.
”Lyssna inte på tjejernas dumheter”, vad menar du med det egentligen? Uppmanar du killarna att fortsätta göra det jag beskriver i blogginlägget, dvs att prata med tjejer som uppenbarligen inte vill det?
Leif – jag förstår att det här inte är helt lätt, men det finns ju tusen andra ställen att öva på att prata med kvinnor? På dejtingsajter, olika nätforum, kurser, på jobbet etc etc. Där är chanserna till kontakt betydligt större än rn kväll på tunnelbanan när man som tjej ofta känner sig lite utsatt.
Leif, läs INTE The Game. Du vill ju inte vinna människor i ditt liv på bekostnad av deras självkänsla. Börja syssla med nån social hobby istället kanske – börja dansa tex (så fick jag en uppsjö av nya bekanta, och sedermera vänner, när jag flyttade och inte kände nån i min nya stad). Och för att få besök av folk krävs det ju att en bjuder hem dem, så gör det efter att ni har lärt känna varandra lite grann – bjud hem dem på middag, för en tv-kväll kanske, för att spela brädspel eller titta på sport, vad ni än kan tänkas gilla att göra. Och, framför allt, behandla kvinnor på samma sätt som du behandlar män – som människor. Dvs, se inte varje kvinna som en potentiell livspartner i första hand, utan som en människa. Annars kan kvinnor lätt få känslan att de är lite som kycklingar i en köttdisk, enkelt utbytbara mot vilken annan kyckling som helst eftersom du bara är hungrig – inte faktiskt intresserad av dem som specifik individ. Det är en extremt avtändande och avskräckande känsla. De flesta kvinnor är inte intresserade av att vara någons levande uppblåsbara Barbara.
Leif, ett tips från en inte överdrivet snygg till en (enligt egen utsago) annan: Tjejer tittar faktiskt ofta inte helt på utseendet. Din utstrålning och självförtroende spelar väldigt stor roll. Jag var själv väldigt nere en lång period av mitt liv tills jag en dag sa till mig själv att om jag inte duger som jag är kan de dra åt h-vete. Jag började prata med folk som jag inte hade något att vinna eller förlora och med tiden växte självförtroendet och blygheten försvann. Idag är jag gift med en underbar kvinna och har två vackra barn med henne.
Ge aldrig upp Leif. Låt din inre styrka och skönhet besegra det du själv anser vara ett fult yttre.
En del av det här var nog bland det mest narcisistiska jag läst på länge.
Inser du hur många människor det finns där ute som aldrig bli tilltalade? Så mycket människor som ingen ser utan bara passerar förbi.
Samma trams brukar kvinnor på datingsiter syssla med ”ooh jag får så mycket meddelande det är så jooobbigt” lösningen är enkelt. Registrera dig som man och du får aldrig någonsin ett enda meddelande. Skönt eller hur?
Ska vi alltså operera/klä ut oss till män och förställa rösten för att främmande män inte ska prata med en på tunnelbanan?
Eller menar du att vi ska vi ta att bli tafsade på brösten/mellan benen av vem som helst? Och ta det som en komplimang för att personen tyckte att man var snygg (troligen mer ett maktspel än utseende), enbart för att det finns de som aldrig blir det, eller någon som vill bli det någonstans i världen (troligen då av någon de är attraherad av och inte en främling i tuben/nattklubben)?
Eller kanske ska vi gå med på att någon förföljer oss från tunnelbanan hem för att de tyckte att vi såg liggbara ut, och acceptera att de tränger sig in i lägenheten efter oss och gör något vi inte vill? Ska vi gå med på det för att det finns någon där ute som känner sig osedd?
Det du säger är alltså att människor som någon tycker ser bra ut inte förtjänar att ha sin kropp ifred eftersom det finns de där ute som önskar att någon såg de?
Skön inställning, eller hur?
Jag menar att du ska inse att du är priviligerad om andra människor vill spontant ta kontakt med dig ja. Om du då inte vill prata med någon vilket man kan tycka vad man vill om så får man väl säga det? ”tack men nej tack”
Jag känner många personer som hade blivit helt sjukt innerligt totalt överlyckliga för en lång tid framöver om en okänd person på stan hade sagt till dem att de var snygga. Inser du inte det narcisistiska i det du säger? och hur bortskämd du är?
Är helt säker på att sverige varit ett trevligare land att leva i om folk bara varit lite mer utåtriktade och ärliga mot varandra. Lite mer så som det ser ut i andra länder.
Förstår helt ärligt inte vad det andra du säger har med denna debatten att göra.
Kropp? Antasta? Förfölja? Say what?
Främlingar får gärna vara trevliga och snälla mot mig, främlingar får gärna ragga, främlingar får gärna fråga mig om jag vill dansa… Och så vidare. Detta handlar inte om det. Detta handlar om att dessa främlingar vägrar låta bli att torrjucka mot mig fast jag säger nej, att de inte fattar vinken när jag säger ”hej då” och går åt motsatt håll utan försöker stoppa mig och blir sura för att jag är så ”torr”, att de tar sig rätten att ta i mig eller betygsätta min kropp.
Jag inser att det för en man kan verka som om kvinnor klagar på ”lyxproblem”, men det är nog bra att inse att objektifierande uppmärksamhet inte är positiv för den som blir utsatt för det. Om du fortfarande tvivlar kan du ta och läsa det här: http://jezebel.com/man-poses-as-woman-on-online-dating-site-barely-lasts-1500707724
Oj då, du har både missförstått vad blogginlägget handlar om och hur en inte bör använda ordet priviligierad i det här sammanhanget. Att det skulle vara ett privilegium att folk inte respekterar ens gränser, bara för att de ger en oombedd uppmärksamhet, är ju fullständigt befängt. Läs mer, prata mindre SG.
skulle snarare kalla det handikapp, eftersom jag inte kan gå ut utan att styrka mig själv för allt som kommer hända mig.
en morgon förra veckan blev jag inträngd mot ett par parkerade bilar när jag cyklade hem från mataffären av en bil. jag blev tvungen att stanna. passageraren har ner rutan och pratar med mig om att hans kompis,föraren, ville tränga in mig mot bilarna. jag säger ”ursäkta, jag förstår inte vad du menar?”, han svarar med ett flin ”jo, jag sa att min kompis här såg dig och ville tränga in dig här mot bilarna, vad tycker du om det?” jag svarar ”jag tycker han ska bli slagen i ansiktet”. jag cyklar iväg hem och de tutar efter mig. jag tittar hela tiden bakåt för att se om jag blir förföljd.
Fint att se att en snubbe genast går in och försöker vända på problematiken och göra oss män till offer i situationen. Buhu, tjejer vill inte prata med oss på krogen och därför måste vi skjuta ner varje seriöst försök att belysa deras situation i ett samhälle där vi gång på gång drar vinstlotten.
Snacka om att missförstå poängen.
Jag pratar bara om det narcisistiska i att inte inse att det finns människor där ute av båda könen som har rakt motsatta problemet. Tex som personen ett par inlägg upp.
Det hela är lite som att förklara hur man kan vara trött på en stor fet biff med pompa för en nordkorean som käkat bark i 10 år.
Men det är som att säga till Leif att han borde vara tacksam om en för honom oönskad kvinna skulle komma fram, ta honom mellan benen, och sedan kalla honom för bitterpitt om han säger att han inte vill detta?
Jag tycker du har en mycket obehaglig åsikt om du menar att ensamma människor ska vara tacksamma för trakasserier.
Helena försöker du missförstå SG?
Han försöker bara dela sin åsikt om att problematiken är mångsidig, å ena sidan har vi Kvinnor (där jag inte kan relatera då jag är man?) som känner att det är en hopplös situation där om en man väl börjat öppna konversation så känner ni att ni blir ”Bitchar” om ni säger nej till sex, vilket det inte behöver men kan leda till.
Bara i den situationen är det väldigt få killar i Sverige som klarar öppna en konversation och den (jag skulle vilja säga lilla del) del som klarar att öppna konversation efter konversation och försöker vara trevlig blir nedskjuten och trampad på av onda blickar och snästa ord tills en slutsats måste dras ”alla kvinnor är bitchar” så det är lika bra att jag säger det till dem när de säger nej eller är otrevliga.
Å andra sidan har vi killarna som aldrig blir sedda de som inte klarar att öppna en konversation dem får aldrig ett leende och funderar var dag på hur det kan vara så svårt för just dem
De killarna ses aldrig, hörs aldrig och när de efter en timme av att ha samlat mod och varit tvungna att dricka väl lyckas starta en konversation så JA då tror jag att de blir lyckliga
Vad SG menar med killar på dejtingsiter är att men helt enkelt inte får några svar som kille och killar i den ombytta rollen mot tjejer hade varit ypperligt glada av tusentals meddelanden.
Så kontentan är:
Tjejers problem är att de har den obehagliga känslan av att killar som stöter på dem kan vara ett potentiellt rövhål eller våldtäktsman så de är enklast och säkrast att skjuta ner dem direkt så riskerar man inte lika mycket.
Visst låter de låter bra och sorgligt samtidigt, bra då ni faktiskt inte riskerar mindre och sorgligt för då har man uteslutit alla män.
Killars problem är att de (enligt feminister) är en produkt av samhället.
Och eftersom samhället behandlar oss som monster finns det två enkla val att göra antingen tar du det till dig och blir rövhålet som är ute på klubben och tafsar på dansgolvet eller så låter man sig tystas och glömmas bort.
Tyvärr skapar detta en ”vi och dem” situation är till exempel när en artikel som denna läggs ut så ska båda sidor försvaras och skällas ut, istället för att alla kan se att det är situation som befinner sig i moment 22.
Finns bara en lösning på problemet.
Tl;dr? Inlägget handlar om mäns beteende mot kvinnor. Varför ska en (1) ensam mans upplevelser dominera kommentarerna helt med ryggdunkningar? Det handlar om utbredda trakasserier! Låt oss diskutera dessa!
Nämen! Stackars liten! Om du verkligen tror att detta är något som någon ska behöva vara tacksam över så kanske vi ska sprida detta till homocommunityn och tala om för männen där att nu är det fritt fram att trakassera andra män på samma sätt som män trakasserar kvinnor? För män känner sig minsann osedda, obekräftade och oattraktiva! Och vilka bättre att åtgärna detta än andra män, som ju är så duktiga på att se och bekräfta fullständiga främlingar som inte har visat något intresse av dem?
whooop whoop! :D
Känner igen mig totalt, überbitch hur man än gör. När jag var yngre tog jag alltid åt mig när de började säga att jag var elak ochsåvidare, jag ville ju bara vara snäll o vänlig mot hela världen men för den sakens skull inte byta nummer med någon random dude på tunnelbanan. Efter ett tag förbyttes det till ilska istället, vem är han att tro att han kan komma fram till mig och att jag ska sära på benen bara för att han råkar tycka att jag passar honom för tillfället? Eller att ens få för sig att ta upp platsen brevid mig fast hela tunnelbanan är tom bara för att försöka prata med mig när jag uppenbart ignorerar honom.. Hoppsan långt inlägg nu, har nog rätt mycket känslor om det här som ligger o guppar under ytan haha. Väldigt bra inlägg iallafall och det är så synd att vissa karlar är så för de förstör för både männen som inte är så och kvinnor som gärna skulle vilja prata med en främling. Sen känner jag att det är en del domstolarnas fel också, har du en gång sagt hej till en karl så ville du ju ha sex med honom när som helst och under vilka konstelationer som helst, det vet väl alla? Oavsett om du säger nej eller är i hjälplöst tillstånd, inte konstigt att man inte vågar prata då.
Visst är det så att många människor har hjälpt till att skapa denna situation men samtidigt är det så att detta är inte en genusfråga, det är en social fråga. Har lära sig läsa av människor (korrekt) samt att hantera konflikter (såväl små som stora) är något som alla måste lära sig. Det finns kvinnor som kan avvisa män på ett trevligt och konfliktfritt sätt. Tro mig, jag har fått bli varse det många gånger i mitt liv. Mitt tips: Istället för att vända er inåt, lär er att se utåt, läs av kroppsspråk mm. Kom ihåg, vad många grupper än säger så är detta inget nytt, det har funnits sålänge människor bott i samhällen.
Jag är extremt sällan otrevlig mot människor, och jag har så många gånger faktiskt inlett samtal och hoppats på att det ska bli ett trevligt och jämlikt möte men precis som jag skriver blivit besviken allt för många gånger. Du verkar ju över huvud taget inte tro på det jag skriver utan tror att det handlar om konflikter mellan människor, vilket det inte handlar om. Och vi kan ju inte göra annat än försöka berätta. Prova att se dig omkring någon gång du är på krogen så kanske du förstår vad vi pratar om. Det är inte jag som ska lära mig att läsa av kroppsspråk utan alla de män som fortsätter torrjucka mot mig bakifrån fast jag på alla sätt som går försökt visa att jag inte är intresserad av att dansa, eller alla de män som skriker ”men ge mig numret då” fast jag sagt ”hej då” och tydligt börjat gå åt ett annat håll.
Vilket skämt! Så du, herr random dude, är alltså bättre på att känna av sociala situationer än alla kvinnor (som dessutom fostras till detta från späd ålder)? Nämen, så fint. Ja, själv är jag ju helt socialt inkompetent – bortsett från det faktum att jag inte alls är det, utan att jag snarare är både väldigt socialt kompetent och väldigt analytisk när det kommer till mänskliga beteenden. Detta hindrar dock inte att självberättigande dudes kommer att komma i min väg alldeles oavsett, om jag väljer att inte begränsa mitt liv, och jag har hittills inte hittat ett enda sätt som funkar för att skaka av sig dessa på.
Du kanske inbillar dig att de trevliga och konfliktfria avvisanden du har bevittnat eller erfarit har handlat om kvinnan ifråga men tro mig, de har handlat om männen och att de kan hantera ett nej. Och tro mig, varje kvinna (hur fan hon än ser ut eller är) har drabbats av obehagliga män, som inte alls är intresserade av att hennes rätt till sina egna val, ett antal gånger i sitt liv.
Ja här var det minsann gott om attraktiva kvinnor som dunkar varandra i ryggen över hur jobbigt det är att vara en tilldragande kvinna. Ni har inte funderat på hur det är att vara panelhönor som ingen vill prata med? Det är lite av lyxproblem över det här.
Sedan är där väl någon dimension av passiv/aktiv sexualitet bakom detta, något som berördes i ett nummer av Bang nyligen där flera cis-feminister berättade om sin ambivalenta inställning till att dras till män som är sexuellt pådrivande.
Nej det är inte pådrivande män i allmänhet som gör dig till detta, det är lika mycket passiva kvinnor, fatta helheten.
Att som kvinna vardagligen stöta på män som helt enkelt har en skitkass syn på kvinnor, som behandlar en som ett bytesdjur eller som ett objekt enbart till för deras tillfredsställelse är inget lyxproblem. Det är inte alls kul att vara ensam och osynlig heller, men detta är två helt skilda problem.
Grejen med normer och strukturer är ju att alla påverkas av dem, även de allra mest medvetna feminister. Jag har under hela mitt liv lärt mig att bekräftelse utifrån mitt utseende är något positivt och något jag bör eftersträva – hur medveten jag än är om det problematiska i detta så är det ändå svårt att undvika.
Snarare gott om offerkoftiga herrar som inte vill använda vare sig läsförståelse eller empati och därför inte begriper vad de har läst.
1. Detta drabbar inte enbart ”attraktiva” kvinnor. Jag förstår att du har svalt myten helt och hållet om att oönskade nämranden absolut måste ha med attraktion men om du lyssnade lite mer än du pratade så kanske du skulle råka på nån som förklarar det här med maktstrukturer för dig. Män som närmar sig kvinnor på det här sättet är sällan intresserade av ett jämbördigt förhållande med matchande träningsoveraller – de är intresserade av att sig själva, sina önskemål och sina lustar (vilka oftare kretsar runt just makten att få det de vill ha än nån speciell attraktion till kvinnan ifråga, som skulle vara avhängig hennes särart som tilldragande varelse).
2. Huruvida en kvinna är tilldragande eller inte är fortfarande inte något för random dude att inbilla sig ger honom rättigheter. Attraktiva kvinnor har ingen skyldighet att stå ut med äckliga människors habegär – de är inte objekt, de är egna individer och de har rätt att slippa bli påhoppade.
3. Att ens försöka jämföra detta med ensamma människors ledsenhet är helt idiotiskt. Det är som att säga att någon bör vara tacksam för att hen är överbelastad på sitt jobb, och håller på att bränna ut sig, för nån annan är minsann arbetslös. Båda har problem, men det är knappast den första personen som bör skammas för den andras situation – och att det skulle vara ett ”lyxproblem” är bara osmakligt att häva ur sig.
4. Angående cis-femnisters dragning till vissa män så är det, som alltid, lite sorligt med personer som inte begriper att vi alla är påverkade av vilka normer vi har växt upp med. Även om vi lär oss att analysera och se igenom dessa så kommer vi inte kunna ändra på oss själva lite hipp som happ för det.
5. Angående passiva kvinnors ”skuld” i detta, så kanske det vore trevligt om dudes fattade att detta inte är en hönan och ägget-situation. Det är nämligen livsfarligt att som kvinna vara för aktivt pådrivande i sexuella sammanhang eftersom samhället vi lever i matat oss med att det i princip bara finns kvinnlig sexuell skuld i hetersexuella sammanhang. Detta innebär att en kvinna som är sexuellt pådrivande aldrig kan lita på att hon har kontroll bara därför. Och kvinnor som är sexuellt pådrivande kommer inte att ha något rättsligt skydd att vänta (med tanke på att kvinnor inte ens har något vidare skydd om de är aldrig så försiktiga och kyska och minderåriga etc). Så att sitta här och babbla om insinuera att vi kvinnor ska ta _ännu mer_ av ansvaret för utveckligen mot ett mer jämställt samhälle är bortom osmackligt – det är fanemig rent äcklande.
JA PRECIS, skitbra! Tack!
amen
Men alltså vadå lyxproblem!? Jättekul att vara attraktiv om det nu är det det betyder men har du varit med om att en enorm kille trycker sig mot dig och följer efter dig vart du än går i t-banan tills det kommer vakter och säger åt honom att dra (tack och lov att de fanns där)? Att inte veta att det finns vakter, vara rädd för att han kommer följa efter dig hem och våldta dig?
Eller har du varit med om att killar trycker sig mot dig på dansgolvet och följer efter dig var du än går fast du tydligt visat att du inte vill och egentligen bara är ute för att ha kul, inte för att ragga?
Att få höra nån random dude skrika ”FYFAN VA SUR HON VA!! SÅ JÄVLA SUR!!!” till sina kompisar när han passerat nån sekund tidigare och kläckt ur sig ett hej man inte hunnit svara på? Jag fattar inte hur det är lyxproblem!
På en festival fick jag en gång höra en kille säga att han sett en så snygg brud att han lätt skulle våldta henne oavsett vad straffet var. Jag kunde inte riktigt tro vad jag hörde. Jag antar att du skulle anse det ett lyxproblem om hon blev våldtagen eftersom hon trots allt var så lyckligt lottad att hon var attraktiv.
Du har rätt i sak men begränsa inte problemet till enbart kvinnor. För många män känner också igen sig på andra sidan av detta. Många män är rädda för att uppfattas som just de jobbiga män du beskriver och ryggar därför undan, bara för att bevittna ytterligare en mansgris fortsätta beteendet framför näsan (och dessvärre? få ”napp” flera gånger).
Att konsekvent undvika kontakt med män pga risken för att råka ut för denna manschauvinism är med andra ord motarbetande, tyvärr. Jag skulle, generaliserande, påstå att processen skulle påskyndas om fler kvinnor öppnade sig för ”snälla killar” och inte bara de som skramlar mest.
Huvudet på spiken!
Jag skulle vilja påstå detsamma, att män som trycker sig på en kanske är ute efter det ena eller det andra medan tystare killar kanske gärna skulle komma upp och prata med en men vågar inte. Delvis på grund av tanken att de automatiskt skall uppfattas som grisar. Jag vill ändå tro på att det går att skapa naturliga situationer mellan könen som inte direkt tolkas som laddade.
Så det är mitt ansvar, när jag bara vill vara ute och dansa eller åka tunnelbana hem, att uppmuntra de snälla killarna, så att de inte också går och blir svin?
Nej, det är det inte.
Kvinnor har makten här, det är sanningen i modern tid och feminism känns bara kontraproduktivt.
Kvinnor äger det sociala som någon sa så våga utforska tanken att problemet kokar ner till bristande kommunikation och att både män och kvinnor har ett ansvar.
Jag har kallats för en snäll kille och först nu förstått att inte ta det personligt när jag känt hur jag uppfattats som en potentiell våldtäktsman bara för att garden går upp för tjejer som går ensamma på kvällen. Felaktigt tagit åt mig så hårt, tårar helt i onödan.
Vilket självförtroende tror du jag bygger som man att tolka tjejer som rädda för min person? Jag kan tycka att ni får de män ni förtjänar men tyvärr blir det förlorare på båda sidor. Jag ser de mer känslokalla männen som de som når störst social framgång faktiskt.
Kvinnor, ni gör mig till någon jag inte vill vara! Haha ;)
Först nu i vuxen ålder vågat kontakta tjejer och öppnat mig socialt. Patetiskt är det och för sent men en liten tröst att jag inte känner mig dissad.
När du inte skriver hur fel det är med män som vill ta kontakt utan istället beskriver hur det ska gå till och uppmuntrar rätt modell och ömsesidig respekt, det tror jag på. För att försöka vara konstruktiv och inte så bitter.
Till tjejer vill jag tipsa er att inte försöka glida undan och hoppas på att mannen låter det vara, så är det ju uppenbarligen inte alla gånger. Se i ögonen, bemöt mannen och var uppriktig istället, träna på sådana uppriktiga dissar men som samtidigt inte uppfattas som respektlöst och drygt. ”Min kille är så svartsjuk” sa någon och det låter som en bra replik och kan direkt ta er båda till en nivå av socialt samförstånd.
Kalla mig aldrig för en snäll kille förresten, använd andra ord hur snäll jag nu än skulle vara. Ingen komplimang som ni tror utan en grov förolämpning och sätter huvudet på spiken att jag inte uppfattats som attraktiv och samtidigt en påminnelse om det framgångsrika känslokalla svinet jag inte är.
Allt det du beskriver i det här inlägget är ju ett resultat av patriarkatet, och är något som feminismen hela tiden försöker förändra. Att ”se i ögonen, bemöt mannen och vara uppriktig” hjälper tyvärr inte. Att säga ”min kille är svartsjuk” betyder bara ”om jag inte haft pojkvän hade vi kunnat ligga, och om min pojkvän inte varit svartsjuk så hade vi kunnat prata” vilket ju är helt skevt eftersom jag är singel och ändå inte vill ligga, och även om jag haft pojkvän så hade JAG tagit beslutet om jag vill prata eller inte. Jag har full förståelse för de tjejer som använder såna repliker – i ett sånt läge gör man vad som helst – men att det skulle vara en rimlig lösning på det här problemet säger väldigt mycket om hur illa det är.
Där har vi en av de största felen.
Kickanwicksell att möta någons blick vare sig man eller kvinna visar bara på att man deltar i situationen, att inte göra så är endast ett tecken på respektlöshet där den andra självklart blir kränkt.
”min kille är svartsjuk” var bara ett exempel på hur han blivit avvisad senast utan att han tog åt sig lika mycket som när det kommer en snäsig kommentar.
Det handlar är faktiskt precis var frasen handlar om ”det hade funnits en potentiell chans om jag inte varit exklusiv” Det handlar inte om att du ”tillhör” någon man utan att det förhållande som ni har är exklusivt för er båda och du respekterar din del av avtalet.
Det tycks sig vara så att använda sig av vita lögner för att inte såra folk är okej på alla de flesta sociala platser men just på klubben går det inte?
Och sedan de största problemet som jag känner av gång på gång, i en konversation ser killar generellt sett konversationen som att ”VI pratar med varandra” medan kvinnor liksom du ser det som ”JAG accepterar att att DU talar med mig”
Till Obligatoriskt med namn?:
Ja, men nu hade det ju oftast inte ”funnits en potentiell chans om jag inte varit exklusiv” och eftersom det är en väldigt problematisk del i samhället att män tycks tro att kvinnor som de är intresserade av har nån skyldighet att vara intresserade tillbaka, så är det inte en föreställning jag har någon lust att spä på. Vita lögner är ju knappast ok när de bidrar till problematiska strukturer – jag tycker faktiskt att det är betydligt mindre intressant att bespara nån kille det enorma slaget att bli avvisad, än att bygga upp strukturer där kvinnor har samma rätt till sin personliga integritet som män.
“Vilket självförtroende tror du jag bygger som man att tolka tjejer som rädda för min person? ”
Känner ingen som helst sympati för Gurra eller någon annan man som känner sig begränsade i mötet med kvinnor. Det är KVINNORNA som är begränsade och jag tänker INTE sitta och tycka synd om män som inte alltid får den uppmärksamhet och bekräftelse de vill ha.
jag är inte till för snälla killar som belöning, jag är till för mig själv. snälla killen kan du ta och fatta det? tack på för hand!
Jag är man och det där händer mig ganska ofta. Det spelar ingen roll vad för kön (eller sexualitet) den andra personen har, det är samma sak: brist på respekt och lyhördhet för att jag just där och då inte är sugen på att vara social och tillmötesgående. Kanske är det inte könet som är den enda (eller ens viktigaste) variabel att hänvisa till utan snarare se de sociala mönster som kommunikationen sker inom?
Finns det alltid ett bakomliggande (om än outtalat) hot om påtvingad sexuell kontakt i de situationer du beskriver? För så har det alltid varit i de situationer som författaren beskriver. Eftersom jag hunnit bli farmor två gånger om, är det några tusen sådan tillfällen, varav vilka några urartat helt. För att jag ville vara respektfull och snäll in i det allra sista. Häpp. Frågan är nu hur jag ska stötta mina sondöttrar på bästa sätt i detta. De kommer råka ut för ytterligare några tusen sådana här situationer än vad som drabbat mig, eftersom de startar i än tidigare ålder än när jag var ung. Så jävla sorgligt känns det.
Jag har förstås ingen mirakellösning på detta, men jag tror att det bästa man kan ge unga tjejer är att en strukturell analys, så att de inte tror att de själva har någon skuld eller ansvar i det hela!
Pingback: !!! | viktigheter
Jag känner igen mig så jävla väl… Det är så trist att behöva känna såhär, och när man sen vill förklara varför man känner sig såhär får man, istället för förståelse, förbannelser över att man är för ”feministisk och stram”. Så jävla trist, och riktigt obehagligt. Men jag tror ändå att om vi fortsätter att uppmärksamma dessa problem på samma sätt som du gör nu (genom att skriva det här inlägget) och andra sätt, så kommer vi att komma längre. Du ger ju folk något att bli förbannad över, och jag tror säkert att åtminstone 1 av alla som har läst det här kommer att säga ifrån nästa gång. Och kanske skriver hen ett likadant inlägg, och så skapas det en fjärils-effekt. Man kan ju hoppas i alla fall :)
Ja, jag tror verkligen på att prata om det. Alla såna här problem behöver lyftas och framförallt synas ur en mer strukturell syn i stället för på individnivå. Många av alla oss tjejer/kvinnor går nog runt och tror att det här är helt naturligt, eller att det handlar om att JAG gör fel, klär mig fel, sänder ut fel signaler osv. Att formulera problemet är alltid en bra början!
Mycket fin och hoppfull tanke, tackar för det :)
Tyvärr inget problem som är begräsat till den här situationen. När vi utsätts för obehag tillräckligt ofta så sätts det upp skyddsvallar och automatiska beteenden. Detta kan vara resultat av lite vad dom helst, mobbning, tvång av olika slag eller att omgivningen inte lyssnar eller förstår. Dessa saker skapar ofta djupa ärr som både är svåra att förklara och riktigt svårt att bli av med. Vissa lever med dessa hela livet och vågar aldrig ta steget utanför trygghetszonen. Det är både tragiskt och skadligt för både individen och samhället. Dessa beteenden som skapar dessa sår i själen bör bekämpas i så stor utsträckning som möjligt. Vi bör uppmärksamma vilka konsekvenser som vissa handlingar verkligen kan ha. Att utgå från sina egna behov och drivkrafter utan att ta hänsyn till hur andra upplever dem är känslokallt och kan ibland göra andra ordentligt illa. Respekt och omtanke är det emda sättet att komma till ro med detta problem, låt oss försöka lära våra barn och resten av vår omgivning detta. Sätt gränser, tro på dig själv, det som känns fel är fel inget annat!
Jag sätter gränser, det är därför jag får skit. Detta handlar om en maktstruktur, inte om mitt självförtroende.
Jag tyckte ditt blogginlägg var bra skrivet även om det bara betraktar saken från en sida (vilket är helt naturligt). Efter att har läst ditt bemötande på flera inlägg här, som erbjuder en annorlunda och kompletterande insynsvinkel, så märker jag dock tyvärr att det inte är dialog du är ute efter i detta ämne utan endastatt beskylla män (i allmänhet) för att det uppstår jobbiga situationer. Givetvis är det inte okej för NÅGON att på något sätt medvetet utsätta andra för stötande och otrevligt beteende. Men att sakna förmåga att kunna förstå och bemöta sin omgivning med en konstruktiv lösning kommer aldrig att leda någonstans. Att banka huvudet mot väggen är inte att rekommendera. En sista tankeställare i detta (och mycket annat): Om man ska kräva att andra skall bete sig intelligent och flexibilitet, skall man inte då vara minst lika duktig på detta själv?
Mitt blogginlägg handlar inte om mig eller någon enstaka händelse, även om jag använder mig själv som beskrivande exempel. Detta handlar om en del av ett stort samhällsproblem, om en maktstruktur och om könsroller som begränsar människor – inte minst män.
Feminismen är högst konstruktiv och jag jobbar aktivt för att förändra detta varje dag, så på vilket sätt menar du att jag inte betér mig intelligent?
Menade inte att du inte gör det utan att du borde kunna göra det utan att bli förnedrad. Problemet blir när gränserna blir för snäva och orationella och hindrar en sjäv från att uppnå lycka.
jag har slagits hela livet, sagt ifrån, fått skulden för att jag gjort det, blivit tillsagd att jag överreagerar, blivit tillsagd att säga ifrån, mamma säger att jag inte får slåss, hon high five:a mig när jag gjorde det och sa att hon inte kunde vara stoltare över mig.
Så jäkla bra skrivet! Jag känner tyvärr igen det. Exakt. I synnerhet det där med att känna sig ”tråkig” när jag inte vill prata eller ”bitching” när jag säger nej till förfrågan om telefonnummer. Jag har också utvecklat strategier för det där. Tråkigt..
Jag hittade till ditt inlägg via facebook, och såg där en kommentar som var väldigt arg och tyckte att du generaliserade. Det jag inte kan förstå är att han blir mer arg på dig ”som generaliserar” än på de män som de facto beter sig som svin. Visst, du råkar skriva om alla män lite då och då, men det förstår man ju att du inte menar om man bara har lite sunt förnuft i skallen. Du har förmodligen män i din närhet som du tycker väldigt mycket om och har (förhoppningsvis) mött flertalet män som är trevliga och snälla och genuina! Jag pratade också just med några vänner om den där otryggheten det innebär, att man alltid behöver vara på sin vakt. Jag har varit med om mycket skit, bland annat en våldtäkt, och den stressen som det där ”oskyldiga” beteendet orsakar mig gör min vardag skitjobbig. Jag kan bli så rädd för egentligen inte direkt farliga situationer att jag går hem och gråter. Men jag förstår att det är svårt att förstå för någon som kanske aldrig behövt känna känslan…
Precis! Jag skriver aldrig om _alla_ män, däremot måste man tala om manliga och maskulina maktstrukturer som skapar just det här problemet!
jag förstår dig fullt ut. skräcken att efter jobbet gå ner i garaget efter 10 på kvällen, ger mig dödsångest. jag höll på att inte komma upp från garaget, där det går väldigt brant upp mot utgången. efter 5te försöket kollar jag ner och ser att jag kört på tvåans växel hela tiden. jag var i för stor panik för att tänka logiskt.
Det är så sorgligt att det måste vara så här. Det är så hemskt att det finns killar som förstör för oss alla andra. Hur mycket vänskap och kärlek missar vi inte, från båda sidor? Är det delvis på grund av detta människor kallar Sverige för världens kyligaste land (och de talar om människorna i det)?
Vad ni skall komma ihåg är den andra sidan av historian. Många av killarna som kommer fram är de som under lång tid, kanske hela livet, byggt upp självförtroende och pepp för att en dag ha modet att gå fram och tilltala en tjej. Att öppna sig själva. Det är nog fler av killarna än ni tror som är så. Även fast de är snygga, häftiga och spelar macho. Det läskigaste som finns är att tilltala en tjej och riskera att utsätta sig för skammen att bli behandlad precis så som du beskriver i ditt blogginlägg. Det är bra skrivet, det är sant och hemskt, och jag har ingen lösning.
De killar du beskriver nu är inte de killar det här blogginlägget handlar om, däremot kanske de drabbas av det i och med att jag inte längre vågar prata med främmande män/killar i den här typen av situationer. Det är jättetragiskt, men ett problem som är jättestort och som måste lösas genom normkritiskt arbete och genom att ifrågasätta maskulinitetsnormen.
Det är sant att det värsta som kan hända när man pratar med en tjej är att man blir dissad, men är det verkligen så läskigt? Problemet är att en diss blir en väldigt stor grej om man sällan pratar med tjejer. Du som många andra (även jag brukade känna så) ser det på helt fel sätt. Som sagt är det det värsta som kan hända om man vågar gå fram till någon, men tänk istället vad det bästa skulle kunna vara. Tänk även på att om man blir dissad innan man ens hälsat så lovar jag att det inte är personligt, personen i fråga vill helt enkelt inte prata så det är viktigt att inte ta åt sig.
Det värsta som kan hända en man i det läget är en diss. Det värsta som kan hända en kvinna i det läget är kan vara våldtäkt och misshandel.
Sant, och det är helt sinnessjukt att det är så.
Hej! Jag är en man på 26 som pratar med människor ute. På ett artigt och måttligt vis.
Det jag vill understryka här är människor. Inte män, inte kvinnor. Inte män och kvinnor. Människor.
Jag är homosexuell, och det är något jag ”kommit på” på senare tid. På den tiden då jag ”inte var det”, så fann jag det oerhört jobbigt att prata med tjejer (även nu om jag inte hintar om min läggning).
Varför? Pga deras tidigare erfarenheter med män.
Och att jag är blyg, så jag vågade aldrig prata – överhuvud taget – med tjejer jag var intresserad av, för jag visste hur det skulle gå. Alltid på samma sätt. Så under de tre sista åren innan jag kom ut talade jag i stort sett inte med tjejer längre. För det var alltid samma bemötande. (Tack och lov för nätdejting dock!) Särskilt för mig som ser lite sämre ut än snittet.
Skyller jag då på tjejer? Nja. Ja och nej. Inte mer än männen, men inte heller mindre.
Så länge vi behåller könsnormerna att kvinnan ska vara passiv och uppvaktas, och mannen ska söka upp kvinnor för att uppvakta så kommer det alltid att se ut så här. Sorry.
Det är vidriga könsroller till att börja med, men jag måste påstå att kvinnor tar sin tillflykt till dem i ännu högre grad än män (eller så upplever jag det, som man. Jag hade säkert tyckt tvärtom som kvinna, och det inser jag)
Det är min åsikt och ni måste ju förstås inte hålla med. Det väntar jag mig egentligen inte heller.
Däremot tycker jag att frågan måste belysas, men att BARA skuldbelägga män är kortsiktigt. Men självklart äger ju män ansvar i det här.
Det du skriver här motsäger sig självt. Du skriver inledningsvis att det handlar om människor och inte kön – och sedan landar du i slutsatsen om att det handlar om skeva könsroller och ja, det är precis det som är min slutsats också. Och det är det som måste förändras för att vi ska kunna prata med varandra förutsättningslöst – som människor.
Jag var nog otydlig. Jag menade att jag inte vill se skillnad på människor och människor. Men att det förändrades när jag blev lite mer bitter över det. Emot min vilja.
Jag mår ganska dåligt över könsroller rent allmänt. Ännu mer i min egen roll när jag trodde att jag var straight, men det ger en väldigt illa eftersmak. Normen? Fuck Normen. Jag vill tror på den yngre generationen. Men jag är mer bitter nu.
(från mobilen om det ser skumt ut, har inte vant mig vid att skriva vid dem än)
Låter som att många tjejer blir kontaktade på allmänna platser och om det nu är så många som det låter så borde ni vara tillräckligt erfarna för att särskilja ”100% på-killarna” med mig som är blyg, osäker och 9 fall av 10 önskar jag kunde gå fram och prata, bara för att just prata men inte vågar just för att med största sannolikhet få ett nej.
Alla behöver bekräftelse men problemet verkar ligga i att ni får för mycket av den varan och därför inte vill ha den. Förstår att det är väldigt orättvist men samtidigt undrar jag inte om många tjejer ändå tycker situationen är bra just på grund av det ständiga flödet av uppmärksamhet? Ju mer bekräftelse desto mer tror man att man klarar av vadsomhelst, är det inte så?
Vad jag är ute efter är att märkas, synas och framför allt; finnas. Inläggsförfattaren vill motsatsen (till en viss grad). Hur kunde det bli så? Djungelns lag kanske? Trots att människan anses mer civiliserad nu än för 10k år sedan så fungerar vissa ting fortfarande som på savannen. Män vill inget annat än fortplanta sig (lite som lejonhanen) men som sagt, vi skulle ju vara civiliserade? Mao måste vi män kunna konversera med er utan att det prompt måste leda till fortplantning.
Ingen pik mot någon, båda har lika mycket ”fel” (även om ordet inte borde användas i detta sammanhang).
Hur menar du att jag ska kunna urskilja dessa personer? Det är en helt ärlig fråga, för jag vet verkligen inte. Alla människor söker bekräftelse, och framförallt kvinnor har sen tidig ålder fått lära sig att bekräftelse utifrån utseende är eftersträvansvärt och positivt. Givetvis är inte det något man bara kan låta bli att påverkas av helt plötsligt, även om man är medveten feminism – men när bekräftelsen kommer med respektlöshet och maktövertag så tror jag inte att någon människa mår bra av den på lång sikt.
Inte jag heller, är inte tjej och blir verkligen inte uppraggad av dem på gatan. Det jag blir är utnyttjad i korta förhållanden där tjejen utnyttjar det faktumet att jag inte är världens mest säkra person eller att jag helt enkelt har mycket kärlek att ge. Där är ”borden vridna” och det är män som utnyttjas av kvinnor. Nåväl, kom in på ett sidospår där.
För att svara på din fråga menade jag helt enkelt att om man blir uppraggad på allmänna platser tillräckligt många gånger undrar jag om det inte går att sålla bort de män som gör detta varje dag med dem som bara vill ha ett litet trevligt snack sen inget mer? Också en ärlig fråga tillbaka. Eller är det så att tjejer automatiskt bestämmer sig för att killen som kommer fram till dem bara vill en sak?
Men är inte världen sjuk då? Har under de senaste åren märkt att flera kvinnliga bekanta pratat om att de inners inne föredrar bad boys som är hårda, tuffa, taturerade…ja rent av farliga och som behandlar dem respektlöst ja, ”coolt”. ”Varför gillar du dem” frågar jag henne och hon svarar att det helt enkelt är mer spännande än en vanlig kille.
Ok, dels så märks det att du aldrig har råkat ut för detta om du tror att den här sortens händelser ger någon typ av positiv känsla av bekräftelse. När det här händer så känns det som att vara en hummer i ett restaurangakvarium, inte som en Oscarsvinnare.
Dels så tror jag att du misstolkar vad som händer i dina korta förhållanden. Du tycks tro att du ”har mycket kärlek att ge” och att du inte är en säker person. Min egen erfarenhet av detta är dock att personer (oavsett kön) som är ”osäkra” och ”har mycket kärlek att ge” tenderar att kväva den andra personen i förhållandet. Läs gärna Fanny Åströms inlägg om heteromonogami och fundera på om det kan vara så att du vill ha ut lite för mycket av dina förhållanden. Att göra en annan människa till centret för vår lycka är inte så lämpligt, det ger dem både för mycket makt över och för mycket ansvar för våra egna liv.
Så otroligt klockrent. Det är de här små grejerna som kan verka obetydliga men som påverkar vårt liv varje dag, och gör det så jävla tråkigt. Jag vill inte vara en surkärring, jag vill vara den glada och öppna personen jag faktiskt är.
Det här inlägget var lite av en överraskning, jag är man, 19 år, och tanken har bokstavligt talat aldrig ens slagit mig att någon skulle försöka inleda någon form av sexuell kontakt på en busshållplats eller tunnelbana. Jag undrar allvarligt hur tankeprocessen ser ut i de fallen.. ”Hmm, gud vad kallt det är. Bussen är försenad. Hon vill nog ha sex med mig om 10 minuter eller så om jag insisterar tillräckligt mycket.”
Tack för detta! Själv väljer jag att ändå visa mig öppen för samtal, för vid några få tillfällen har det lett till väldigt berikande möten, som väger mer än alla dåliga. Dessutom tycker jag inte att det är mitt problem om vissa blir besvikna. Men du har rätt, i de mesta fallen leder det till helt ABSURDA situationer, som denna: Jag sitter med en tjejkompis i en bar, vi diskuterar ingående med varandra. Tre män i åldern 40-45 ställer sig mellan oss och AVBRYTER oss glatt – “Ursäkta! Hallå! Hej!”- med en massa frågor som: “Vad dricker ni? Vad tycker ni om baren?” Eftersom vi är väluppfostrade så svarar vi artigt men inte inbjudande, varpå de fortsätter att avbryta oss varje gång vi tror att vi kan fortsätta vårat eget samtal. Vi blev av med dem till slut på ett i efterhand betraktat alltför diplomatiskt sätt, men sedan kom jag på: Varför har jag vant mig? Varför kändes det som om det vore normalt? Och föreställer mig hur det hade varit om rollerna hade varit ombytta; och då går det upp för mig hur fullständigt otänkbart bisarrt ett sådant beteende är!
Har försökt förklara för min pojkvän om just detta, hur en som kvinna i Sverige går med nedsänkt/flackande blick ute i det offentliga, eftersom ögonkontakt med en man tydligen är samma sak som en invit.
Jag brukar ofta vilja försöka ”vara chill tjej”, och kunna växla några ord med random främlingar, men det slutar verkligen alltid med samma sak – att dessa män har en sexuell agenda. Sen när jag säger att ”Nej, du får inte mitt nummer/jag vill inte följa med hem till dig/du får inte följa med hem till mig/etc.” så blir de förbannat stötta…och vägrar ta ett nej. Försökte ett tag med ”jag är lesbisk”, men det gjorde istället dessa män ännu mer heta på gröten. Det enda som verkar funka är ”jag har en pojkvän som är VÄLDIGT svartsjuk”, har därför använt denna kommentar även då jag varit singel. För ”nej” eller ”jag är inte intresserad” räcker visst inte.
Pratar istället med uteliggare, för deras agenda är oftast bara att de vill ha lite medmänsklighet och behandlas som vem som helst i en stund.
Tråkigt att vi män är er så påfrestande att ni känner så här. Illa att det är så många tjejer här som får obehagliga känslor bara av att möta en killes blick och har ett ständigt antagande att män enbart åtror er som sexobjekt. Ofta vill jag bara kallprata lite för att få tiden att gå, om ni inte svarar tillbaka så får man rulla tummarna ett tag tills buss/tåg kommer. Flera gånger pratat med killar också, alla svarar inte tillbaka där heller.
Att inte folk kan ta ett nej, jag förstår verkligen inte det. Om en person markerar att den inte vill konversera vidare med en annan eller delge information om sig själv eller liknande så är det inom den människans fulla rätt att neka, såvida inte lag kräver annat.
Det är så märkligt, ändå kan jag väl tänka mig att vi alla växte upp och lärde oss hur man behandlar varandra. Fanns inte gyllene regeln i vissa skolors utbildningsplaner eller vad är det frågan om?
Visst är det sjukt… även vi ”normala” män stör oss på dessa ”djur” som beter sig som apor. De tar fokus och energi från annars normala möten och konversationer som hade kunnat äga rum.
Tyvärr drabbar det dem ”normala” (som du skriver) och vi möts ofta av sura, irriterade tjejer lite varstans. Gärna med frasen ”jag vill inte ligga med dig”, innan man ens öppnat munnen. Precis som om det var allt man ville. Men visst är det förståligt, men tanke på erfarenheter så lär man sig hantera situationer snabbast möjligt. Flickvännen blev frågad av flertalet män mitt på dagen i Malmö. Obehagligt, jag känner mig maktlös med…
Precis som det beskrivs har det med våra ”könsroller” att göra. Kvinnan ska vara passiv, kvinnan ska bli uppvaktad och kvinnan kan välja. Lite annat än vad det var förr, då mannen även fick välja (yay, framsteg?).
Jag ser det dock som att kvinnor har total makt över det sociala. Män är oftast de som får söka kontakten och kvinnor är som sagt passiva. Antagligen leder detta till att ”djuren” i slutändan börjar söka kontakt med allt och alla. Någon gång måste de ju få napp? Medan de normala mer regelmässigt blir ignorerade, de söker inte så många kontakter.
Som man blir vit man också rätt trött på att ständigt i andra diskussioner aldrig få generalisera, men ständigt själv bli placerad en en grupp med idioter. Byt ut ”man” mot ”judar”, ”muslimer”, ”invandrare”, så ska man se att texten inte är okej längre.
Fortsätt skriv, du är duktig.
Att det inte blir ok om du byter ut man mot de andra epiteten är för att det inte skulle stämma överhuvudtaget. Det är skillnad på att generalisera och analysera maktstrukturer. Generalisering: Alla män är svin. Analys av maktstruktur: Vi lever i en könsmaktsstruktur där män är överordnade kvinnor och detta leder till att vår allas frihet inskränks. Sedan kan man exemplifiera detta, som skribenten gör.
Skillnaden mellan dom två exemplen är fakta. Ditt sista stycke är som att säga “Om man byter ut ordet “gul” mot “lila” i meningen ‘Solen är gul’ så ser man att det blir fel”. Ja. Det blir fel för att det är fel.
om vi ska byta ut ordet ”man” mot ett annat måste man ta en grupp som har samma positon. alltså funkar det inte att du tar ”judar”, eftersom judarna är de som blir förtryckta. vi skulle kunna byta ut ”man” mot ”nazist” istället, där har du rätt ställning i maktpositionen.
Jag ägnar mig inte åt att ragga på kollektivtrafiken själv, men jag har sett scenariot flera gånger då en (ofta berusad) man inleder ett samtal med en kvinna, ger komplimanger och dylikt men sen blir besviken och aggressiv när hon väldigt uppenbart inte orkar/vill fortsätta prata. Iom att jag själv är man så kan jag ju aldrig förstå hur det är att vara kvinna i den situationen, men det verkar ju fruktansvärt jobbigt. Som man är jag istället rädd för att säga nej eller avfärda tjejer som kommer fram och raggar på mig ute, trots att jag kanske inte alls är speciellt intresserad – samtidigt som jag har svårt för att ta kontakt själv med de jag faktiskt är attraherad av i tron om att tjejer generellt sett inte uppskattar kontakt från främlingar. Det har hänt att jag avstått ifrån att ta kontakt trots att jag ser att den söta tjejen i fråga ser mig rakt in i ögonen och ler, hur jävla dumt är inte det?
Det är jättedumt, och om jag var man skulle jag vara vansinnig på hur detta begränsar oss alla och arbeta stenhårt för att försöka krossa den sjuka maskulinitetsnorm som är rådande idag!
Pingback: Män, ni gör mig till någon jag ...
Tyvärr så håller jag inte med dig. Varför ska man påverkas så mycket av vad någon annan tycker och tänker om en? Om en man kommer fram till mig och pratar så bemöter jag honom hur jag känner mig för stunden. Dvs har jag lust att prata med honom så gör jag det, om inte, så struntar jag i honom. Och oavsett hur denna person skulle känna sig efter en eventuell konversation så har jag inget med det att göra. Varför ska jag bry mig om en okänd människas åsikter om mig? Jag är trygg i mig själv, jag vet vem jag är, inte han.
Att bli sur är bara en reaktion efter att ha blivit avvisad, det har inget med dig att göra.
Hans eventuella negativa tankar om dig efteråt säger mer om honom som person än om dig.
Må inte dåligt för att du väljer att avböja från någons närmande. För du skulle må ännu sämre om du valde att gå emot din magkänsla bara för att behaga någon annan.
Och nu ställer du dig själv i en situation där vad du än gör så mår du dåligt. Varför?
Var stolt och stark i dina val du gör i livet. Oavsett vad du än gör så kommer det finnas människor som kommer säga emot dig.
Lyssna på dina egna åsikter om dig själv. Det är dem som räknas.
Jag tror att jag är en relativt trygg och självsäker person, rent allmänt. Tror de flesta av mina vänner och nära ser mig som en sådan. Jag tycker ändå inte att man ska behöva avskärma sig så, att man ska behöva ”ta” att bli kallad fitta eller bitch av en främmande människa, att man ska behöva räkna med att alla män man pratar med efter 24:00 på natten till slut kommer att bli sur på en, osv.
Jag kan peppa mig själv hur mycket som helst och tänka att jag inte ska bry mig – när det kommer till kritan vill jag ändå inte leva i en värld där det behövs.
Hur blir jag som du? Får jag den här trygga känslan av en trygg och fin uppväxt, eller kommer den komma av en skada som avtrubbar mig?
Första inlägget jag läser av dig och du skriver så jävla bra. Du sätter ord på något som jag märkt väldigt tydligt men aldrig riktigt kunnat peka på vad det är. Jag ser mig själv som feminist, och en hyfsat medveten sådan, men du öppnade verkligen ögonen på mig för det här. Omedvetet har jag också, som man, utvecklat taktiker för att motverka detta. Låtit påskina att jag inte pratar bara för att “få” ligga, om jag har haft flickvän har jag påtalat detta, driver ofta med mig själv som typiskt omanlig osv. bara för att känna att man kan ha ett vanligt samtal, för sådana möten ger ju en jävla livskvalité. En person finns ju någonstans i möten med andra människor. Och det är ett stort jäkla problem när möten hindras på det sättet.
Och ja, alla kan säga att man hatar dräggiga män, men det är skillnad på om man knyter näven tyst i fickan eller säger ifrån nästa gång någon drar ett sexistiskt skämt. Attityder och strukturer sitter mycket i detaljerna.
Tack så hemskt mycket, blir mycket glad över kommentarer som dessa!
Detta är som du skriver en riktigt jobbig situation… Även för mig som kille. Jag är rätt så blyg av mig och tar väldigt sällan kontakt med okända kvinnor då jag är rädd för att just bli avvisad som du beskriver i detta inlägg att kvinnor gör. Skulle jag gå fram till en tjej för att säga hej (speciellt i nyktert tillstånd) hade det krävts väldigt mycket mod och då hade det med stor sannolikhet vart för att kanske berätta hur söt hon var eller t.o.m kanske bjuda på en fika. Kalla mig idiot som skulle ha det som syfte, men va fan jag är bara människa? Jättetråkigt att det ska vara på det här sättet. Däremot skulle jag ALDRIG döma en tjej för att avvisa mig, det hade bara gett mig sämre självkänsla.
Asså jag märker att det finns väldigt många som försvarar dessa arma, blyga killar som äntligen tagit mod till sig och gått fram till en tjej.
Det är inte såna killar som stör mig (och jag tror inte det är dessa killar andra pratar om heller). Jag snackar män som vägrar ta ett nej. Som ser att jag blir obekväm men ändå sätter sig närmare. Som fortsätter prata fastän jag försöker slingra mig därifrån.
Nu får jag inte så mycket manlig uppmärksamhet längre (dels pga gillar ej uteliv dels pga fulare nu) men kan ändå se detta beteende riktas mot andra kvinnor. Och det är inte okej.
Jag ska erkänna att jag ibland kan känna obehag av att umgås även med män jag känner lite grann, för jag fångar blixtsnabbt upp signaler om ett intresse som inte är besvarat i mig. Oftast är det inte att de är intresserade på riktigt, de vet ju oftast att jag har flickvän, men de patriarkala strukturerna gör att en del män beter sig på ett sätt som gör mig obekväm i min kropp, som får mig att känna mig underlägsen och osäker. En viss typ av kroppskontakt, vissa typer av kommentarer osv.
Å vad gäller okända män så är jag helt på ditt spår! Nu går jag väldigt sällan på krogen (kanske mkt för att jag ofta blir raggad på av män och det är jag obekväm med, min flickvän köpte faktiskt en tröja till mig som det står “I don’t do men” på för att hon var så jävla trött på alla obehagliga blickar och inviter, mest på skämt men det finns ett jobbigt allvar i det) men när jag varit på krogen slår det aldrig fel. Min kropp är inte min. Och har man pratat en stund med en man, ja då förväntas man vilja ligga, annars har man lurat honom att lägga ner tid på en. Jag är så fullständigt ointresserad och ger noll respons, vilket bara verkar mer eggande. En gång gick jag med på att ta en promenad med en man, en nypa frisk luft, för att han var genuint trevlig. Plötsligt stod vi utanför hans lägenhet, så nära bodde han. Hoppsan. Han gjorde starka inviter att ligga och jag avvisade dem. Då fick jag minsann veta vilken liten hora jag var. Hade jag blivit våldtagen och anmält honom hade det väl varit mitt fel för att jag följde med på promenaden…
Inte ens på dagtid känner jag mig trygg. Om en man sitter och tittar på mig långe på t-banan blir jag sjukt obekväm. Tittar demonstrativt bort och tar upp mobilen. Detta är synd, för de flesta har ju kanske bara fastnat med blicken eller tittar för att jag påminner om någon eller för att de gillar min frisyr, men rädslan för närmanden av obehaglig karaktär gör att jag dömer ut dem alla. Förjävligt egentligen, men det är strukturernas fel, inte mitt och inte deras…
Riktigt bra text som tom. jag som kille kan relatera till. Jag undrar om det här inte är ännu en baksida av vår skräck för att bli avvisade? Det är enormt otäckt att gå fram till en okänd tjej och när man får ett nej går världen under – fast ingenting egentligen har förändrats. Och alldeles för många av oss hanterar det med att reflexmässigt försöka förminska honom / henne som vågade säga nej till MIG!! Vilket fostrar en mentalitet att avväpna situationen antingen genom att skrämma bort kontakten redan innan eller skjuta ner den kontaktsökande så att han / hon håller sig på mattan. Inget av det fött av ondo, men allt med en kraft att såra.
Tänk om vi kunde prata med varandra bara för att det är trevligt? Och ta en avvisad flirt med ett snett leende och ett “okej, men ha en fortsatt kul dag / kväll / morgon”. Om vi alla vågade utgå från att våra medmänniskor runt oss är just medmänniskor och inte potentiella fiender… Jag försöker att i vardagen, både med främlingar och bekanta, praktisera att medvetet uppmärksamma, se och kommentera vad jag beundrar, uppskattar och gillar. Utan baktankar. Det ger en märkligt mäktig, och varm, känsla att stanna någon bara för att säga att jag verkligen gillar hennes / hans jacka, eller söka upp gitarristen i garagebandet på scen för att påpeka bur grymt tight han är, eller tacka servitrisen för att hon orkar vara så engagerad… eller whatever. Utan att be om namn eller nummer. Utan att ens försöka, eller faktiskt ens tillåta, att det kommer att handla om nånting annat än att ha sagt nåt snällt. Jag inbillar mig att det gör verkligheten lite bättre. Att det kanske gör någons liv en aning roligare och världen lite snällare.
Så, min uttryckliga respekt och beundran för alla som fortfarande förmår hålla hoppet och humöret uppe och le mot sin omvärld. Och min egen, personliga, ursäkt till alla er som känner er pressade att stänga er inne, vända bort blicken eller på andra sätt distansiera er: förlåt att vi låtit det gå så långt.
…med hopp om en fantastisk onsdag!
Petter
Jag känner så igen mig i det du skriver! Och hört säkert hundra liknande historier. Det måste ske en förändring. Både jag och mina vänner försöker så gott som att inte ens åka kommunalt kvällstid.
Min mamma som sällan åker tunnelbana råkade ut för en incident en kväll för några år sedan.
Hon såg en man som märkbart var berusad som pratade med en tjej som tydligt visade att hon inte var intresserad. När han börjar höja rösten och börjar försöka ta i tjejen så reser sig min mamma och går fram för att säga åt honom att lugna sig och acceptera att hon har sagt nej. Då slår han henne med knytnäven över höger öga så hon faller. Sen går han där ifrån och det dröjer ett bra tag innan någon kommer fram för att kolla hur min mamma mår.
Tjejen som hon försvarade kom sedan ikapp henne och tackade och frågade hur hon mådde.
Ungefär det där har hänt mig med. Äcklig gubbe på tåget tar kontakt med mig, säger att jag är fin och bla bla bla, jag svarar inte, han säger att han vill gifta sig med mig och fortsätter att vara jobbigt trots att jag tydligt visar att jag inte är intresserad. En kvinna på sätet mittemot säger till honom, varav han börjar putta på henne? Det här var mitt på dagen på ett fullt tåg också. Ingen annan sa eller gjorde någonting.
Jag förstår problemet, men det skulle kunna avhjälpas av att du inte drar dig för att vara dryg mot killar som beter sig som svin.
Tro mig – det är en speciell sorts killar som beter sig såhär. De vet exakt vad de håller på med och utnyttjar det faktum att du inte vill vara otrevlig.
En annan dellösning på problemet är att om du är social, visa det. Förvänta dig inte att bli uppsökt för konversation, ta kontakt själv. Då kommer du hitta de killar som är blyga eller som inte pratar med folk ute helt enkelt för att de inte vill bli förknippade med svinen.
Fast själv poängen i mitt inlägg är ju att jag inte vill behöva vara dryg eller otrevlig – jag tycker inte att det ska behövas. Det är det jag skulle vilja förändra.
Och angående ”förvänta dig inte att bli uppsökt för konversation” så har jag aldrig gjort det. Jag trivs allra bäst om jag får dansa i fred eller med mina vänner på dansgolvet eller om jag får sitta själv på tunnebanan och lyssna på musik. Däremot skulle jag vilja leva i en värld där det faktiskt gick att prata de gånger det kommer fram män och vill prata.
Tyvärr trot jag det är oundvikligt att en del män beter sig såhär, men jag tror att det går att ändra på att du får känslan av att 99% av samtalen blir skit genom att välja vilka du pratar med och då också slipper vara otrevlig i de flesta fallen.
Ah, jag lurades av ”Jag skulle gärna småprata lite på tunnelbanan, jag vill våga lära känna nya människor.”.
Jag förstår fenomenet, men jag tror att de flesta analyser här saknar den kanske viktigaste komponenten, nämligen alkoholen. Det är den som tar fram det sämsta i folk, naturligtvis även män och gör dem mer påträngande än de skulle varit i nyktert tillstånd. Och det är ju för att våga ta kontakt som många dricker tyvärr och då får man de här obehagliga sidoeffekterna.
Men hur kommer det sig då att de som beter sig på det här sättet i mycket mycket större utsträckning är män? Jag tror givetvis att alkohol påverkar och får männen att förlora vissa spärrar, men jag är helt övertygad om att det inte är enda anledningen.
Att män stöter på kvinnor beror ju på att de är män. Att de stöter på kvinnor på ett klumpigt och respektlöst sätt beror på att de är ouppfostrade och primitiva samt kanske berusade. Berusade kvinnor då tänker du kanske? Nja, kvinnor kan för all del vara påflugna om de är berusade, men det ligger inte alls lika mycket i deras sexualitet att vara utmanande och påstridiga på samma sätt som män. Män och kvinnor är olika och har väsensskild sexualitet. Men det är de sämsta representanterna för manssläktet ni ser uppföra sig så här.
Det är precis det här som skiljer feminister från antifeminister. Jag tror inte att det ligger i mäns sexualitet att bete sig som djur och jag tycker att det är en hemsk syn på män du har som tror det. Det är ju det här resonemanget som skapar den sortens män jag skriver om i blogginlägget, och det är hemskt sorgligt att vi fortsätter reproducera den maskulinitetsnormen.
Det här händer mitt på dagen också. Utan alkohol inblandat. Inte i lika stor utsträckning kanske, men tro mig det händer.
Skyll inte på alkoholen, tack. Detta har hänt mig på tunnelbanan mitt på dagen flera gånger, på bussen på natten (av en busschaufför som precis gått av sitt skift, så han bör också ha vairt nykter), på läxhjälpsaktiviteten på mitt lokala bibliotek(!) dit jag går för att hjälpa ungdomar med läxorna, inte för att bli uppraggad om det hade kunnat tänkas gå någon förbi, osv. Det händer säkerligen oftare i sammanhang där alkohol är inblandat men faktum kvarstår; det händer ofta nog utan alkohol och det har mig veterligen aldrig hänt en enda av mina manliga vänner eller bekanta från en kvinna.
Håller med angående alkoholen, killar på tunnelbanan/affären/stan osv. Har också råkat ut för en busschaufför, nattbuss hem, bor på ändstation så enda personen kvar och mannen har precis kört sin sista tur för natten och vill inte öppna dörrarna innan jag ger mitt nummer till honom. Minns inte hur jag pratade mig ur den situationen utan att ge mitt nummer men minns att jag var väldigt rädd att han skulle köra iväg med mig någonstans! En buss är ändå högre än de flesta andra fordon, stängd och med dålig insyn.
Väldigt bra inlägg!
Och Peters kommentar här ovan är även den väldigt bra.
Detta ämne är något som jag ofta diskuterat med vänner, speciellt som jag själv hör till dem som gärna utbyter ett leende, och kanske några ord med okända personer. Jag har alltid gjort, och fortsätter också för det mesta.Jag kan inte låta bli att le åt alla inlägg som snabbt dykt upp och som skuldbelägger dig (och i princip alla av oss som känner igen oss i ditt resonemang) för att vara bortskämda etc etc.
Ett exempel. Jag ser nog snäll ut, eller självsäker vad vet jag, för jag blir ofta tillfrågad om klockan, vägbeskrivningar, hjälp med att hitta på ica m.m. Man kan sammanfatta det som att jag är en person som är lätt att ta kontakt med. Det förvånar mig inte för jag är social. Dock så betalar jag ett högt pris för det. Ett pris som jag vet att ingen av mina manliga kompisar med samma mentalitet som jag får betala lika ofta. För det kostar att inte stänga in sig och tvingas kämpa emot instinkten att skydda sig själv. Men det är mänskligt. Har man inte råkat illa ut så är det svårt att förstå tror jag.
Svaret är inte att sluta vara social och vänligt mot främlingar. Men vi måste få säga att det är jobbigt för oss att lägga obehagliga möten bakom oss. Likaväl som det inte är en lösning att ”snälla” män drar sig tillbaka för att inte missuppfattas. På samma sätt som jag måste rannsaka mig själv och komma över det jag råkar ut för så har de sitt egna ansvar att komma över att de vissa gånger blir missuppfattade och inte dra alla kvinnor över en kam. Peter ovan är inne på precis samma spår som jag. Det handlar om mänskliga mötet och att visa förståelse.
Låt oss ta ett enkelt exempel… att fråga en främling om hur mycket klockan är. En vardaglig sak. Jag har gjort det, de flesta kanske? Däremot så har ingen av mina manliga kompisar råkat illa ut för att de svarat på frågan. Det har jag, på flera olika sätt – men det värsta var en gång då bara den enkla harmlösa frågan som jag alltid besvarar med ett leende innebar att blev antastad av en man som tolkade orden ”Klockan är A” levererade med ett leende som ”kvinna tillgänglig för sex”. Och då är jag en tjej som inte har problem att säga ifrån när det behövs. En tjej med mindre temperament och som inte kunde hota med polis och kroppsligt våld när en man försöker hålla fast en skulle ha klarat sig sämre. Vart jag ville komma med min berättelse? Det är mänskligt att de närmaste månaderna efter den incidenten hade jag svårt att le när ngn frågade om klockan på gatan eller tunnelbanan. Det är mänskligt att jag var kortare i tonen än innan under en period. Det kostade mig ångest att titta upp och le, och påminna mig om att personen som frågade nu inte var den som missbrukade min vänlighet tidigare.
Visst är det orätvist att ”oskyldiga” drabbades… men för varje ”oskyldig” som visade förståelse så blev det lättare för mig att le bredare nästa gång.
Vad är problemet? Att män som ser dig som potentionell sexpartner/flickvän konstant vardagslimmar på dig? Jaha? Du får gärna byta med mig. Ingen kvinna har någonsin dykt på mig mitt i vardagen visat intresse för mig, som ju händer dig (och i princip alla tjejer) regelbundet när du går från a-b) ens för litet enkelt kallprat som ju enligt dig nästan alltid har en sexuell invit som baktanke.
Du kommer ju aldrig få veta om vad det rörde sig om egentligen.
Var någonstans är det patriarkala MAKTSTRUKTURER som får random män att stöta på dig 30 gånger i veckan.?Måste ju vara hemskt att leva under ett sådant FÖRTRYCK..
Jävla lyxproblem. Utan dessa påstridiga män (jag är inte en av dem…det kan jag lova) så skulle inte deras jävla gener fortplantats. Hence påstridghetens störande prevalens ute i samhället. Dessa män är ute och fiskar på allt som rör sig. Till slut får de napp och fortsätter fiska…Jaha liksom. Det lönar sig att sprida sig likt spam på internet när det en liten procentdel som alltid nappar..
Var inte orolig, för varje 30 vardagscasanovor finns det sådana JAG som ignorerar dig totalt för jag vet att du bara kommer tro att jag är en av de #30 (vilket jag kanske är) och snäsa/ignorera mig tillbaka. Ska jag Skylla denna utpräglade kvinnokultur på rådande Matriarkala Maktstrukturer? Nja jag skyller på sådana som dig.
Jobbigt läge här för om jag någon gång närmar mig det täckta könet så tror alltid vederbörande att jag lägger in en stöt. Det har man dessa vardagspajasar att tacka för som konstant förstör för oss andra.
Grattis. Jag själv skulle bara kunna drömma om att bli random ”antastad” och kallpratad med ute i vardagen, att någon tjej skulle le åt mig och hinta inviter eller hitta på orsaker att göra det bekvämt för mig i största allmänhet, (love the pizzaugn WTF) eller falskt smicker fullt av baktankar Jag kan bara trösta dig med att om det var omvända världen så skulle det vara precis likadant fast åt andra hållet. Men då skulle vi nog inte göra så mycket annat än att ligga med varandra……eller kanske inte.
Det är inte serieraggarna ”de är ÖVERALLT” som gör dig ”avtrubbad” så att du ”missar” att möta denna någon som du kan inleda något värdefullt med, det är ju du. Förändring börjar hos dig själv sen kan vi ju ( i steg 4340234) ta itu med den allenarådande MANSKONSPIRATIONEN eller andra valfria maktstrukturer som förtrycker kön osv etc etc osv., (av varierande grad och inkarnation i samhället)
Kvinnor forsätt att välja Trattskallar som ”förtrycker/misshandlar/nedvärderar era traditionella yrken. Dessa är ju så mycket mer ”spännade” än ”betahanarna, den relativt rumsrena ickevåldsamma/egoistiska människoapan, som INTE beter sig som amatörpatriarkernas fanbärare som ju ser till att elda under kvinnojourernas existensberättigande som gjuter liv i nätfeminsternas blog hang ups. Som sabbar för sitt eget kön och det andra…
Varför får våldsamma män uppmärksamhet och eftertraktas av det mest skilda demografier inom de täckta könet? Därför att med våld/passiv aggresivitet och dess uttryck i en social kontext, ( jag vet lol) kommer makt och inflytande -något som evolutionen sett till att inpränta som en djup rotad preferens för dessa ”överlevnadstyper i det kvinnliga psyket. Er avkomma har ju genom evolutionen tryggats i närhet av makt och status och allmänt douchebaggery that you get right in your face…..But you got ancient genes to deal with what tomorrow throws at you” Så länge kvinnor fortsätter att i viss mån dras till dessa små arga bestar, atavismer kommer problemen med praktarschlen finnas kvar ute i samhället. Det är därför mördare och våldtäksmän får friarbrev av förvirrade kvinnor (och en och annan man), även om dessa extremfall innefattar människoöden som är djupt störda. Kvinnor dras till jobbiga arschlen..Något som ju stöper nya sådana på löpande band..
Män är alltså våldsamma, svin med nedärvd ”våldtäkt/mördargen i det högsta spektrat, och självutnämd vardagsantastande strandraggare i det lägsta) som förtjänar att dömmas kategoriskt på kvasibiologiska eller socialkonstruktionistiska genusteorier (också dessa kvasi..gärna lådvinsinducerade .)
ERGO Kvinnor är offer för maktstrukturer av det mest varierande slag och uttryck. HUKA ER….lek offer, spela död, gör uppror, starta 24/7 bloggdebatt för att generera reklamklick/uppmärksamhet/medkänsla och rör gärna, allmänt ihop en jvla massa förgreningar ur det paniskt disparata fenomen som approximerar feminism. Först då kan vi få en genomgrumlig analys av ditt slag…
Jävla amatörfeminist. Du var ju inte var flckvänsmaterial i alla fall..(vem fan vill ha en hjärntvättad partner som ser hemmasnickrade köns/genusagendor över allt. Ungefär lika intressant som att diskutera Astrologi eller kreationism..Vad bra att vi aldrig möttes då. Tack för att du aldrig såg mig.. och jag gjorde dig en tjänst som ignorerade dig. Jag går härifrån och ut i evigheten utan att ens veta vem du var, vad du tänkte eller hur du kom att förädlas och smutsas av livets underbara och vidriga vindar.
Jag brukar inte släppa igenom såna här kommentarer, men den här är så otroligt klassisk och pedagogiskt (eftersom det är det här jag skriver om) så att jag måste låta publicera den ändå.
Jag är glad över att vi inte möttes också, och tacksam över att du inte ser mig som ”flickvänsmaterial”!
Hahaha! Helt fantastisk kommentar – här skriver Kickan ett inlägg och genast kommer en snubbe inridande, redo att exemplifiera precis allt hon beskriver!
Käre *Spektrumoverload777, det är dig hon skriver om. Det är du som är den självberättigande snubben 1b. Du skriver högt och brett om hur alla skithögar till män minsann ”får” kvinnor utan att inse att det finns gott om skithögar som inte ”får” några kvinns, och du råkar bara vara en ur den kategorin.
Beträffande alla snälla killar därute, som minsann inte är helt utan kvinnlig kärlek, så verkar det också ha gått dig helt förbi att Kickan beskriver situationer där det är fullständigt oklart för mannen som gör oombedda närmanden huruvida kvinnan ifråga är öppen för dessa. Själv har jag varit tillsammans med min man* sen jag var 18 år gammal och jag har aldrig varit intresserad av nån annan kille. Att jag råkar stå och vänta på en tunnelbana vid nåt tillfälle gör mig knappast till antingen singel _eller_ ihop med en skitstövel som slår mig.
* För att stilla dina upprörda käsnlor över att ytterligare en kvinna har valt en annan man än dig; min man är en otroligt snäll, lugn, omtänksam, vänlig, artig, charmig, intelligent man och jag är sjukt attraherad av honom pga av detta. Vidare har så gott som alla mina manliga vänner, som är snälla och goa killar, _också_ har en kvinnlig livspartner som uppskattar dem för alla deras bra kvalitéer, så det kanske är dags för några självinsikter för din del?
Jävligt bra text och många tragiska kommentarer från kränkta män…
Jag tycker att de kompletterar texten väldigt tydligt!
Mjo, på tal om komplettera, den här texten (se länken) borde också vara obligatorium i sådana här sammanhang. http://www.shakesville.com/2007/12/explainer-what-is-nice-guy.html . Känns som *Spektrumoverload777 måste ha hämtat sin inspiration direkt från The Nice Guys evangelium.
Fan, när jag tänker till borde den där texten ingå i kurslitteratur på högstadiet. Enligt läroplan och allt :)
En sak jag tycker är riktigt dryg är när jag artighetspratat med ngn snubbe och efter några minuter berättar att jag har pojkvän. Killarna blir ofta skitförbannade för att jag inte sa det direkt. Det är som att jag som kvinna borde förstått att jag varit raggobjekt och att det inte går att samtala annars.
Håller med, det är oförskämt och drygt. Det är deras ansvar att ta reda på det, de kan ju fråga om de är så intresserade! I ett normalt samhälle vill en inte ligga med alla en pratar med!
skulle vara kul om du blev asförbannad tillbaka ”JAHA? VARF¨OR SA INTE DU ATT DU VILLE KNULLA MED ENGÅNG?? DÅ SKULLE JAG ALDRIG PRATA MED DIG, J¨AVLA AS!”
haha svara med samma mynt liksom.
Hahahaha Natalie det där måste jag prova! Har aldrig ens tänkt tanken men gud vad roligt :D Helst på en fullsatt tunnelbana också ^^
Pingback: Ni kommer inte få några löften från mig om att aldrig lämna er. | When darkness falls
Pingback: Människors längtan efter att bli sedda och bekräftade | When darkness falls
Känner igen mig så! En gång när jag väntade på tunnelbanan efter en utekväll och det kom fram en kille som var väldigt påflugen och ville prata, så sa jag att jag inte ville prata med främlingar. Blev kallad rasist istället eftersom killen var svart och helt övertygad om att det var därför jag inte ville prata med honom…tänkte bara “Nä, det är för att du är MAN”, men orkade inte göra diskussionen ännu jobbigare.
Jag vart lite ledsen när jag läste ditt inlägg, hur det har blivit i vårat sociala klimat. Att det ska vara så svårt att respektera en människa. Jag var även ledsen när jag läste Leifs kommentar, men det var många bra kommentarer också.
Jag får erkänna att jag blir arg/ledsen om jag hälsar på en tjej som inte ens tittar på mig eller inte säger något. Det är väl mitt problem att jag reagerar så, och nu förstår jag lite bättre varför hon skulle göra så när jag läst ditt inlägg.
Det här inlägget är så spot on! Det är skrämmande hur detta påverkar ens liv. Jag är en väldigt glad, öppen och social person och småpratar gärna med främlingar, men till sist har även jag fått lära mig att hålla just män kort om de inte håller sig väldigt neutrala. Detta efter ett flertal obehagliga incidenter (och då är jag aldrig ute på krogen och sällan ute sent på kvällarna öht).
Och beträffande alla män som klagat i kommentarsfältet över hur jooooobbigt det måste vara att vara så attraktiiiiiv så vill jag gärna tillägga att det baske mig är dags för män att begripa att huruvida kvinnor är attraktiva eller inte, inte har med godtycklig snubbe att göra. Även om jag har svidat upp mig till tänderna, så har det garanterat inte ha något att göra med vad slumpmässig man ute i världen tycker eller vill. Det är fascinerande att ingen man verkar inbilla sig att jag renoverar mig lägenhet för att nån förbipasserande karl ska vilja flytta in hos mig men om jag klär mig i något jag gillar, då måste det såklart vara för att jag vill ha uppmärksamhet från varenda kille jag möter.
Försök förstå detta (jag vet att det är svårt efter ett helt liv efter att ha blivit itutade motsatsen) – jag är inte intresserad av och har inga planer på att bli tacksam över snubbars bekräftelse eller intresse. Särskilt inte snubbar som helt har avstått från att försöka känna av om jag har lämnat minsta antydan till att vara intresserad innan de klampar in i min privata sfär och stör vadhelst jag precis höll på med. Jag existerar inte för er skull och allt jag gör, gör jag inte för er skull!
Alla snubbar som snubbar sig och grinar – det handlar inte om uppmärksamhet, att en kille kommer fram, ger en en komplimang, kanske för ett kort, trevligt samtal och tar ett eventuellt avvisande med en axelryckning och avlägsnar sig eller avslutar samtalet. Detta handlar om jävligt otrevliga män! Aggressiva, förolämpande män! Som vägrar ta ett nej! Ni vill alltså ha sådana kvinnor efter er?? Ni vill att en kvinna ska hålla fast er, knuffa er, komma med förolämpningar, kanske till och med slå er – i samband med att de tagit kontakt??
Jag känner verkligen igen mig i det du skriver, Kickan! Så skönt att någon kan sätta ord på känslan.
Jag hatar de män som förstört mig. Det har varit vänner, bekanta och främlingar. De som inte förstår att ett ”nej” är ett ”nej” och inte ett djävla ”ja”. I princip varenda gång en främmande man pratat med mig så har det varit för att han velat ligga med mig, det har visat sig efter allt mellan 5 sekunder till 50 minuter. När jag nekat blir jag kallad en massa fula saker, ibland fått hot eller blivit slagen. Jag behöver inte ens säga något tillbaka. Det kan vara någon som frågar hur mycket jag kostar (och småskrattar med sina kompisar), när jag bara går förbi kan han spotta efter mig och säga att jag ändå inte skulle kunna ta hans kuk.
Jag gillar egentligen att småprata med människor om allt och inget, eller jag HAR gjort det en gång i tiden, men jag pallar det inte längre.
Känner igen mig i exakt det du beskriver Kickan och inlägget tar upp många jag trodde glömda incidenter som nu fortfarande färgar mitt beteende gentemot män på allmänna platser, speciellt efter solen gått ner. För många gånger har män följt efter mig efter jag gått av vid min busshållsplats och ”gnällt” hela vägen att vi kanske ska ha lite kul för att jag råkade ha en ”konversation” på bussen där jag svarade på frågan vad mitt namn var, var jag kom ifrån och vad jag gjorde i den och den staden. Jag har använt ”jag har pojkvän” några gånger när jag märkt att ”jag är inte intresserad” inte funkar, men då har många ändå ”ja, men han är ju inte här nu”. Nuförtiden använder jag inte pojkvän-kortet, för jag ska fan kunna säga att jag inte är intresserad och ha det accepterat. Men det är svårt. Och jag är inte ens särskilt attraktiv.. men, har råkat ut för otroligt många obehagliga samtal där jag tydligt visat att jag inte är bekväm, jag har sagt att jag inte vill prata.. men detta verkar aldrig registreras :( Så jävla förbannad blir jag och att jag måste gå ut förberedd med strategier varje gång jag kanske lär möta idioter till män ute på stan som inte förstår NEJ är fan JUEHFUWIFHEWIUFWHIU.
För några veckor sen hade jag småpratat med en kille vid rökterassen, jag tackade sen för mig och gick in för jag skulle köpa en drink. Väl inne stöter jag på honom igen, han frågar om han ska köpa den åt mig och jag tackar nej, men då grabbar han tag i min arm och drar mig hårt i riktning av baren. Jag skrek ut honom och han blev förvånad.. alltså VA. Å kan ju säga att detta bara är senaste händelsen..
..jag har lärt mig att ha en viss blick, att vara upptagen med något, titta bort, svara hastigt inte ställa frågor tillbaka – när man endast försöker ta sig hem från en utekväll, för det kan bli jävligt obehagligt. Men samtidigt, nä då ska man vara SUPERTREVLIG mot alla för det KAN JU VA en blyg, osäker kille som aldrig pratat med en tjej i hela sitt liv och nu valt det ypperliga tillfället att vid en busshållsplats mitt i natten fråga vad en ensam kvinna vad hon heter… Å ja, jag kommer misstänka alla män som kommer upp och pratar med mig, för det har SAMHÄLLET lärt mig som kvinna – att alla män är potentiella våldtäktsmän som agear på djuriska instinkter (och är tröga nog att inte förstå ett NEJ), å då tvingas JAG gör mitt yttersta för att inte ha något som kan vändas åt mig i rättegång eller polisanmälan som visar på att jag VILLE bli harrassed av den personen.. när jag bara sa hej.
Och ja, det är samhället (inte feminister), som skickar budskapet att alla män är potentiella våldtäktsmän och lägger skuld på tjejer som tog ”risker” när de ansåg att någon var pålitlig att prata med, följa med hem till eller få skjuts hem med. De tjejerna såg de normala killarna de träffat som pålitliga, det gör dock sen INTE rättssystemet och alla de idioter som färgar aftonbladet kommentatorsidor med att en tjej får skylla sig själv om hon är full och följer med någon hem, då tackade hon ja till övergrepp, och i det argumentet menar de i sig att ja, alla män är potentiella våldtäktsmän.
Precis så känner jag! Så ofta när man är ensam ute på stan, tunnelbanan o till o med mataffären o på jobbet så kommer det fram män och beter sig sjukt märkligt o ibland fäller sexistiska kommentarer. Man blir så less! Skulle vara så skönt att kunna gå ut o tex ta en öl själv o prata med främmande människor utan allt sånt jobbigt!
Vad mycket enklare det skulle bli om folk (i detta fall både män och kvinnor) oftare försöker förstå och lyssna mer på varandra… Med alla dess olika erfarenheter och tolkningar vi alla har av verkligheten. Själv förstår jag absolut att detta ”fenomen” är störande/irriterande/obehagligt för kvinnor, pga att dessa grisar till män inte kan betee sig som vettiga människor, men en del (med vissa undantag) som nämner ”andra sidan” av myntet gör det förmodligen inte för att jävlas. Eller för att försöka göra män till ”offer”, istället….
Allt som en del förmodligen vill är att visa en annan sida av det hela bara för att visa att problemet med dessa idiotier drabbar både shyssta kvinnor och män, fast på kanske väldigt olika sätt. Det finns även extremt ensamma människor (hos båda könen) som som inget hellre vill att fler av det motsatta könet ska ta kontakt OFTARE, på så sätt känner de en viss avundsjuka när de hör motsatsen…
JAG förstår att ni som drabbas av det som tas upp i blogginlägget anser att det är helt vridet att någon ska vara avundsjuk på fenomenet som beskrivs, men alla är olika och har olika erfarenheter och därför tar de förmodligen upp det och har svårt att sätta sig in i det. Vad alla från båda sidor har gemensamt är att de vill bli förstådda, och i liknande diskusioner missförstår väldigt många varandra, konstant…. Även i de fall där det som utomstående är rätt uppenbart att de inte menar något illa, vilket vissa antar bara för att de kanske inte förstår fullt ut till 100 %, eller för att de försöker ta upp en annan sida av myntet. Vinnarna i detta blir de män som inte kan betee sig som vettiga människor, som är orsaken till debatten, förlorarna blir alla andra.
Med ”utomstående” ovan menar jag delvis sådana som mig, som varken brukar lägga mig i feministiska eller antifeministiska diskusioner, sådana som inte ser detta som en ”politisk kamp”, sådan som undviker detta just pga hur infekterade och kontraproduktiva debatterna tenderar att bli…. Där det nästan alltid slutar med att ingen förstår den andre. Istället blir det även här en kamp mellan ”vi och dom”.
Tyvärr tror jag att poängen kanske kommer att missas här också, men jag tycker bara att det är trist när folk reagerar som om det är fiender som attackerar varandra, i princip helt i onödan vill jag påstå (åtminstone bland majoriteten av kommentarerna här). Vinnarna blir enbart de som verkligen beteer sig som idioter, som är orsaken till att sådana ”motsättningar” eller missförstånd existerar från första början mellan könen. Sammanfattat: Alla skulle gynnas av att folk i högre utsträckning försökte se vissa saker från olika vinklar och började lyssna mer på varandra, men det krävs ju en ömsesidig respekt och en viss tro på andra människor för att det ska bli möjligt.
Jag kan bara tala för mig själv, men anledningen till att jag reagerar negativt på dessa ”ta det som en komplimang”- och ”det är synd om oss också”-kommentarer är för att det är ett förminskande och osynliggörande av ett stort, allvarligt och strukturellt problem. Jag förstår att man som man inte kan sätta sig in i hur detta är, men jag upplever ofta att många medvetet missförstår eller blundar för vad det är jag som kvinna försöker beskriva. Jag har inte skrivit att jag inte vill bli uppskattad och bekräftad, eller att jag aldrig någonsin vill bli tilltalad. Det jag skriver om är något annat, och om man väljer att inte se det utan i stället förminskar och missförstår – då tror jag faktiskt inte att vi kommer att kunna mötas i detta.
jag var en ganska ful unge när jag gick i skolan men jag skulle inte vilja ha den uppmärksamhet de coola tjejerna fick, när hon blev ner tryckt i gruset av klassens killar och nypt (hårt) i de obefintliga brösten.
Vill tillaga att jag själv lidit av social fobi (riktig diagnos) och skulle aldrig någonsin ta kontakt med främlingar på det sättet som beskrivs, möjligtvis för några undantag på krogen ibland. (Minus den där delen där vissa män tydligen blir upprörda om de får ett nej…) Att ta mer kontakt med kvinnor var dock något jag ofta önskade att man vågade sig på oftare förr… Men man skulle ju definitivt undvika det ännu mer när man vet att tjejer ser det såhär. För vem tusan vill förknippas med sådana idioter.
Jag säger det INTE för att göra mig själv inte till ”offer” på något sätt, eller för att låtsas om att det inte är för jävligt att kvinnor känner såhär. Klart som fan att ni borde kunna prata med män utan att det betyder något annat…. Jag säger det mer för att förtydliga att idioterna som förväntar sig massa saker verkligen är de enda vinnarna, både shyssta kvinnor och män är förlorarna. Det leder ju till att alla bra människor som också finns till slut också slutar att konversera naturligt med varandra och inte vågar ta kontakt, delvis pga liknande föreställningar av främlingar man möter = Alla förlorar.
Tack för ett välskrivet inlägg som samtidigt är väldigt informativ. Tillsammans med den efterföljande diskussionen i kommentarsfältet kan vi konstatera att det här är ett stort problem och att det påverkar majoriteten på ett negativs sätt av varierande grad. Jag hoppas att den minoritet som drar nytta av denna typ av maktstruktur också läser ALLT som skrivits här och tar till sig det för ett bättre vetande och med förhoppningen att bli en bättre människa på köpet.
Tack för läsningen! Jag tycker inte heller om att det i så många fall förväntas mer än att man bara vill prata/dansa och ha trevligt och kul om man får kontakt med någon av motsatt kön. Det har hänt att någon tjej kommit fram till mig på dansgolvet när jag dansat med mina vänner och det är väldigt fort uppenbart att hon vill mer än att bara dansa och ha roligt, när jag då visar att jag inte vill mer får jag oftast en besviken min innan hon drar vidare till nästa man. Det tråkiga är att mina kompisar, av det manliga könet, undrar varför jag inte tog chansen när jag kunde ha fått ett ligg. Jag tycker det är jävligt trist vissa människor ser det på det viset!
Det är också svårare att inleda en konversation med en tjej då hon oftast försöker tyda om jag vill ligga eller inte. Därför brukar det sluta med att jag sätter mig och pratar med killar istället om jag vill skapa en ny bekantskap, för där brukar kontakten ske så avslappnat från början. Det är ofta trevligt och ibland har någon tjejkompis till dom jag pratar med kommit och då är det väldigt lätt att prata med henne eftersom det är klart från början att jag inte är ute efter hennes kropp. Det hade varit trevligt om man kunde prata med alla människor så avslappnat från början.
Det var mina erfarenheter på ämnet. Jag vill inte beskylla någon utan tycker bara att världen hade varit trevligare och roligare om den hade sett annorlunda ut. Jag stödjer dig och dina åsikter precis som jag stödjer alla som vågar stå upp för det dom tror på, så länge det inte skadar någon annan! Din text gör att man både funderar över sitt eget beteende och vad problemet består i, väl skrivet!
Pingback: Jag tänker fortsätta att vara snäll | mondokanel
så jävla bra skrivet <3
Gråter så bra skrivet. <3
Jag kan hålla med om att problemet visserligen ligger i könsroller och hur samhällets förväntningar på hur en man respektive kvinna ska vara, spelar stor roll i det hela. Men jag tror också att det handlar väldigt mycket om kultur. Jag menar i vissa delar av Afrika är könsrollerna superstarka, men där kan killar gå fram till tjejer på en offentlig plats utan att det måste innebära att killen vill något av tjejen. Ett annat är när jag var i USA, (där könsroller också är relativt starka, iallafall i jämförelse med Sverige). Där kände jag sällan den där obekväma känslan när jag pratade med männen där, eller att det fanns något motiv bakom deras bemötande. Jag skulle gissa att det har med den amerikanska kulturen att göra, att det är naturligt att man pratar med främlingar. Visserligen var jag lite påverkad av ”sverigetänket” och var en aning blyg, men det kändes inte alls lika obekvämt. Så jag tror att det kanske är en blandning mellan samhällets förväntingnar av hur en man och kvinna ska vara, men också kulturella skillnader.
i amerika har de en kultur där de frågar alla ”hej, hur är det? vad ska du göra i helgen?” och då har du bara gått in i en klädaffär för att kolla runt. men klart har dom rövhål där med, precis som i sverige. det ena utesluter inte det andra
Väldigt bra skrivet, snyggt och igenkänningsfaktorn är stor. Jag är inte någon höjdare på att skriva, men skulle bara vilja dela med mig av en känsla ändå.
Jag tycker inte om att gå ut och dansa längre. Det är så mycket oönskad kontakt från massor av män som vill dansa närmare och närmare tills de i princip trycker sig mot en och man kan inte flytta på sig. Man försöker visa med kroppsspråk att man inte är intresserad utan endast vill dansa och ha kul med sina vänner. Man skakar på huvudet, dansar därifrån, verkligen undviker personen, men icke, det verkar inte gå in. Obehagligt och jobbigt. Det förstör så mycket. All ens energi går ut på att ”skydda” sig från oönskad kontakt. Och om man nu skulle dansa med någon så är det plötsligt en invit till något mer. Eller snarare en självklarhet (dansar hon med mig så är det såklart att hon vill ha sex också), annars är man en tease, en bitch eller hora. Verkligen trevligt är det.
Men det är egentligen inte den känslan jag ville förmedla, för jag vet nog att det är många som känner igen sig i den. Utan en annan känsla som jag har känt när jag har rest utanför Sverige. Jag var på Ibiza i somras och jag och mina tjejkompisar var ute och dansade. Det kommer fram killar och vi ignorerar dem som vi brukar, vänder oss i från dem, våra skyddsbarriärer är uppe. Vågar inte dansa, men sen struntar vi det och vi dansar tillsammans utan att det är något tafsande, utan några försök till närmanden, utan att någon smyger upp bakom en och trycker sina privata delar mot en. Det är en sådan konstig känsla, en känsla som jag aldrig känt förut, en spänning som släpper i hela kroppen. Det är okej att ha kul, vara sig själv och inte behöva vara rädd att ens dansande kan tolkas som en invit till sex.
Det sjuka i det hela är att känslan var helt ny, trots att jag har dansat på hundra olika ställen i Sverige så har jag aldrig känt samma lättnad som då. Detta har senare hänt på andra ställen dock aldrig i Sverige. Jag undrar vad det kan bero på.
Håller med om att det här problemet är otroligt trist oc h utbrett. Jag kan som man säkert aldrig förstå hur det känns att va utsatt för det till 100%. Denna maktstruktur drabbar, i mina ögon, kanske mer sekundärt även mig de gånger jag har väntat på tunnelbana och bara velat prata för att fördriva ´tiden på ett trevligt sätt men det blir tyvärr ofta ”kalla handen” p g a det du skrivit om. Jag tror att det här problemet kan lösas men bara om vi män som inte blir sura av avvisningar eller ointresse tar tag i saken och står upp för oss själva, för ett jämställt och respektfullt bemötande av er kvinnor och egentligen alla människor och tydligt tar ställning mot våra ”bröder” som kränker, visar ett annat sätt att vara och sen helt enkelt visar att alla former av kränkningar inte accepteras oavsett mot vem dessa riktas mot. // thomas
Jag känner så igen mig själv.
På min tidigare arbetsplats slutade dent med en rejäl burn out.
Efter att ett halvt år stått ut med män som kastade samma skämt om och om igen, bussvisslade och sprang efter en för att de behövde en kram.
På ett helt år då jag arbetade där ville jag inte ha ett dugg med män att göra. Kom de fram till mig så sade jag rakt ut att jag inte är intresserad och gick bort.
Byggde upp ett skal och en ”bitchig” attityd bara för att slippa ens se på dem. Och ångesten har blivit så stor att jag inte klarar av att ha mitt eget namn att stå på namnbrickan längre.
Pga detta tål jag inga hur somhelst komplimanger och det värsta jag vet är när någon kallar mig söt elr snygg. Dom orden är som döda åt mig.
Jag kan ju inte direkt säga att det är hög igenkännigsfaktor på känslorna eftersom jag är man, men jag har varit med om att följande har inträffat på krogen för kanske 10 år sedan:
Jag sitter och dricker med en kompis på en soffa med två bord, varav det andra bordet är fritt (och en bit ifrån vårat, så det ser inte upptaget ut av oss). Min kompis har spillt på den andra delen av soffan och är och hämtar papper när två tjejer kommer och skall sätta sig där:
Jag – “Ursäkta mig, du borde nog…”
Hon – “Inte intresserade”
Jag – “Men du borde nog…”
Andra tjejen – “Vi är inte intresserade av dig”
Jag – “Soffan är våt!”
Hinner jag halv skrika samtidigt som hon sätter sig ner och inser att hennes röv blivit genomvåt. Varvid hon blir jätteirriterad på allt och alla eftersom hennes kväll är halvt förstörd av att ha en stor fet röd fläck på kläderna. Jag säger inget mer, men tänkte nog då mest på fyllan “skyll dig själv då om du skall vara så jävla bitchig”. Och både jag och hon har förlorat på att vi har strukturer som gör normal kommunikation omöjlig på vissa ställen (det skall väl sägas att deras intag av alkohol påverkade säkert hur direkta de var i sin kommunikation, men jag tror inte de hade betett sig på det sättet om de hade trott att män på krogen kunde närma sig dem av andra avsikter än att få knulla med dem).
Hela situationen är bara så tråkig. Det enda nämnvärda lösningen jag kan komma på är att man inför dejtzoner – d.v.s. vissa krogar och sajter får du flörta på, alla andra får du bara ta kontakt på ett vänligt sätt. Kommer ju inte leda till att män beter sig bättre på de krogar man får flörta på, kanske ännu värre, men det ger ju iaf en andrum för dem som verkligen vill slippa. Fast det hade ju varit grymt tråkigt och oromantiskt på sitt sätt.
ska vi införa våldtäkts/kränka zoner? om du står i zonen är du ett offer för alla män som tycker du är tillräckligt knullbar för stunden. kommer i slutändan bara stå killar där, tänk bara när alla bögar får höra talas om det! så när du står där med en trevlig man, markus, och tar emot en drink han nyss köpt till dig, kom ihåg att ha ögonen på det hela tiden så han inte lägger något i det. du kommer inte få någon upprättelse från domstolen, för du pratade och visade intresse till den trevliga mannen som gjorde din röv kladdig.
Ja du, påminnelser om dessa scenarios gör att man liksom tappar lusten. Lusten att vara trevlig. Och en massa annan lust likaså…
Känner igen det där.
Du kan trösta dej med att det går över när du fyller 40 (ungefär). Då blir du helt osynlig istället ;-)
Det har iofs sina fördelar, men är trist när det gäller arbetsplats och access till bartender.
Det där är så typiskt svenska tjejer och det rätt löjligt om jag ska va ärlig. Varför inte prata med folk på tunnelbanan och om inget annat varför inte va allmänt trevlig och social mot människor du träffar? Jag flyttade från Stockholm till Kalifornien och här är det helt annorlunda då folk till och med hälsar på gatan. Jag uppfattar det också som att svenska män har en viss brist på respekt mot kvinnor, här är det ett sånt mkt lättare att avvisa en kille. Visst det finns puckon här också men generellt sett så har männen här mkt mer respekt mot tjejer och jag aldrig i mitt liv varit med om killar som tar hand om sin tjejer så bra. Folk här är i allmänhet nästan för trevliga för sitt eget bästa.
Pingback: februarifeminism. | Niotillfem
Tack för du delar med dig av det som händer dig!
Som man och över 40 så skäms jag en del för andra mäns beteende. Hoppas att det är vissa män som beter sig kränkande i objektifiering och att stöta på i vissa stunder och ej att det är alla män hela tiden.
Uppfattar det så att män är ofta så upptagna med sin egen lust att vi inte ser eller uppfattar människan/individen som har kroppen som ger de sinnesintryck som mäns lust nyttjar för utlevelse av sin egen lust. DVS objektifiering!
inställningen: “jag bryr mig inte om dig utan bara om mina sinnesupplevelse och framför allt min erotiska lusta som din kropp väcker i mig”
Riktiga män styrs inte av sin egocentrerade lusta (med andra ord låter de andra processer styra än sin lem mellan benen!).
Kan också vara att ni förväntar er att män ska vara och bete sig så som ni önskar. Men så funkar inte verkligheten, vi vill ha sex och om du inte vill bli uppraggad lås då in dig i ditt rum och sluta gråta att allt är männens fel.