Rabiesfeminister, var är ni?!

”Kristina, du är en sån där vettig feminist – inte en sån arg, extrem och manshatande feminist.”

Jag förstår att detta är menat som en komplimang. Jag har ändå varje gång så svårt att ta det som en sådan. För vad menas egentligen? Vilka är de arga, extrema och manshatande feministerna?

Javisst, jag är en av de som försöker att vara pedagogisk. Jag förväntar mig inte att mina ”motståndare” ska vinnas över av att läsa det jag skriver – men jag försöker åtminstone att hålla mina resonemang och argument på en nivå så att även nyfrälsta eller personer som är lite tveksamt inställda till t.ex. feminism ska kunna förstå och ta till sig det. Så på den punkten kan jag kanske ses som ”vettig”.

Men sen då? Utöver det? Gemensamt för de flesta som är negativt inställda till feminismen är att de har en bild av att det finns en grupp feminister som är så mycket mer extrema – som är manshatare, som kallas rabiesfeminister eller rabiata feminister.

Jag har läst så många texter och hört så många personer säga saker likt ”men så finns det ju de här feministerna som dragit det hela för långt” eller ”jag tycker bra om många feminister, men inte de som är så extrema”.

Var är dessa? Vilka syftas det på?

Jag umgås med feminister hela tiden och jag skulle faktiskt våga påstå att jag träffat i stort sett alla just nu aktiva feminister i åtminstone Stockholm. Jag känner inte alls igen den bilden av feminister som antifeministerna målar upp – och jag ser heller inte mig själv som någon mellanmjölksvariant av feminist – snarare tvärtom.

Alla feminister orkar eller vill givetvis inte vara så pedagogiska som jag ibland lyckas vara. Många låter bli att över huvud taget diskutera med andra än redan frälsta feminister. Det respekterar jag, och personligen tycker jag att det är jättebra att alla varianter av feminister finns. De som vänder sig utåt och vill övertyga och de som vägrar göra det. Vi behöver ju arbeta internt också – stärka varandra, utveckla våra metoder och idéer. Jag har skrivit om detta tidigare.

Så ja, nog finns det feminister som kanske är mindre intresserade av att förklara grundläggande feministiska analyser för ickefeminister. Men rabiata? Manshatande? Nä, inte mer än mig i alla fall! Jag är både arg och hatar mansrollen. Vilka är dessa som är mer rabiata än mig?

Alla gånger någon sagt dessa ord om ”de mer extrema feministerna” så har det saknats exempel. Dessa rabiesfeminister verkar alltid vara ”några andra”.

Så, alla ni som hela tiden talar om denna extrema avart av feminister, var hittar ni dem?
Rabiesfeminister, var är ni?

(Och om ”rabiat” syftar på att aktivt och engagerat kämpa för jämställdhet och rättvisa… Ja, alltså i så fall… )

Screen Shot 2014-01-05 at 17.04.11

 

13 thoughts on “Rabiesfeminister, var är ni?!

  1. Annika Sundbaum-Melin

    Med motståndarnas logik kan vi alltså döpa om ett visst klientel till Cujofeminister. Coolt tycker jag – jag vill vara en! Ska vi bilda parti? Cujofeministerna?
    Bästa hälsningar Cujofeministen Annika

    Svara
  2. Combatanten

    Jobbar med högstadieelever i medelklassigt område en bit utanför innerstaden. De vanligaste skällorden där är feminist, sosse och kommunist. Man blir lite ledsen, men ser samtidigt hur de få killar och tjejer som ändå vågar stå på sig och gör så ordentligt och dessa hittar stöd i olika sociala medier, något som jag tror att de skulle ha svårt att göra för 15 år sedan. Hoppas fler av dem vågar bli lite rabiesfeminister, eftersom deras motstånd är minst sagt krävande. Hade inte motståndet varit så hårt, hade ingen behövt utveckla ideologisk rabies… :)

    Svara
    1. kickanwicksell Inläggets författare

      ”Hade inte motståndet varit så hårt, hade ingen behövt utveckla ideologisk rabies”. Mitt i prick!

      Svara
  3. Freja

    Jag är oxå både arg och hatar mansrollen. Och jag hatar att min fina son vid 15-års ålder knappt blir sedd, för han passar inte in i den mansroll han ska klämmas in i. Och min 13-åriga dotter har inga vänner för hon passar inte in i den kvinnoroll hon ännu tidigare ska pressas in i. Jag blir rabiat i bland, men mest här hemma, när jag vill visa upp för mina barn hur galet vårt samhälle är. På jobbet är jag mer nyanserad och stillsam, men det hjälper inte alltid. När jag, på ett tidigare arbete, bad mina kollegor att inte berätta sexistiska ”roliga” historier när jag var i fikarummet så ledde de till att de i stället sa: ”Jag har en så kul historia, men jag kan ju inte berätta den nu när Freja är här…”

    Svara
    1. kickanwicksell Inläggets författare

      Det är kanske en härskarteknik, men jag tänker ändå att du iaf fått dem att förstå att deras idiotiska åsikter inte är helt rumsrena – och det är något positivt!

      Svara
  4. Christina P (Hudiksvall)

    Ehm.. här! Vi finns här och vi blir fler för varje dag. Jag läser din och flera andra feministbloggar varje dag och jag tror jag blir mer och mer rabiat för varje vecka.
    Jag var på manifestationen som du skapade i Hudiksvall och vill tacka för initiativet och för den känsla av gemenskap som spred sig i mig den dagen och som fortfarande känns som en glöd i maggropen.

    Svara
  5. Sandra

    Ja, jag har också funderat på det där. Bland annat i samband med Birros krönika i höstas (den My svarade på), mycket snack om manshatarfeminister utan ett enda konkret exempel. Har börjat fråga de personer som (i negativ bemärkelse) refererar till dessa rabiata feminister, vilka de egentligen menar. Jag ännu inte fått något bra exempel på rabiesfeminist.

    Svara
  6. Nike Gullvej Forsander Lorentsen

    Hejsan, det är fint att läsa alla kommentarerna….Men alltså jag funderar över att så många reagerar på och försvarar sig med att dom själva eller andra kvinnor är så rädda för att bli kallade rabiatfeminister…Jamen vaddå?…När man tänker på att kvinnohatet är så enormt över hela världen, så kan det väl ochså vara på sin plats att vara rabiatfeminist i ren förtvivlan, ibland måste man slå ifrån sig, att män må smaka på sin egen medicin, så att säja, utan att man som kvinna, rent fysiskt vill kastrera män, som män gör över för kvinnor med våld osv.

    Svara
    1. kickanwicksell Inläggets författare

      Jag håller helt med dig, och jag hoppas att inte mitt blogginlägg upplevdes som något slags avståndstagande? Budskapet är väl snarare att vi finns här, alla vi rabiesfeminister, men att de som använder det som skällsord inte riktigt verkar förstå vad det innebär.

      Svara

Lämna gärna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s