Månadsarkiv: juli 2013

Tjänar männen på jämställdhet?

Ofta i diskussioner om jämställdhet och feminism dyker det upp argument om vad männen skulle tjäna på jämställdhet. Man säger gärna att ett jämställt samhälle är någonting alla borde eftersträva eftersom alla, även männen, skulle tjäna på det. Jag tycker att det kan vara problematiskt att argumentera på det sättet. Jag ska försöka förklara varför.

VAD MENAR MAN MED ”TJÄNA PÅ”?

Först och främst – vad menar man ens med tjäna på? Några av de sakerna som nämns som fördelar för männen är att de får möjlighet att vara hemma med sina barn mer, att de inte behöver leva upp till maskulinitetsnormen och förstås den fina tanken om att alla människor tjänar på ett samhälle fritt från förtryck.

Det som nämns som exempel stämmer dock inte riktigt överens med det som värderas högst i vårt samhälle. Makt, karriär, pengar… Sådant värderas högt. Att vara hemma med sina barn är negativt både för karriären och ekonomin. Maskulinitetsnormen ger dessutom väldigt många fördelar i vårt liberala och individualistiska samhälle – till exempel just makt, respekt, talarutrymme med mera.

ALLA MÅR BÄTTRE AV JÄMSTÄLLDHET

Men så var det ju det här med att alla mår bättre i ett jämställt samhälle. Jo, visst tror jag att vi långsiktigt gör det. Jag tror att ojämlikhet och klasskillnader skapar psykisk ohälsa hos alla grupper i samhället och att minskade skillnader skulle skapa ett mer harmoniskt och tryggt samhälle. Men då är vi inne på en väldigt filosofisk fråga.

Även om man föredrar rättvisa framför mer individualistiska privilegier såsom de jag tidigare nämnt så skulle individer rent praktiskt förlora på jämställdhet. Såsom någon klok person skrev på Facebook – att man själv inte vill ha sina privilegier innebär inte att man inte tjänar på dem. Precis som vi i de rika länderna tjänar på att andra länder är fattiga och förmodligen skulle behöva sänka vår levnadsstandard om världen blev mer jämlik. Det går tyvärr inte att blunda för. Sen huruvida man tycker att det är värt den uppoffringen eller inte, det är ju en annan femma.

ATT BLUNDA FÖR MAKTSTRUKTUREN

Men största anledningen till att jag tycker det här resonemanget är problematiskt är för att det faktiskt är att förneka hur patriarkatet fungerar. Det samhälle vi lever idag är en könsmaktsordning där männen är överordnade kvinnorna och såldes också sitter på en massa privilegier som kvinnor inte har. Säger man då att männen ”tjänar på” jämställdhet så säger man ju indirekt att kvinnorna inte har det så illa trots allt. Att det kanske är männen som är förlorarna i patriarkatet?

Risken med detta är också att man genom den här retoriken försöker att övertyga män om att jämställdhet är bra för att de tjänar på det – inte för att rättvisa och solidaritet är något eftersträvansvärt. Det är fel anledning tycker jag.

Och ja – filosofiskt så skulle jag säga att alla människor är förlorare så länge vi lever i ojämlikhet. Men om rättvisa värderades högre än till exempel makt och ekonomi i vårt samhälle så hade världen redan varit annorlunda… Och vi hade inte behövt föra någon feministisk kamp.

Mer om samma ämne:
”Varför är det positivt att vara pojkflicka men negativt att vara flickpojke?”
Varför inte humanist eller jämställdhetsivrare i stället?
”Män är djur” – vems åsikt är det egentligen?

Tre länktips v.28

Två dagar för sent, men jag har insett att jag kommer att vara rätt dålig på att blogga nu under sommaren. Ni får acceptera det, helt enkelt. Veckans länktips (två iaf) handlar om bröst.

1.
VARFÖR? DET FINNS JU INGA BRÖST ATT HÅLLA
Sexualisering av barn. Utseendefixering. Genus. Det finns så mycket olika analyser på detta att jag inte vet var jag ska börja.  Jag är i alla fall säker på att detta är ett stort strukturellt problem som vi skulle behöva göra stora förändringar för att undvika.

2.
MY OPEN LETTER TO THE DAILY MAIL
Artisten Amanda Palmer råkade visa bröstvårtan under en spelning vilket resulterade i tidningsrubriker. Tröttsamt och idiotiskt. Amandas respons är dock helt fantastisk. Se och njut!

3.
SOMMAR I P1
Flera av veckans sommarprogram var bra men jag vill faktiskt bara rekommendera ett som jag tycker var helt fantastiskt. Jenny Strömstedt vävde ihop en historisk berättelse med sina egna tankar, åsikter och upplevelser med en utmärkt berättarteknik och med mycket efterforskningar. Precis så skulle jag vilja göra mitt sommarprogram om jag fick chansen. Jenny växer i mina ögon för varje gång jag läser, hör eller ser någonting med henne!

Vi vill ha en jämställd festivalscen

För er som mot förmodan missat det så har Jämställd festival i dagarna släppt den video jag jobbat med de två senaste veckorna. Jag är så stolt att jag nästan spricker och vi har fått massor av positiv respons. Som väntat har vi dock också fått en hel del kommentarer av det andra slaget och idag fick vi tråkigt nog stänga kommentarsfältet på youtube sen en del rasistsidor på internet länkat till det.

Men i vilket fall, här är den!
Sprid allt vad ni kan!

Tre länktips v.27

Jag ber om ursäkt för att jag varit så dålig på att uppdatera denna blogg de två senaste veckorna men snart kommer jag att bli lite mer aktiv igen. Imorgon släpps videon jag jobbat med så jag rekommenderar er att hålla koll på Jämställd festivals hemsida, Facebook och Twitter!

Har dessutom varit med i intervju i en sommarbilaga till lokaltidningarna här i Hälsingland. Den går att läsa på sida 25 här.

_MG_6887

Sådär, nog med självgodhet och reklam – här kommer veckans länktips:

1.
SKÄNDA PATRIARKATET OCH SVIK MANLIGHETEN
Redan väldigt delad men väldigt bra text om det vi kallar våldtäktskultur. Det som innebär att varje människa, kvinna som man, på något sätt måste förhålla sig till fenomenet våldtäkt. Det som innebär att alla män bör ses som potentiella förövare i kvinnors ögon och att de därför måste tänka på var de rör sig, vad de gör, vad de säger och förstås – vad de har på sig. Läs, bara läs.

2.
KOM – GÅ BREDVID MIG EN NATT
En gammal krönika som ETC valt att publicera igen eftersom den tyvärr är precis lika aktuell idag. Välformulerade Torun Carrfors skriver om hennes arbete som sjuksköterska – hur det känns i magen att lämna någon ensam som egentligen behöver sällskap och hur det känns att inte ha hunnit kissa på hela natten eftersom man aldrig räcker till.

3.
SOMMAR I P1
Även denna vecka vill jag tipsa om två sommarprogram. Filip Hammars och Mikael Niemis. Filip är visserligen sådär fånigt amerikanskt individualistisk men jag tycker ändå att han är en underhållande berättare och trots allt säger mycket klokt. Mikael Niemi är alltid underhållande och alltid fin att lyssna på. Hans sätt att formulera berättelser är unikt.

Kristian Gidlunds resa mot livets slut och alltings början

_MG_6684

De som är mottagliga för vad Kristian skriver har förmodligen redan hittat till hans texter, hans ord. Jag kan ändå inte låta bli att tillägna honom ett blogginlägg här.

Precis som jag på riktigt fann Nina Björk genom programmet Annas eviga så fick jag ett knytnävsslag i magen av, och blev samtidigt fullständigt förälskad i, Kristian Gidlund då han medverkade i samma program. I dagens mediaklimat så är vi avtrubbade och vana vid regisserade och dramaturgiskt korrekta TV-program där man lockas att gråta, skratta och bli arg under programmets gång… Därför blev det en så himla stark upplevelse för mig att se Kristian Gidlund tala om sin död där i TV:n. Jag har aldrig sett något liknande.

I Annas eviga i programmet om Döden var det oundvikligt att som tittare inte drabbas av den stämning som måste ha gått att fysiskt ta på i studion då programmet spelades in. De båda andra gästerna som i vanliga fall brukar kunna påverka mig starkt verkade lika tagna och berörda som programledaren och jag har nu i efterhand förstått att Kristian Gidlund verkar ha den effekten på människor i allmänhet. Utan att ha träffat honom känns det fånigt att skriva men han är en fantastisk person som jag verkligen önskar att världen skulle slippa mista så tidigt.

I söndags lyssnade jag på Kristian Gidlunds sommarprogram och mycket av det han sa där har jag redan hört – mycket plockade han från texter han tidigare publicerat och mycket har han berättat i diverse intervjuer, tv-program och liknande – ändå berör han lika mycket varje gång och jag låg knäpptyst och lyssnade mig igenom hela programmet nästan utan att våga andas. Trots sin sjukdom och att han faktiskt inte har lång tid kvar att leva är han dessutom stark nog att vara politisk och se sin situation – och andras situation – ur ett samhällsperspektiv. Han kritiserar högerregeringen och talar om faran med främlingsfientlighet.

Annas eviga är dessvärre bortplockat från SVTplay precis som en fantastisk intervju i Babel… Men det finns mycket annat jag vill tipsa er om vad gäller Kristian. Hans sommarprogram, Värvet-intervjun med honom, hans bok I kroppen min och förstås hans blogg med samma namn. Eller bara de här tre klippen med honom – ett litet från Babelintervjunett om en fotoutställning hans vän gjorde med foton av honom och en lite längre intervju som sändes i nyheterna då hans bok släpptes.

Jag ser verkligen upp till Kristian Gidlund och jag kommer att sörja den dagen han dör, trots att jag aldrig ens träffat honom. Han har givit mig och många andra mycket och jag önskar att fler hinner ta del av hans fantastiska skrivförmåga.

_MG_6667