Månadsarkiv: maj 2013

Fyra + ett länktips v.21

Det som i veckan hänt i Husby och andra förorter är förstås vad som tagit upp mest plats i både nyheter och sociala medier. Eftersom jag personligen har väldigt dålig koll på vad som egentligen hänt och varför så aktar jag mig att att säga för mycket om den här debatten men jag blir så himla ledsen av den svartvita debatt som uppstått efter det här.

Så många verkar tycka att man ska ta parti för antingen husbyborna eller för polisen och att det inte finns något mellanting. Att man försöker förstå varför detta hänt och försöker förstå vilka känslor som skapat det här beteendet innebär inte att man rättfärdigar eller försvarar det. Att se problemets ursprung är bara ett sätt att så småningom kunna lösa problemet.

Tre av fyra länktips gäller därför just detta, den här veckan.

#HUSBY ETT:
”NU LYSSNAR ALLA PÅ OSS”

Denna text tycker jag säger så mycket. En 20-årig husbybo som helt enkelt bara vill bli lyssnad på. Hellre ökänd än okänd brukar man ju säga.

#HUSBY TVÅ:
POLITIK MED HJÄRTA AV STEN

En text om det jag tycker att vi borde fokusera mer på än själva stenkastningen. Stenkastningen är ett symtom, ett symtom som vi givetvis måste ta på allvar, men vad som borde vara viktigast är att ta tag i själva sjukdomen – vilket i detta fall är den politik som förs.

#HUSBY TRE:
FACEBOOKSIDA TILL STÖD FÖR POLISEN I HUSBY FYLLS AV RASISM
Rasismen, både den smygande men också den öppna, har eskalerat på Facebook den senaste veckan och har nu de sista två dagarna också resulterat i att nazister helt öppet gått ut på gatorna för att ”rensa upp” eller ”skipa rättvisa”. Detta gör mig livrädd, och borde i min värld skapa lika stora rubriker som de inledande bilbränderna och stenkastningen.

#HUSBY FYRA:
SORAN ISMAEL OM UPPLOPPEN I HUSBY
Inte så otippat är dock det bästa som sagts om hela veckans händelser detta. Så självklart, så enkelt. Han är bra, Soran.

FEM
HUR TYDLIGA ÄR VÅRA PARTIET 2013?
Vill avsluta med något lite mer lättsamt och roligt. Johannes Klenell för Galagos helt oberoende institut för politisk forskning (GHOIPF) har gjort en opinionsundersökning där de undersöker hur stödet för riksdagspartierna ser ut. Helt vetenskaplig. Kolla!

Vem är ett offer?

Det blir allt tydligare för mig hur känsligt det är att använda ordet offer. Det finns så många exemel på människor som tar avstånd från ordet just på grund av dess negativa klang.

Psykiskt sjuka unga tjejer med integritet och egna åsikter blir misstrodde eftersom de inte stämmer in på hur vi föreställer oss ett offer. Vi som pekar ut strukturer – rasism, sexism – får kritik för att vi ser icke-vita och kvinnor som offer. Det finns till och med kvinnor som inte vill kalla sig för feminister av just den anledningen – de vill inte se sig själva som offer.

De människor som säger detta, att de inte vill se sig själva som offer, utmålas ofta som starka och bra människor. ”Den här personen vill minsann inte ta på sig offerkoftan.”

Människor blir uppmuntrade till att inte se sig själva som offer – för att det är något dåligt.

Men vem är egentligen ett offer? Vad betyder ordet?

I nationalencyklopedin finns två korta och enkla beskrivningar;
offer, person som utsatts för brott.”
”offer, varelse som drabbas av något (särskilt skada eller död).”

Så, vilka kan utsättas för brott eller drabbas av skada eller död?
Just det: ALLA.

Alla, oavsett fysisk eller psykisk styrka, oavsett handlingsförmåga eller kroppsstorlek, kan bli ett offer. En och samma person kan vara offer i en situation men inte offer i ett annat. En och samma person kan både vara offer och förövare. Att vara offer är ingen egenskap eller personlighet.

Vi måste komma ifrån på den här synen vi har om vem som är ett offer. Om vi tror att ett offer alltid måste vara svagt, handlingsförlamat eller över huvud taget att det hänger ihop med personlighet eller förmåga – att detta brott har begåtts, att den struktur uppstått eller att denna utsatthet finns beror på offren – var hamnar vi då, om vi resonerar på det sättet?

Att vara offer är ingen identitet. Ingenting man kan välja att vara eller inte vara. Har du utsatts för ett brott eller är utsatt för en makstruktur så är du ett offer – oavsett vad du säger.

På så sätt menar vi att problematiken ligger kring de som blir utsatta – inte de som utsätter – och vi skapar dessutom en offerkaraktär som ingen människa vill beskrivas med. Vem vill erkänna att hen är svag och passiv?

Att blunda för att man är ett offer är ingen dygd. Genom att blunda för att man är ett offer osynliggör man de brott som begås, eller den makstruktur som finns. Som om det inte skulle existera. På så sätt kommer vi aldrig kunna förhindra att människor över huvud taget ska behöva vara offer för olika situationer.

Så sluta nu upp med att säga att människor tar på sig offerkoftor som om det vore någonting svagt eller fegt. Att peka ut offer och förövare är en nödvändighet för att kunna bryta ett övergrepp som sker!

(Val)frihet för vem?

Vår tids absolut starkaste ideologi är liberalismen. Frihetsideologin.
Idag är ordet frihet bland de finaste ord en politiker kan säga.
Men vad betyder det, och vad menas med frihet?

Lyssnar man på de borgeliga politikerna idag så tycks de sätta likhetstecken mellan frihet och valfrihet. Frågan om frihet har, på grund av det välstånd vi lever i, reducerats till att handla om någon slags marknadsmässig frihet att välja vad man vill konsumera.

Frihet att välja elbolag till sin lägenhet!
Frihet att välja skola åt sina barn!
Frihet att välja tandkrämssort i mataffären!

valfrihet

Är detta vår viktigaste politiska fråga? Vad våra politiker brinner för?
Och om det är så – vilka har tillgång till denna frihet?

”Valfrihet är en privilegierad lyx som ytterst få har, har råd med eller har tid med.”
– @Talgboll på Twitter.

För att kunna utnyttja denna valfrihet krävs enorm kunskap och tid.
Saker som de allra flesta faktiskt inte har tillgång till. Eller prioriterar.

De flesta val vi idag gör är så kallade icke-val. Vi väljer det elbolag som trakasserade oss intensivast på telefonen, den skola som barnens kompisar går på och den tandkrämssort som det gjorts mest reklam för. Vissa personer, som redan har det ganska gått ställt både ekonomiskt och socialt har möjlighet att göra mer medvetna val. Både för att valen ofta beror på ekonomi men också för att det kräver en hel del.

En trött ensamstående fyrbarnsförälder prioriterar förmodligen inte att sätta sig ned i timmar för att läsa på vilket elbolag hen tjänar på. En nyinvandrad familj har förmodligen varken kunskap eller mod att välja en annan skola än den som ligger närmast rent geografiskt, till sina barn. En ung student bryr sig förmodligen inte särskilt mycket om vilken tandkräm hen borstar sina tänder med. Och så vidare.

Så varför är denna valfrihet så viktig? Varför är det så otroligt känsligt och kontroversiellt att låta staten bestämma den här typen av frågor bara för att det påverkar individerna? Vad blir egentligen skillnaden? Det finns till och med forskning som talar för att många av de här valen knappt gör någon skillnad – elbolag är ett sådant exempel. Priserna styrs ändå av slumper och är näst intill omöjliga att förutse.

Och tågtrafiken. Är det viktigare att kunna välja tågbolag (vet någon ens skillnaden?) än att ha en tågtrafik som är trygg, säker och håller tiderna? Idag är prio ett för både tågbolag och de som äger järnvägen att tjäna pengar vilket ganska naturligt resulterar i sämre underhåll och besparingar. Hur kan då valfriheten vara så pass viktig att man bortser från detta?

Ordet frihet var vackert då det handlade om ett folk som ville bli fria från förtryck, fria från övergrepp och slaveri, fria från krig och fattigdom. Den definition av frihet som verkar vedertagen idag har jag ingenting till övers för. Framför den väljer jag hellre trygghet och jämlikhet.

Jag tillhör PK-maffian

Ja, så är det. Enligt många tillhör jag nog den så kallade PK-maffian.

PK är en förkortning av ”politisk korrekt” och är ett väldigt nedlåtande skällsord som myntades av den politiska högern på 90-talet men begreppet har använts allt flitigare de senaste åren.

Wikipedias artikel om begreppet inleds med följande mening:

”Politisk korrekthet, alternativt PK, är ett begrepp som betecknar språkbruk, idéer, politik och beteenden som eftersträvar att minska negativa sociala och institutionella konsekvenser på grund av kön, etnicitet, kultur, sexuell läggning, religiös tro, ideologisk uppfattning, funktionsnedsättning, ålder, med mera.”

Att kalla någon för PK är en effektiv härskarteknik som syftar till att förminska personens åsikter. ”Du säger bara så för att du inte vågar något annat!”. De som säger så menar alltså att åsikten inte skulle vara min egen men att jag inte vågar säga vad jag egentligen tycker eller vad som egentligen är sanningen.

Att använda PK som ett skällsord är inte bara en ful härskarteknik utan dessutom väldigt ologiskt, precis som hela betydelsen. Politiskt korrekt borde väl rimligtvis innebära det som idag är norm och syfta till den politik som förs? De som pekas ut och sägs tillhöra PK-maffian är främst vänsteroppositionella personer med ganska kontroversiella åsikter vilket inte alls stämmer överens med vad man kan tro att ordet betyder.

Om man är feg och vill undvika konflikt är det väl snarare moderat man ska vara idag, eller?

Vill man inte bli hotad eller väcka upprörda åsikter hos människor så är ju det ju uppenbarligen ingen bra idé att till exempel vara feminist och värna om asylsökandes rättigheter. Det har ju snarare visat sig vara precis rätt åsikter att ha för att bli hotad och trakasserad! Så där faller hela ”du vågar inte säga sanningen”-argumentet.

Detta är enligt mig ett bevis för att hela begreppet bara är ett tomt uttryck utan någon egentlig grund som används av meningsmotståndare för att förminska betydelsen av våra åsikter.

Vi är inte feminister för att det är det minst okontroversiella som finns idag.
Vi värnar inte om alla människors lika värde för att människor idag behandlas likadant.
Vi talar inte om HBTQ-frågor för att detta väcker minst känslor hos människor.

Tvärtom är feminism, alla människors lika värde och HBTQ idag inte politiskt korrekta frågor alls. Tyvärr.

Vill avsluta med ett utklipp ur Aftonbladet. Det var nämligen efter att Breiviks manifest blivit offentligt som ordet började användas så pass flitigt som det görs idag.

guilt

Om Breivik är motsatsen till PK så känner jag i alla fall att jag med stolhet kan tillhöra PK-maffian! Jag står gärna för det han och hans anhängare hatar.

Tre länktips v.20

Först och främst vill jag påpeka, som om ni inte märkt det, att jag bytt foto i headern. Vad tycker ni? Det är min fina vän Ia som fotade den i skogen häromdagen. Jag ska dessutom fundera ut en ny ”slogan” som på ett kortare och lite mer unikt sätt beskriver mig. Kom gärna med tips.

Förutom det undrar jag vilka ni är som följer mig. Kan ni inte (anonymt om ni vill) bara skriva ett kort hej eller något i kommentarsfältet nedan så jag får en liten uppfattning? Det skulle göra mig glad!

Men så till länktipsen:

1.
ÄNNU EN FRIANDE DOM OM VÅLDTÄKT
Få människor har väl missat den uppmärksammade domen i Umeå tingsrätt som friat tre killar trots att de mot en kvinnas vilja fört upp en glasflaska i hennes underliv tills hon börjat blöda. Anledningen sägs vara att killarna inte förstått själva att de begått en våldtäkt. Känns som om det är dags för en lagändring kanske? Lady Dahmer skriver bra om detta också.

2.
TIO TIPS TILL MÄN
Alltid lika bra Joakim Jakobsson har skrivit tio tips till män för att motverka könsrelaterat våld. Känns ju, med tanke på det förra länktipset, som ganska aktuella och nödvändiga tips. Här nedan finns den som en praktisk bild att sprida också, om man känner för det.

10tips1

3.
DE ÄR BRA PÅ UNISEX DE DÄR AMERICAN APPAREL…
Om någon, mot förmodan, missat detta blogginlägg som blivit en riksnyhet och dessutom spridit sig utomlands. Det hela visade sig vara ett ”PR-trick” men blir knappast mindre sjukt av den anledningen. Läs en bra text om det hela här.

Såhär visar de alltså sina Unisex-skjortor. Samma typ av foton för både män och kvinnor, eller vad säger ni?

skarmavbild_2013-05-15_kl_091625_5193358b9606ee5dcb73bd95

Varför är det bara kvinnan som får posera så avslappnat och naturligt?

Jaja, män kan också vara lite relaxed tydligen…

captureaa11_-_copy_51910fcae087c33715d14393

(Glöm inte att lämna en liten hälsning i kommentarsfältet!)

Vi har yttrandefrihet i det här landet!

Jag brinner för yttrandefrihet och tycker att den är en av de viktigaste grundpelarna för demokrati. Fall som Dawit Isaak och Johan Persson & Martin Schibbye berör mig in i hjärtat och bekräftar varför vi måste slåss för yttrandefriheten.ytrrandefrihetsialiten

Yttrandefriheten är lagstiftad både i FN:s mänskliga rättigheter, i Europakonventionen och i svensk grundlag. Den är således fast förankrad i det svenska samhället och jag tror såhär rent spontant att de allra flesta i Sverige tycker att den är rätt bra att ha, yttrandefriheten.

Många använder dock begreppet som någon slags ursäkt för att i alla sammanhang alltid få säga precis vad de tycker. Jag har skrivit om detta tidigare (går att läsa här) men vill påpeka ytterligare två saker.

ETT.
Yttrandefriheten gäller mellan stat och individ. Det är en frihet som förhindrar staten från att gå in och censurera någonting som yttras och från att bestraffa den person som yttrar sig. Yttrandefriheten skyddar således inte att individer förhindrar andra individer att yttra sig. Jag har ingen skyldighet som privatperson att tillåta alla former av yttranden, radioprogram har ingen skyldighet att ta in alla åsikter och sidor/grupper på exempelvis Facebook är inte förpliktigade att låta yttrandefrihet råda.

TVÅ.
Yttrandefriheten får begränsas. FN, som är starkt förknippat med yttrandefriheten, uppmanar till och med medlemsstater att begränsa rätten att yttra sig på vissa punkter. Hot är en sådan, uppmaning till våld, hets mot folkggrupp också. Yttrandefriheten är således inte absolut.

Allt detta är förstås fullt möjligt att diskutera men just eftersom jag sett ett mönster där många människor använder yttrandefriheten som argument för att de ska få säga vad som helst, när som helst, till vem som helst och i vilket sammanhang som helst så ville jag bara reda ut det rent juridiska.

Yttrandefriheten är bra och viktig för demokratin, så snälla urholka inte dess betydelse!

Facebook och censuren

Facebook säger sig vilja ha högt i tak och undvika censur så långt det går.

Detta sa de t.ex. i en intervju i Uppdrag granskning när de fick frågan varför de lät hot, sexuella trakasserier och till och med en adress med uppmaning till olika våldsdåd lät finnas kvar i den tråd som 21-åriga Julia startat på H&M:s Facebooksida (mer om detta här).

Och visst. Även om jag kan tycka att detta är fegt så är det väl ett val som Facebook kan göra. Frågan är om det stämmer? Har Facebook högt i tak verkligen?

Jag är med i en grupp på Facebook där vi tipsar varandra om tveksamheter på Facebook. Främst handlar det om rasistiska och sexistiska bilder som vi sedan anmäler tillsammans för att försöka få bort dem. Det jag upptäckt här stämmer bra överens med Facebooks yttrandefrihetspolicy.

Jag skulle egentligen vilja visa många av de bilder jag anmält men känner sån enorm avsky för dem så att jag verkligen inte vill sprida. Autentiska bilder på svarta amerikaner som hängts i träd, bilder från gaskamrarna i förintelselägren under andra världskriget, bilder som våldtäktsförövare tagit av sina offer efter våldtäkt och förstås mängder med porrbilder.

Vi anmäler och anmäler. Ingenting försvinner utan vi får svaret att bilderna inte har hatiskt innehåll, inte är naket eller pornografiskt, inte är våldskildring. Vi pratar mördade människor här alltså. Det ses inte som våldsskildring.

Så, ja. Hittills håller de sig till sin policy. Högt i tak och ingen censur.

Men så var det detta med alla de bilder på ammande människor som plockas bort eftersom det ses som ”naket”. Ammande människor är alltså viktigare att plocka bort än porr och bilder av mördade människor. Så högt i tak har Facebook.

Har tänkt skriva om detta länge men igår kom droppen som fick min (och många andras) bägare att rinna över. För ett tag sedan censurerade Facebook en tecknad, medicinsk bild av ett kvinnligt könsorgan. Det blev lite protester och diskussioner men igår tog det hela fart igen.

Sofia Zackrisson skapade en hemsida där hon listade trettiotre anledningar till varför feminismen behövs. Anledning fyra och fem handlade om precis det jag skrivit här ovan.

4

5

Detta var alltså två av trettiotre anledningar och hela hemsidan spreds fort på sociala medier. Den delades fram och tillbaka, hyllades för sin tydlighet och pedagogik.

Men plötsligt försvann alla länkar och det blev tydligt att Facebook censurerade hela hemsidan. Den gick inte att dela utan i stället kom det upp en varningsruta.

Det hela blev nu ännu större och en snackis. Jack Werner skrev en klok artikel om alltihop och nya länkar till trettiotreanledningar.com upprättades och började att spridas. Både artikeln och de nya länkarna censurerades och försvann spårlöst.

Nu blev det krig mot Facebook! Evenemanget Trettiotre anledningar startades på Facebook och är i skrivandes stund uppe i nästan sjutton tusen deltagare.

Facebook har gått ut med att det hela var ett misstag och hemsidan går åter igen att länka på Facebook. Vad jag tror om detta misstag? Bullshit. Hur var det med högt i tak Facebook? Kanske bättre att fokusera på en annan typ av censur i framtiden?

To be continued…