Grattis bloggen (del sex av sju) – från Hannah Lemoine

Näst sist ut att gratulera bloggen är HANNAH LEMOINE. Hannah driver bloggen One-way Communication och är en av de mest pedagogiska feminister jag vet. Näst intill varje blogginlägg jag läser av henne skapar känslan ”JA, PRECIS SÅ” och jag vet inte hur många gånger jag länkat till Hannahs blogginlägg i politiska diskussioner på t.ex. Facebook.

Hannah är också fantastisk eftersom hon, trots sin pedagogiska förmåga och sin vilja att möta även oliktänkande, aldrig klandrar eller skuldbelägger de som inte gör det. Hon gör sin grej (mycket bra dessutom) och låter andra göra sina grejer, i sann systerskapsanda!

bild

”Grattis på årsdagen för en av mina favoritbloggar! Som jag läser och uppskattar för att den är smart och ifrågasättande och undrande, saklig och subjektiv och logisk, har god ton, är bitsk, är inspirerande brinnande och betryggande, och för att Kickan vill så mycket – och gör det också.”

Vad skulle du vilja ge bloggen och Kristina i födelsedagspresent?

”Inte bara är du förbannat inspirerande som skribent, du har också internets snyggaste header, vilket inspirerade mig att rita den här teckningen som du får som present i pappersform på posten om några dagar. Kärlek och respekt, sistah!”

karlek_och_respekt_liten

Annonser

Grattis bloggen (del fem av sju) – från Emanu

Nu är det bara tre gratulanter kvar och dagens heter EMANUEL GARNHEIM. Emanuel kallar sig för Emanu och är en fantastisk satirtecknare och illustratör. Med en enda satirbild uttrycker han övertygande åsikter som jag behöver hundratals ord för att formulera. Emanu debatterar dock inte bara genom bilder utan är minst lika skarp (för att inte tala om klok) i sina ord. Följ honom på Twitter och gilla hans Facebooksida!

kattmanu

”Alla borde läsa Kickans blogg för att få en tillgänglig men ändå djup förklaring över viktiga problem, och en exemplarisk användning av fetstil! Korta koncisa texter som går direkt på poängen utan onödiga utsvävningar.”

Vad skulle du vilja ge bloggen och Kristina i födelsedagspresent?

”En slägga att krossa sexism och rasism med, lite såhär:”

kickanwicksell

Grattis bloggen (del fyra av sju) – från LadyDahmer

Turen att gratulera har gått till NATASHJA PSOMAS BLOMBERG, förmodligen för de flesta mer känd som LadyDahmer // postpatriarkal feministfitta. Hon driver idag den största (och bästa) renodlade feministbloggen i Sverige och är fantastisk på att lyfta upp nya bloggare* samt på att låta tystade röster få plats.

Natashja används ofta som exempel på de värsta, mest rabiata feministerna, vilket jag tycker säger en del om feminister eftersom Natashja är extremt trevlig, pedagogisk och ibland nästan löjligt tolerant mot idioter. Hård och rättvis, javisst, men hon uppmanar alltid till diskussion och bildning.

(* i min undersökning om hur ni läsare hittade min blogg svarade över 50 % ”via en annan blogg” och utifrån kommentarsfältet verkar många av dessa vara från just LadyDahmer.)

10147732_10152052941114021_959483720_o

”Kristina skriver så att vanligt folk fattar. Vi lite småtröga men ändock tänkande människor som vill veta, förstå och lära oss mer om strukturer, antirasism, politik och feminism men som kanske har lite svårare att ta till oss det akademiska. Att skriva smart om man är smart är inte speciellt svårt men att skriva lättbegripligt och tillgängligt är en konst och det kräver sin kvinna och där tycker jag att Kristina lyckas över förväntan. Hon sätter fingret på det där som skaver och hon synliggör perspektiv som ofta glöms bort. Jag känner mig alltid upplyst och nytankad när jag lämnar hennes blogg.”

Vad skulle du vilja ge bloggen och Kristina i födelsedagspresent?

”Hon får en användarvänlig och snygg bloggdesign. Ytan kommer att matcha innehållet om man säger så. Då fattar ni kanske hur jävla bra det kommer bli.”

Grattis bloggen (del tre av sju) – från Paula Dahlberg

Jag fortsätter med mitt gratulationsmaraton och idag är det PAULA DAHLBERGs tur. Om du har Twitter så är du förmodligen bekant med Paula på grund av hennes Twitterkonto @vardagsrasismen (om inte: följ!). Paula en klippa i alla politiska debatter och har enorm kunskap om nästan allt som har med politik att göra, men kan ändå vara pedagogisk och förklara för de som saknar kunskap. Detta utan att tumma på sin moral. Jag beundrar Paula djupt.

1660240_10152205675975845_1119875475_n

”Minns när du gjorde inlägget med statistik om vad en nyanländ flykting faktiskt har möjlighet att få i pengar varje månad och hur det inte alls stämmer med hur rasister gärna framställer det. Bilden som gjordes till inlägget var jättebra och det var kul att se hur den spreds. Det  var första gången jag läste i din blogg men inte den sista! Gillar att läsa din blogg eftersom det är en av få riktigt bra intersektionella bloggar som ger många perspektiv istället för lätta svar och lösningar.”

 

 

 

Vad skulle du vilja ge bloggen och
Kristina i födelsedagspresent?

”Ett krossat patriarkat! Lite närmare i tiden: Ett schyst smycke från Horror Pop + Riots.

970817_10152205678085845_196042430_n

Grattis bloggen (del två av sju) – från Ida Östensson

Nästa person att gratulera mig på bloggens födelsedag är IDA ÖSTENSSON. Ida är grundare av Crossing Boarders samt en av initiativtagarna till FATTA-kampanjen som på mindre än ett år lyckats skapa enorm uppmärksamhet kring Sveriges syn på sex och våldtäkt, och framförallt skapat en debatt om Sveriges sexuallagstiftning.

Ida är helt ärligt en av de mest inspirerande personer jag känner till. Hon är rak, målmedveten och smart – men lyckas ändå vara inkännande och omtyckt av alla, på ett sätt jag inte riktigt får ihop.

ida

”Tack för att du är så lösningsfokuserat arg hela tiden! Varje gång jag irriteras över något jag läser, en nyhet eller något som sker i samhället vet jag att jag kan gå in på din blogg för att läsa en vettig analys av det. Skönt att sådana plattformar finns när de traditionella medierna brister på denna punkt.”

Screen Shot 2014-03-18 at 18.32.59

Vad skulle du vilja ge bloggen och
Kristina i födelsedagspresent?

”Du ska gå en FATTA t-shirt av mig! Du får folk att FATTA och vem kan bära de budskapet bättre än du? Men du får den bara om du kommer över å hänger med mig en kväll!”

Grattis bloggen (del ett av sju) – från Amanda Lindholm

grattisbloggen

Idag för ett år sedan startade jag denna blogg med orden ”min politiska frustration måste få större utrymme”. Jag hade rätt, och nog har den fått utrymme! Större än jag trodde, faktiskt.

108 skrivna inlägg. 1 367 kommentarer. 269 507 sidvisningar.
Så mycket utrymme har det blivit!

Eftersom detta då är bloggens födelsedag så tänker jag förstås skämma bort den och mig själv riktigt ordentligt genom att låta mina politiska förebilder och idoler gratulera på sina egna vis. Under veckan kommer sju stycken inspirerande, engagerade och kloka människor skicka sina personliga gratulationer till mig, här i bloggen.

Först ut är AMANDA LINDHOLM!

Amanda är journalist, komiker, musiker samt grundare av Jämställd festival och således också min kollega. Amanda är ett socialt geni, en knivskarp feminist och en fantastisk vän. Hitta till Amandas hemsida här och läs framförallt debattartikeln om varför hon tackar nej till RAW.

amanda

”Kristinas blogg är bland det viktigaste som finns. Hon lyckas med något så unikt och skitsvårt som att faktisk få folk att fatta. Superpedagogiskt och smart förklarar Kristina viktigheter om hur vi kan tänka och göra för att få ett bättre och snällare samhälle. Jag imponeras och inspireras av hennes måldmedvetenhet och otroliga tålamod och är så jävla rörd och glad över att den här bloggen finns.”

Bild 2014-03-16 kl. 16.19 #2

Vad skulle du vilja ge bloggen och
Kristina i födelsedagspresent?

”Min present blir min eviga kärlek och oändliga stöd, manifesterat i en selfie där det förkommer både ett hjärta gjort av mina bare hands samt en lampskärm som ser ut som en hatt.”

När avståndstagandet blir viktigare än allas lika värde

I lördags natt blev flera personer i Malmö knivskurna och sönderslagna av ett gäng nazister. En av de skadade ligger fortfarande nedsövd och läget för honom är allvarligt. För mindre än tre månader sedan blev en fredlig antirasistisk manifestation i Kärrtorp attackerad av beväpnade nazister. Nazister ur en militant rörelse som bara växer. De senaste månaderna har klotter och skadegörelse med nazistiska syften ökat och tonläget inför valet är spänt. Hur ska nazisterna benämnas? Ska de släppas in i samtalen? Yttrandefriheten tycks i många fall stå obegränsad, trots att yttrandefrihetens själva moder, FN, menar att yttrandefriheten bör begränsas till förmån för andra mänskliga rättigheter.

Efter lördagsnattens händelse har protesterna runt om i landet varit överväldigande. Redan på söndag eftermiddag, dvs mindre än ett dygn efter den tragiska händelsen, samlades tusentals människor landet över till stöd för de drabbade och framförallt i protest mot det eskalerade nazistiska våldet.

Manifestationerna domineras av vänsteranhängare och rörelser i vänsterkanten. ‘Varför?’, är en fråga som många nu ställer sig. Varför är det främst vänsteranhängare som organiserar sig antirasistiskt? Samma fråga diskuterades efter attacken i Kärrtorp och alla de stödmanifestationer som arrangerades då. Vissa riktade till och med kritik mot oss som arrangerade manifestationer eftersom de menade att vi exkluderade alla andra än just vänsteranhängare. Jag höll min manifestation i Hudiksvall partipolitiskt obunden, likaså gjordes den stora stödmanifestationen i Kärrtorp, men jag kan ju inte mörka mina socialistiska värderingar. ‘Ska jag då låta bli att arrangera en manifestation?’, undrade jag när jag mottog denna kritik.

I ett samtal på radion igår sa en kvinna från ett liberalt förbund att hon inte ville delta i manifestationen i söndags eftersom några av deltagarna kom från ”extremvänstern”. Hon ville inte delta i ett sammanhang med dessa personer. Hon tog avstånd från allt våld. Så uttryckte hon sig. I samma samtal försökte man tvinga generalsekreteraren i SAC-syndikalisterna att ta ställning till ”vänstervåldet”, trots att samtalet var tänkt att handla om det nazistiska våldet.

10007527_10201573138078310_1158227329_n
Foto från manifestationen i Stockholm i söndags eftermiddag.

Såhär ser det ofta ut. Samtal som borde handla om den växande nazismen och det medföljande våldet kommer allt för ofta i slutändan att handla om vem som tydligast kan ta avstånd från vänstervåldet. En person som inte tar aktivt avstånd från t.ex. RF eller AFA anklagas för att vara hycklare om hen vill diskutera nazistiskt våld.

Vi har olika metoder för att motverka rasismen idag. Jag står för mina metoder, inga andras. Jag vet inte vad som hänt men på senare tid verkar det som att människor automatiskt anses stödja saker om de inte tar tydligt avstånd från det. Avstånd från tårtningen av Åkesson, avstånd från en partimedlem som råkat säga något klantigt, avstånd från ett terrorattentat. Fort fort måste alla ta avstånd. Den som tydligast tar avstånd vinner.

Jag föredrar en politiskt kamp som sker utan våld. Jag är ingen stark anhängare av vare sig AFA eller RF. Jag står inte bakom allt som dessa organisationer gör. Däremot kommer jag aldrig ta avstånd från dem på det sätt jag varje dag tar avstånd från nazistiska rörelser. Våldet är inte detsamma. Syftet är inte detsamma. Värderingarna är framförallt inte desamma. Det går inte att likställa dessa med varandra.

(En rapport från Säpo och Brottsförebyggande rådet visar dessutom att nazister de tio senaste åren stått bakom 14 mord medan islamister och vänsterextremister stått bakom 0 stycken.)

När det för vissa blir viktigare att vara rättvisa i sitt avståndstagande än att faktiskt ta avstånd från ett av de största hoten mot hela vårt samhälle, viktigare att kunna stå för allt som alla deltagande i en manifestation står för än att själv medverka och aktivt protestera mot vad som just nu händer med vårt land – mot den oroväckande starka nazismen… Var hamnar vi då?

Jag vill leva i ett Sverige där alla är välkomna. Ett Sverige där personer inte riskerar att bli nedslagna på gatan på grund av deras hudfärg eller för att de står upp för allas lika värde. Jag vill leva i ett Sverige utan rasism, helt enkelt.

Därför kan jag inte förstå hur man dagar då personer blir knivhuggna och hotade till döden i nazismens namn, kan tycka att det är viktigare att prata om vänstervåld. Hur man dagar då organisationer som tränar sina medlemmar att slåss för att med våld ta över Sverige växer, låter bli att protestera eftersom manifestationen anordnats av vänsterorganisationer eller personer med vänsteråsikter.

Jag förstår helt enkelt inte den prioriteringen.